NEKROLOG

Thomas Alopaeus ● Född 9.12.1937 Död 26.3.2018

Thomas Alopaeus var en mångsysslare, företagsekonom, skärgårdsvän och sällskapsmänniska.

Han skrevs in i Svenska Klassiska Lyceum i Åbo 1948 och blev student 1956. Han fortsatte i Handelshögskolan vid Åbo Akademi och blev diplomekonom 1962 efter att han redan en tid varit i arbetslivet. Det där med ekonomi fanns i släkten, hans far Åke var ekonomiemagister.

Sitt yrkesliv inledde Thomas på Valio, därefter var han en tid hos Rönkä och sedan försäljningschef på Salora.

På Navire blev han vd 1975. Fartygs- och rederibranschen blev hans specialitet. Han började som konsult på Hollming Oy, blev styrelsemedlem 1982 och slutade som konsult och styrelsemedlem 2002. Han fungerade som chef för Hollming shipping och var styrelsemedlem i Wilhelmsen Lines i Norge. Han hade därtill flera andra styrelse- och förtroendeuppdrag.

I ungdomen, ända in på 1970-talet, var Thomas aktiv i Åbo Fäktare och var finsk mästare på sabel. Fäktningen passade hans lynne väl. Det var som att polemisera, man tog och man gav men det gällde att hitta de svaga punkterna och sätta in sina stötar.

Thomas var aktiv inom föreningslivet. Han var grundande medlem i Round Table i Pargas och i föreningen Jungfruskärs Väl där han i många år var ordförande. Där fanns mycket att göra då Nationalparken etablerade sig på Jungfruskär.

Thomas var medlem i Bacchi Ordens Capitel, grundat 1959 av forna skolkamrater i Classicum eller alumner vid Åbo Akademi. Han var mångårig kapitalmästare och generalgranskare. Forna militärkamrater träffade han årligen i Gurkslungarna, alltså granatkastarna. Han gillade organiserad samvaro med okonventionella inslag och trivdes bland gamla vänner.

Till trevlig samvaro hör ofta god mat och det var ett kärt ämne för Thomas, som älskade gourmetmat och gärna diskuterade delikatesser. Men lika mycket uppskattade han ren och enkel skärgårdsmat.

Och så var det sjöfart och båtar. Guy Lönngren ritade en alldeles speciell katamaran som byggdes i Littois. Den stora farkosten var en sevärdhet var han än dök upp med den. Men han var lika intresserad av gamla träbåtar med inombordsmotor och en historia.

Hus, byggnader och konstruktioner ägnade han sig åt tillsammans med sin hustru Eila. Sommarvillan på Hermanskär i Houtskär var en annorlunda skapelse i glas och metallister i funkisliknande stil. I husen på Jungfruskär, som blev det slutliga sommarvistet, har paret respekterat och vårdat det ursprungliga och gamla. Jungfruskär är en idyll vid havet där han och Eila efter hans pensionering år 2002 har vistats halvårsvis.

Thomas tyckte om att polemisera men han tog aldrig något personligt. Hans humor och generositet var lika uppskattad i bekantskapskretsen som i familjen. Han var beläst och gav mycken tid åt litteraturen. Bäst tyckte han om historia men både deckare och världslitteraturens tegelstenar fick plats.

Till familjen har under många år hört ett antal hundar som alla stod Thomas hjärta nära. Sammanlagt har det funnits åtta hundar, av vilka två finns kvar i dag.

Thomas sörjs närmast av hustrun Eila, sonen Christian med familj samt hundarna Baba och Bim.