Avslöjande födelsetal

SOCIAL- OCH HäLSOVåRDSREFORMEN Nej, Bo Holmberg! Vårdreformen är inte de fattigas vän. Det är en reform, som med valfriheten som dimridå, bevarar och befäster ohälsan och de sociala klyftorna i vårt samhälle.

De enda som fullt ut förmår utnyttja valfriheten i vårdreformen är de som satsat sina pengar på den lukrativa privata hälsovården och dess försäkringsverksamhet. De kan fritt välja mellan en lägre eller en högre avkastning på det satsade kapitalet.

De som tvingas välja mellan bröd och mediciner satsar inte sina pengar på den lukrativa privata hälsovården. Därför kommer de inte heller att uppleva vårdreformens hälsobringande valfrihet. Inte ens med hjälp av det utkomststöd Holmberg schangtilt delar ut åt alla fattiga.

De får nämligen redan de sociala förmåner som den sittande regeringen, i sin kamerala yra, utvecklat till en knapphetens allmosa för dem som inte förmår leva på det sätt som är dominerande i samhället. Folk ställer sig inte i bröd- eller matköerna med sina barn och sina föräldrar för att uppmärksamma statsmaktens hundra självständiga år. De gör det för att pengarna inte räcker till.

I diskussionen om fattigdomen i Finland har det noterats att våra sociala förmåner började halka efter fattigdomsgränsen och lönenivån redan på 1990-talet. Personer vars utkomst är helt beroende av det sociala trygghetssystemet har redan utsatts för utslagning och bestående fattigdom. Fattigdomen bland barnfamiljerna och de sjunkande födelsetalen avslöjar vad det är fråga om.

I sig är det inte enbart storleken på de sociala understöden som är avgörande för knapphetens utveckling i vårt land. Minst lika stor betydelse har utgifterna, såsom bo- endekostnaderna och hushållens överskuldsättning. Med en hög av obetalda räkningar som följd.

Det var bra, att Helsingfors stadsfullmäktige inte godkände regeringens landskapsoch vårdreform. I diskussionen i frågan noterade Björn Månsson att Helsingfors är den enda kommunen i Nyland som har gratis hälsostationer och laboratorieundersökningar. Han frågade om det är någon som tror att vi skulle hålla kvar detta om landskapen skulle ta över.

I sitt gruppanförande underströk Eva Biaudet för sin del att det inte lönar sig att bygga upp ett system som går stick i stäv med experternas åsikter och därmed äventyra läget för de svagaste och sjukaste, medan Sirpa AskoSeljavaara oroade sig för hur det ska gå för Helsingfors om en tredjedel av skatterna överförs till landskapet.