En vånda att vakta riksdagens pengar
Från kappsäckar av obetald skatt som gömts i riksdagens kassavalv, till talmannen som ville spara pengar och flög i turistklass, går riksdagens pensionerade ekonomichef Pertti J. Rosila igenom penningbruket på Arkadiabacken i sina memoarer.
Många politiker har skrivit memoarer, men det är veterligen andra gången som en tjänsteman med stor insyn bakom riksdagens kolonnad skriver av sig om sina historier. Pertti J. Rosila, den ”småsinta kamrer” som arbetade med riksdagens egen penninghushållning i trettio år, öppnar i sin färska bok upp hur etik, slöseri och sparsamhet har varierat kraftigt under åren.
Många minns säkert episoden med proteströsterna mot Sauli Niinistö då han var talman 2010. En orsak var att Niinistö snörde åt penningsäcken. Men i trettio år har riksdagens tidigare ekonomichef Pertti J. Rosila, numera pensionerad, också varit en riktigt ”småsint kamrer” – ett epitet han använder om sig själv i sina färska memoarer.
Rosila, som är samlingspartist och inte sticker under stol med att han fick sitt jobb som en politisk utnämning, går igenom både talmän och ledamöter och deras hantering av pengar. Det vore ibland tröstlös läsning, om inte den röda tråden var att det blivit bättre med åren.
– Det har varit en fin arbetsplats, och jag ville skriva en sådan bok att jag täcks hälsa på i riksdagen också efteråt. Jag har inte skrivit på grund av något otalt eller hämndlystenhet. Men jag har haft en öppen informationslinje redan innan det var allmän kutym. Om någon journalist frågade, så svarade jag, säger Rosila.
– Under slutet av Paavo Lipponens tid som talman startades en ny budgetprocess, och vi fick börja använda rödpenna för att få bort tre miljoner. Sauli Niinistö fortsatte på den linjen. Efter 2006 har kulturen förändrats anmärkningsvärt, säger Rosila.
Olika förhållningssätt
Den rad av talmän som Rosila har upplevt har, enligt hans beskrivning, haft väldigt olika sätt att förhålla sig till riksdagens pengar.
Han har tidigare berättat i offentligheten att Paavo Lipponen använde sig av riksdagens bil och chaufför för sig och sin familj, och redogör också i boken för Lipponens bruk av flygplatsens VIP-utrymmen. Rosila skriver att han skickade riksdagens regelverk om transportkostnader till talman Lipponen, men fick en utskällning. Enligt Rosila har också Eero Heinäluoma lämnat kvitton oredovisade i egenskap av gruppordförande, och beställt en över 100 000 euros Audi som talman.
Paavo Lipponen, som deltog i Rosilas bokutgivning i går, vill inte kommentera uppgifterna om hans användning av transporter.
Sauli Niinistö och Maria Lohela har hört till de sparsammare. Lohela har till exempel förhållit sig njuggare till spritservering.
”Riksdagens kreditkort lät han förvara i kassaskåpet under hela sin talmansperiod. Det användes inte en enda gång”, skriver Rosila om Sauli Niinistö.
”När Sauli Niinistö var talman flög han i huvudsak i ekonomiklass. Riksdagsledamot Kimmo Sasi, som under sin tid i riksdagen hade många internationella uppdrag, var en riktig fakir när det gällde att hitta de allra billigaste flygen. Kanske Jyrki Katainen tog intryck av Kimmo Sasi och Sauli Niinistö, då han som statsminister ofta flög till Bryssel i den billigaste klassen även om han hade haft rätt att flyga businessklass.”
Också talman Maria Lohela valde att flyga till Kina i turistklass, medan flera tjänstemän valde businessklass, skriver han.
Flygresor hör ändå till petitesserna, då Rosila går igenom hur kultu- ren och budgeteringen förändrats under årens lopp.
Traditionen att betala ut klumpsummor till riksdagens egna klubbar har tagit slut efter ett fall av förskingring. Likaså systemet att betala riksdagsledamöternas fakturor för assistenttjänster, efter att det visat sig att många räkningar kom direkt från de egna partiernas kretsorganisationer. Enligt Rosila lade en del pengar på hög för sina valkampanjer.
”Därifrån ringde de sen och frågade om man för assistentpengarna kan köpa grillkorv till torgmötet. Svaret var: nej. Men i det fallet frågade de åtminstone, då de flesta bara använde pengarna till korv, munkar och röda rosor.”
Fakturan ”flög igenom huset”
Mycket kritik får riksdagens långvariga generalsekreterare Seppo Tiitinen, och särskilt riksdagens 100-årsjubileum var det stora traumat. Jubileet, som skulle kosta tre miljoner men slutligen kostade 5,3 miljoner, har stötts och blötts i offentligheten tidigare, inte minst de över tusen flaskor vin som beställdes från Sydafrika och fastnade i en mångårig tulltvist, så de aldrig kom fram i tid till jubileet. Rosila kritiserar också Tiitinen för att han beställde en nyskriven opera, samtidigt som han själv satt som ordförande i operans styrelse.
Tiitinen försvarade sig med att han inte hade förhandlat om några pengar med operan. Det hade å andra sidan ingen. Fakturan formligen ”flög igenom huset”, som Sauli Niinistö uttryckte det när han som talman fick gå igenom smutsbyket efteråt.
Trots att Rosila har sympatier för Niinistös sparsamma inställning beskriver han den tiden som mycket påfrestande, och en tid då han var nära utmattning på grund av organisationsförändringar.
Rosilas memoarbok, som utges av Tammi, kan säkert förarga en del vars slantar han rannsakar, men innehåller också varma anekdoter.
– Men nog ansågs jag vara något slags tjänsteivrig snokare.