Fler anmäler diskriminering
De vanligaste orsakerna till diskrimineringen är ursprung och funktionsnedsättning, visar diskrimineringsombudsmannens berättelse som gavs till riksdagen i går. DO önskar också större befogenheter att ingripa i diskriminering i arbetslivet.
Det har blivit mer utmanande att arbeta för mänskliga rättigheter under de senaste åren, konstaterar diskrimineringsombudsmannen i sin första berättelse som gavs till riksdagen i går.
– Vi vill påminna om att mänskliga rättigheter och likabehandling inte är någon åsiktsfråga, säger diskrimineringsombudsmannen Kirsi Pimiä.
Av anmälningarna till diskrimineringsombudsmannen i fjol handlade de största grupperna om diskriminering på grund av ursprung eller funktionsnedsättning.
Sedan diskrimineringslagen förnyades år 2015 har lagen omfattat fler diskrimineringsgrunder än förr, och det var också då den tidigare minoritetsombudsmannen blev nuvarande diskrimineringsombudsman. I går gav diskrimineringsombudsmannen (DO) sin första berättelse till riksdagen, med en rad rekommendationer och förslag till lagändringar.
Men det har hänt också annat sedan start, som ger utslag på diskrimineringsombudsmannens radar.
– Ur människorättssynvinkel har situationen blivit mycket mer krävande, såväl i Finland som i övriga Europa. Sådant som tidigare var självklart har ifrågasatts. Vi vill påminna om att mänskliga rättigheter och likabehandling inte är någon åsiktsfråga, sade diskrimineringsombudsmannen Kirsi Pimiä då berättelsen presenterades i går i Helsingfors.
Men det är klart att mycket har blivit bättre också, påpekar Pimiä, och tar som exempel den jämlika äktenskapslagen och godkännandet av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Å andra sidan har asylsökandes rättsliga ställning försämrats och samernas rättigheter som ursprungsfolk åsidosatts, konstaterar DO i berättelsen.
– Man måste vara ärlig och medge att rasism finns också i Finland, och den försvinner inte av att politikerna säger att det är nolltolerans som gäller. Det behövs också handlingar, sanktioner, uppföljning. Ur berättelsen framgår tydligt att minoriteters ställning ifrågasätts, till exempel samernas och finlandssvenskarnas ställning ifrågasätts nu mer än någonsin, säger Pimiä.
I fjol fick diskrimineringsombudsmannen 13 anmälningar om diskriminering på språklig grund som gällde svenskspråkiga, men Pimiä bedömer att den verkliga siffran över dem som inte får sina språkliga rättigheter tillgodosedda är något helt annat. Det gäller också överlag.
– Säkert förblir största delen av diskrimineringen dold. Man behöver bara se på hur till exempel etniska minoriteter eller personer med funktionsnedsättning svarar i enkäter, där till exempel över hälften av de sistnämnda uppger att de blivit diskriminerade.
För att undvika ojämlikhet och diskriminering borde likabehandlingen beaktas bättre redan då lagar och reformer bereds, anser Pimiä.
– Ta nu till exempel vårdreformen – hur ser effekterna ut för olika grupper? Om man funderar på konsekvenserna för jämlikhet och likabehandling innan man för reformen vidare är det lättare att undvika ökad ojämlikhet sedan.
Arbetslivet ett bekymmer
Enligt diskrimineringslagen är diskrimineringsgrunderna ursprung, språk, nationalitet, åsikt, övertygelse, funktionsnedsättning, hälsotillstånd, sexuell läggning, familjeförhållanden, religion, ålder, politisk verksamhet, fackföreningsverksamhet eller någon annan orsak som gäller en personlig egenskap. I fjol fick diskrimineringsombudsmannen drygt 1 100 anmälningar, vilket är fyra gånger fler än tre år tidigare – vilket ändå delvis kan antas ha att göra med att DO:s verksamhet blivit mer etablerad. De vanligaste grunderna var i fjol ursprung och funktionsnedsättning, som stod för en av fem kontakter vardera.
Många anmälningar gäller också diskriminering i arbetslivet, men här har diskrimineringsombudsmannen svårt att ingripa.
– Här skulle vi önska mer befogenheter. Många minoritetsgrupper möter diskriminering i arbetsli vet, men det är ett område som hör till arbetarskyddsmyndigheterna. De får ändå bara få anmälningar medan vi får fler, fastän vi inte har befogenheter att ingripa. Arbete är ett mycket centralt livsområde, och slås man ut där är det svårt att ta sig vi dare, säger byråchefen Rainer Hiltunen vid diskrimineringsombudsmannens byrå.
Kräver ändringar i utlänningslagen
Förutom att DO har till uppgift att övervaka och ingripa i diskriminering fungerar ombudsmannen också som nationell rapportör om människohandel och övervakar avvisningar ur landet.
Ombudsmannen ska också specifikt bevaka utlänningars och minoriteters rättigheter.
I samband med berättelsen kommer ombudsmannen med en rad rekommendationer och förslag till lagändringar på de här områdena.
En pilotundersökning från Åbo Akademi och Åbo universitet som gjorts på uppdrag av DO och som publicerades för några veckor sedan visade på brister i asylsökandes rättsskydd, och DO föreslår flera lagändringar som gäller asylsökande och papperslösa. Bland annat skulle tidigare rättskränkningar väga tyngre och bevisbördan delas mellan myndigheten och den sökande då man bedömer behovet av internationellt skydd, och mottagningslagen skulle ändras så att ingen blir utan mottagningstjänster förrän personen har avlägsnats ur landet. Enligt DO kräver också barnets bästa och rätten till familjeliv ändringar i utlänningslagen.
DO rekommenderar också bland annat tydligare skrivningar i lagstiftningen som gäller människohandelsoffers särställning.