Reglera eller splittra?
Frågan är hur man hanterar något så stort som Facebook eller Google.
Världens största it-jättar tar en massa stryk nu. Så mycket stryk att tidningen The Economist inte drar sig för att mynta uttrycket Techlash. Enligt tidningen har vi nått en kritisk punkt, då världen vänder sig mot de tjänster som den för bara några år sedan har tagit emot med öppna armar och hyllat som något enastående för hela mänskligheten. Facebook, Amazon, Netflix och Google är sagolika framgångshistorier, men allt fler anser att de helt enkelt blivit för stora.
EU och flera stora EU-länder har redan gått några ronder med jättarna. Konkurrenskommissionären Margrethe Vestager har tvingat Google till böter på över två miljarder euro, medan Apple fått betala 13 miljarder i uteblivna skatter till Irland. Och det är bara början. Den nya dataskyddsförordningen (GDPR) som träder i kraft i maj riktar sig naturligt nog kraftigast mot de företag som sitter på mest persondata. Fler processer är att vänta.
I USA fick Facebookgrundaren Mark Zuckerberg i veckan förklara sig inför senaten. Ett kongressförhör är visserligen mest ett spel för gallerierna; senatorerna, av vilka många hade noll koll på it och sociala medier, frågade närmast artigt Zuckerberg om han ville vara så vänlig och åtgärda de läckor som uppdagats.
Men då Facebook och de andra jättarna fortsätter växa och breda ut sig över ständigt nya områden, kommer kraven på effektiv reglering att fortsätta öka. Frågan är hur man hanterar något så stort som Facebook eller Google.
Mark Zuckerberg själv har vid något tillfälle liknat Facebook vid en förnödenhet (utility) snarare än en tjänst, i stil med el eller vatten. Det är på sitt sätt en nykter ståndpunkt. Och om man väljer att se på Facebook med flera som en förnödenhet, förstår man också att förnödenheter måste regleras: hur garanterar man tillgången, hur hanteras användardata, hur mycket profit kan bolagen göra, hur mycket skatt ska de betala, hur modereras innehållet och vem ansvarar för det? Det finns hur mycket som helst som är legitimt att reglera kring förnödenheter som dessa – det svåra är hur lagstiftningen ska motsvara den tekniska utvecklingen och hur man reglerar ett bolag som omfattar precis hela världen.
Om man i stället väljer att fortsätta se på Facebook med flera som vanliga företag, blir saken enklare: de är för stora och stryper konkurrensen. Facebook har köpt upp över 50 bolag, Google över 200. Om någon intressant ny plattform inom sociala medier dyker upp, köper någon av jättarna hastigt upp den och inkorporerar den i sin egen plattform. Det går helt enkelt inte att konkurrera med Facebook, som ju även äger Whatsapp och Instagram.
I USA värdesätter man fri och otyglad business mer än i Europa, men man har också en gedigen tradition av ”trust busting”, där myndigheter och domstolar kan ta till hårdhandskarna mot företag i monopolställning. Om Facebook med flera inte går med på att låta sig regleras likt förnödenheter är det närmast en tidsfråga innan bolagen kan komma att spjälkas upp med domstolsbeslut.