Hårdare attityder ger DO jobb
Hårdare attityder och populism sysselsätter diskrimineringsombudsmannen (DO). Svenskan i vårdreformen väcker oro.
Diskrimineringsombudsmannen har haft sitt nuvarande mandat sedan år 2015. I mandatet ingår arbetet för att främja likabehandling och ingripa mot diskriminering, men också att övervaka att rättigheterna för olika minoriteter förverkligas. Ombudsmannen fungerar dessutom som nationell rapportör om människohandel, och övervakar verkställandet av avvisningar från landet.
Det är alltså ett brett fält som diskrimineringsombudsmannen Kirsi Pimiäs byrå täcker.
Vart fjärde år ska DO lämna en berättelse till riksdagen. Den första i sitt slag lämnades i går.
Överlag syns de skärpta attityderna och de nationalistiska och populistiska tendenserna också hos diskrimineringsombudsmannen. I berättelsen sägs att situationen i Finland har blivit svårare i ett människorättsperspektiv, fördomar, diskriminering och hatretorik har tydligare än tidigare kommit fram i dagsljuset.
Kirsi Pimiä kan ändå ge konkreta exempel på hur byrån har lyckats avgöra diskrimineringsärenden både effektivt och flexibelt.
Romska mammor med sina barn har fått en ursäkt och gottgörelse för att de diskriminerades i en restaurang, en liten flicka med funktionsnedsättning får gå i musikklass när skolskjuts kunde ordnas. Och en läroanstalt som inte gav studierätt till en student som kommunicerar med teckenspråk dömdes för diskriminering.
Fallen kan verka små och obetydliga, men för den enskilde individen innebär de att deras rätt till ett jämlikt bemötande har fått ett konkret innehåll.
Fallen illustrerar dessutom att en stor del av diskrimineringsombudsmannens arbete gäller anmälningar som kommer från personer med funktionsnedsättning, eller från personer som har diskriminerats på grund av sitt ursprung. De här fallen står för en femtedel var av ärendena.
Till kategorin diskriminering på grund av ursprung hör också att svenskspråkiga inte får service på sitt modersmål.
Det ger ombudsmannen orsak att ta upp social- och hälsovårdsreformen. I berättelsen uttrycker ombudsmannen oro över hur den jämlika behandlingen av olika klientkategorier ska förverkligas när reformen blir verklighet.
Ombudsmannen framhåller att tryggandet av tjänster för svenskspråkiga och personer som talar samiska är viktiga skyldigheter som inte förverkligas om de inte betonas i reformen.
Utan att säga det rent ut verkar diskrimineringsombudsmannen inte nöjd med att tjänsterna ges ”så långt det är möjligt”.
Berättelsen innehåller en rad rekommendationer om lagändringar som berör förverkligandet av de mänskliga rättigheterna och arbetet mot diskriminering.
Ombudsmannen har tagit fasta på den färska undersökningen som gjordes vid Åbo Akademi och Åbo universitet som visar att tolkningarna av asylgrunderna har skärpts utan att lagarna har ändrats.
Här föreslås en lagändring som lägger större vikt vid tidigare rättskränkningar som den asylsökande har upplevt, de skulle nu uppfattas som ett allvarligt tecken på att den asylsökandes rädsla för förföljelse är motiverad.
När det gäller familjeåterförening för personer som fått flyktingstatus skulle man inte längre tillämpa bestämmelsen om försörjningsförutsättningar, eftersom de kan betyda att familjerna diskrimineras på grund av sin ekonomiska situation.
En annan av DO:s rekommendationer gäller läroinrättningarnas ansvar att ingripa mot trakasserier mot elever eller studerande. Om inrättningen inte ingriper mot trakasserierna skulle dess verksamhet definieras som diskriminerande. Samma regel skulle gälla för institutionsvård och militäroch civiltjänst.
Det ökar trycket att ingripa mot mobbning och andra kränkningar i samfund där man inte vistas frivilligt.