Symbolhandlingar likt knytblusen ska inte föraktas
En symbolhandling är en symbolhandling, varken mer eller mindre, men det är alla gånger mer än tystnad och ignorans.
Verkligheten överträffar alltid dikten. Ingen författare hade kunnat skriva ihop en berättelse som verkat trovärdig och varit jämförbar med den fars vi fått se utspela sig inför öppen ridå i Sverige den senaste tiden.
Uppmärksamheten är på alla sätt befogad. Det är också därför så många klätt sig i knytblus och varianter på hashtaggen #knytblus trendat i sociala medier. I går följde de kvinnliga ledamöterna i vårt lokala lagting efter när de mangrant klätt sig knytblus. De ser det som en självklar solidaritetshandling.
Initiativet kom från moderatledaren Annette Holmberg-Jansson och de andra var inte sena att haka på. Uppropet hade gått ut till de kvinnliga ledamöterna, men av de spontana kommentarer som hördes i lagtinget i går fanns ett stöd även bland åtminstone delar av de manliga ledamöterna. Det är fint att se.
En del ser den här typen av solidaritetsyttringar och kampanjer som banala och anser att det förminskar krisen. Så kan man säkert se det, om man vill.
Men ju större spridning dylika kampanjer får, desto fler samtal blir det också kring de viktiga frågor som uppstått till följd av skandalen. Samtal om mäns behandling av kvinnor. Samtal om makt och ledarskap. Samtal om öppenhet och trovärdighet. Samtal om trakasserier. Sådana samtal behövs, för att undvika liknande smaklösa farser i framtiden.
Emma Harald om krisen vid Svenska Akademien.