Japanska jordbrukare lever farligt
Med en medelålder på över 65 år har jordbrukare på bara några få år gått upp i topp på listan över farligaste jobben i Japan. De grånade farbröderna på sina traktorer löper nästan tre gånger så hög risk att dö på jobbet som byggnadsarbetare, vilket är den
Dödsolyckorna är vanligast så här års, när arbetet med att odla ris går för högvarv. Nästa topp kommer i september då riset ska skördas. Av de som omkommer i olyckorna är den stora majoriteten (9 av 10) 60 år eller äldre och oftast saknar deras traktorer säkerhetsutrustning som bälte, strålkastare och störtbåge.
Från polishåll planeras nu en informationskampanj som riktar sig särskilt till de som jobbar inom jordbrukssektorn. Tidigare har man genomfört liknande kampanjer för bilförare från 75 år och uppåt.
Det finns dock ett inbyggt motstånd bland de äldre jordbrukarna uppger man från polishåll.
– De är vana att klara sig själva och tycker inte om att tvingas till förändringar. Ofta har ju gårdarna gått i arv i generationer utan inblandning av myndigheterna, säger en polisföreträdare.
Inom den japanska bondekooperationens centralorganisation JA-Zenshu är man djupt bekymrade över utvecklingen. Inte bara över det faktum att dödsolyckorna bland jordbrukare blir allt vanligare utan över den generellt nedåtgående trend som råder inom den japanska jordbruksnäringen.
Under de senaste dryga femtio åren har sex av sju gårdar lagts ned. Japan har kanske snabbare än något annat land gått från att vara ett jordbrukarsamhälle till ett samhälle där tjänster och högteknologisk industri står för välfärden.
– Att vara jordbrukare är ett trevligt yrke, men rik blir man inte, säger Takayuki Sakai som just fyllt 75 och varit risodlare i hela sitt liv.
Inget tyder på att situationen kommer att bli bättre inom någon snar framtid. Det råder en skriande brist på unga som vill ta över och den japanska landsbygden avfolkas i en allt snabbare takt.
– Min dotter går på universitet i Kyoto och har inga planer på att bosätta sig här när hon är färdig, suckar risodlaren Mikio Wakabayashi nära Niigata, mitt i det japanska risbältet.
Småskaligt
Ett stort problem i det japanska jordbruket är att gårdarna är förhållandevis små vid en internationell jämförelse. Snittet ligger på 2,4 hektar vilket kan jämföras med EU där snittet ligger över 15 hektar. Småskaligheten medför dålig lönsamhet och de flesta japanska jordbrukare skulle inte klara sig utan generösa subventioner från den japanska staten. Den dåliga lönsamheten syns i slutänden på prislappen i matbutiken och japanska konsumenter betalar därför bland de högsta livsmedelspriserna i världen.
Ett närmande till EU och nya frihandelsavtal står dock för dörren. I utbyte mot att EU plockar bort strafftullarna på japanska bilar ska livsmedelsproducenter i Finland, Sverige och övriga medlemsländer få lättare att sälja ost, smör och annan mat till herr och fru Suzuki i Osaka.
För att komplicera bilden ytterligare finns dock en oerhört stark konsumentlobby i Japan som med all makt kämpar mot utländsk mat vars ursprung kan vara svårt att fastställa. ”Made in Japan” ska det vara.
Frågan är bara hur länge till herr Wakabayashi och hans kolleger orkar hålla uppe produktionen, och om regeringen och bondekooperationen har några åtgärder att sätta in för att bryta inflyttningen till storstäderna. Hittills har det gått trögt.
Att vara jordbrukare är ett trevligt yrke, men rik blir man inte.
Takayuki Sakai
risodlare
Min dotter går på universitet i Kyoto och har inga planer på att bosätta sig här när hon är färdig.
Mikio Wakabayashi
risodlare