Hjärnskada sänkte straffet för dödsolyckan i Tölö
Högsta domstolen beaktade gärningsmannens tidigare hjärnskada i sitt beslut. Däremot ledde den omfattande publiciteten kring påkörningen där en cyklist dog inte till strafflindring.
Högsta domstolen (HD) ändrar inte på hovrättens dom på två år och åtta månaders fängelsestraff för mannen som orsakade cykelolyckan i Tölö i augusti 2015.
Den dödliga påkörningen ägde rum vid korsningen mellan Mannerheimvägen och Stockholmsgatan. Bilisten körde in framför en cyklist, med påföljden att den över 60-åriga mannen på cykeln träffades, kastades av sadeln och slog huvudet i asfalten. Han dog dagen därpå av sina skador.
Tingsrätten dömde 35-åringen för grovt dödsvållande, grov misshandel, grovt äventyrande av trafiksäkerheten och smitning till fyra och ett halvt års fängelse. Hovrätten sänkte senare straffet till två år och åtta månader och tog bland annat i beaktande den osedvanliga mängden publicitet fallet hade fått.
Både åklagaren och den dömde var missnöjda med hovrättens dom. De fick partiellt besvärstillstånd i fjol. Det innebar att mannens tillräknelighet skulle hållas lika som i hovrättens dom, men att straffet skulle omprövas.
Åklagaren yrkade i HD på en skärpning av straffet till 4,5 års fängelse, det straff som tingsrätten ursprungligen utdömde. Mannen själv yrkade på en sänkning av straffet till 1,5 år och att det skulle förklaras villkorligt.
I sitt avgörande anser HD att cyklistens beteende inte gav skäl till strafflindring. Enligt vittnen hade cyklisten bland annat visat föraren långfingret strax före påkörningen. Enligt HD var förarens agerande ändå helt klart den huvudsakliga orsaken till att cyklisten förlorat kontrollen över sin cykel och ådragit sig skador som ledde till döden.
Bilföraren hade tidigare diagnostiserats för en svår hjärnskada som uppkommit till följd av en trafikolycka. Enligt HD hade mannen på grund av hjärnskadan svårigheter att reglera sitt beteende, vilket minskade skyldigheten och därmed även sänkte straffet som utdömdes.
Däremot anser HD att publiciteten kring fallet inte var exceptionell. I den bedömningen tog HD ”hänsyn till brottets natur och följdernas allvarlighet samt till händelsens aktualitet med avseende på det allmänna intresset för olika trafikmedels ställning i trafiken”. Enligt HD var publiciteten inte heller klart stämplande eller på annat sätt oberättigad. Därmed fanns det ingen orsak till en nedsättning av straffet.