NEKROLOG
Henrik Runar Forsius ● Född 24.8.1921 i Helsingfors Död 27.2.2018 i Helsingfors
Professor Henrik Forsius avled på Haartmanska sjukhuset efter en kortvarig men häftig infektion.
Hans far Runar verkade som barnläkare i olika distrikt i Helsingfors, medan modern Saima (f. Granit) styrde i hemmet med fast hand. Han blev faderlös vid 14 års ålder, vilket ledde till att banden till äldre systern Margareta och den mycket yngre systern Carin blev mycket starka.
Henriks läkarstudier vid Helsingfors universitet avbröts tillfälligt år 1941 då han blev inkallad till IR61 och fronten vid Svir.
Han blev färdig med läkarstudierna 1948, varefter en lång och framgångsrik karriär som ögonläkare och forskare inleddes. Intresset för ögon hade väckts då han 1944 som sanitär vid Universitetets ögonklinik, som under kriget var evakuerad till Vilppula, blev kommenderad att med oftalmoskop undersöka ögonen på soldater som misstänktes simulera blindhet. Han disputerade 1954 för doktorsgraden med en avhandling om fettringar på ögats hornhinna.
Något år senare halkade han in på genetikens område då han tillsammans med kollegan Aldur Eriksson hittade en sällsynt, ärftlig ögonsjukdom på Åland. Tillsammans undersökte de hela befolkningen på Kökar.
Henriks forskaraktivitet har följt olika banor. Dels har han studerat släkter med olika ärftliga ögonsjukdomar, dels har han har deltagit i olika expeditioner för att studera isolerade populationer, både i Finland och utomlands.
Han undersökte inuiter i Nordamerika och på Grönland, finskugriska folkslag på olika håll i dåvarande Sovjetunionen och utvalda delar av ursprungsbefolkningen i Sydamerika.
Den främsta av expeditionerna var den internationella om skoltsamesamhällena i Sevettijärvi och Nellim, som skedde i sista minuten, efter det har samhällena splittrats och skolterna spridits ut över landet.
Henrik Forsius knöts som professor till det nygrundade universitetet i Uleåborg 1964, där han verkade till sin pensionering 1986. Han såg det som sin viktigaste uppgift att bygga upp en ny ögonklinik och utbilda ögonläkare för norra Finlands behov. Antalet ögonläkare för en befolkning på 700 000 ökade från 3 till 40 fram till hans pensionering, något han var mycket stolt över.
Av de internationella utmärkelserna han belönades med uppskattade han mest hedersdoktorstiteln han erhöll av Umeås universitet 1973.
Han levde i ett långt och harmoniskt äktenskap tillsammans med sin hustru Harriet fram till hennes död 2016. Familjelivet och sommarstugan i vid Lojo sjö betydde mycket för honom som motvikt till arbetet, och efter pensioneringen blev också krigsveteranerna en viktig källa för innehåll. Han blev mycket upprörd när invandrarfientliga grupper lät påskina att veteranerna hade kämpat förgäves i och med den ökade mängden asylsökanden och tog tydligt avstånd från detta i en tidningsintervju.
Hela livet hyste han intresse för motion, under studietiden vann han flera finska mästerskap i rodd tillsammans med lagkamraterna i Akademiska Roddklubben. Han besökte ända till slutet regelbundet både krigsveteranernas och Helsingfors Gymnastikklubbs motionstimmar vid sidan av de dagliga promenaderna i parkerna kring Folkhälsanhuset i Brunakärr, där han bodde de sista åren av sitt liv.