De avhoppade männen är narcissister

Vansinnig och omgiven av dåliga rådgivare kan jag inte annat än beklaga Svenska Akademiens sönderfall. Det hittills mest skadliga dråpslaget mot institutionens renommé stod Horace Engdahl för när han i en kvällstidning hängde ut Sara Danius som det sämsta som vandrat på vår jord. Engdahl, till sin kompetens en av de starkaste länkarna, visade sig vara den moraliskt svagaste. Men hela konflikten ser nu ut som en kedja av dåliga beslut.

När Frostensons märkliga roll som gisslan, medberoende eller kanske tanklös exploatör kom fram, borde hon ha markerat NÅGON form av reaktion – åtminstone tagit en time out från sin stol. Det kan man nu, efter fem uttåg, inklusive hennes eget halva, se att hade tjänat som ”harm reduction”, skadereduktion. De ledamöter – kvinnor och män – som ville skydda henne mot omedelbar lynchning borde ha sökt en väg: förhalat, förhandlat.

Det borde tydligen också Sara Danius ha gjort. Kanske bländad av #metoo gick hon ut bara alltför effektivt. Ska man göra revolution måste man se till att ha den överlägsna styrkan bakom sig, det visade 1918 hos oss.

De tre män som först avgick när omröstningen enligt dem slog fel, är i mina ögon narcissister: för mycket soloåkning i stället för att jobba långsiktigt för faktisk förändring. På den, enda, punkten hade Engdahl rätt i sin kritik. Men alla hans argument i Expressen slår som en bumerang tillbaka mot honom själv. Han om någon har sänkt Akademiens auktoritet genom att undvika kärnfrågan och i stället själv skruva upp den ”råhet” han talade om ytterligare, släpa ut Fienden på torget.

I dag står vi där med två eminenta kvinnor utspelade, en sorglig kohandel. Fast Frostenson ska ju inte avgå, bara ”inte delta i arbetet”.

Det känns som om Donald Trumps anda har trängt in i just den institution som har som uppgift att, främst bland alla, stå emot populismen.

Lyckligtvis berörs inte litteraturpriset av denna storm i ett vattenglas. Dess status hänger på vem som belönas, inte på vem som belönar.

På en enda punkt har Horace Engdahl rätt. Svenska Akademien har skadats av för mycket soloåkning, skriver litteraturvetaren Trygve Söderling.

TRYGVE SöDERLING

Litteraturvetare