Partnerbyte på semesterhotell
Det är verkligen skönt att vara med om en föreställning som går hem helt och hållet hos publiken, skriver Jan Granberg om Anna Kelos nyregi av en långkörare på Nationaloperan.
OPERARECENSION
Mozart: Così fan tutte.
Regi Guy Joosten, nyregi Anna Kelo, scenografi Johannes Leiacker, dir. Christoph Altstaedt. I rollerna Marjukka Tepponen, Erica Back, Jussi Myllys, Waltteri Torikka, Nicholas Söderlund och Suvi Väyrynen. Operan 14.4.2018.
Nationaloperans 19 år gamla Così fan tutte är tillbaka på repertoaren med en utmärkt helinhemsk ensemble. Den 64:e visningen av uppsättningen kändes fortfarande underbart fräsch.
Belgaren Guy Joostens regi placerar handlingen i foajén på ett semesterhotell i modern tid i Italien. Scenografens två scenbilder är spegelbilder av varandra och anspelar på de två paren i operan som byter partner. Om minnet inte sviker är Anna Kelos nyregi trogen originalet med några välfungerande tillagda komiska poänger. Spelets charm består just av dessa träffsäkra detaljer.
Kvinnofientlig?
Det är verkligen skönt att vara med om en föreställning som går hem helt och hållet hos publiken. Vi satt alla och fnittrade och applåderade, och till sist fick ensemblen en stående applåd. Nu är ju Così en opera som kritiserats hårt för att vara
Det är verkligen skönt att vara med om en föreställning som går hem helt och hållet hos publiken. Vi satt alla och fnittrade och applåderade, och till sist fick ensemblen en stående applåd.
omoralisk, men det var nog just det vi skrattade åt. Kvinnofientlig skall den också vara, men sanningen att säga är det ju männen som sätter i gång hela lurendrejeriet. Också det blir klart i den här versionen.
I decibel mätt fick Marjukka Tepponen mest applåder för sin Fiordiligi, en roll vars alla ansenliga blindskär hon klarade galant. Utomordentligt sjungande Erica Back var humoristisk och vällustigt varm som systern Dorabella. Suvi Väyrynen var en fräsch och fräck Despina och finurlig även utklädd till domare och läkare.
Snärtigt tempo
Roliga var herrarna också. Walter Torikka (Guglielmo) spelar fräckt ut charmen och sjöng riktigt stiligt. Jussi Myllys (Ferrando) tenor klingade skönt i sina nummer och samspelet killarna emellan var utmärkt. Nicholas Söderlund hade de grå tinningarnas cyniska utstrålning som Don Alfonso. Den musikaliska helheten var väl inövad av den tyske di- rigenten Christoph Altstaedt med snärtiga tempoval.
Och hur går det sen? Killarna förför varandras trolovade, men återfinner de ursprungliga paren varandra eller var partnerbytet trots allt mera spännande? Regin fäller ned en ridå som går tillbaka till den första scenbilden och det får man tolka som man vill. Così ges ytterligare fyra gånger till månadens slut.