Vad följer på Harkimos avgång?
Harry Harkimo kan inte ensam rubba regeringen och finländsk politik, men tillsammans med andra krafter kan följderna bli dramatiska.
Riksdagsledamot Harry Harkimo (Saml) ondgjorde sig i en blogg för en vecka sedan över gruppdisciplinen och hur den kan stå i strid med den enskilda riksdagsledamotens rätt att rösta enligt egen åsikt. Det förvånar inte att Harkimo som färsk politiker har reagerat på detta. Med tanke på ensamseglaren Harkimos bakgrund och framtoning förvånar det närmast att han gör det först nu då han redan suttit tre år i riksdagen.
Harkimo säger att han är av annan åsikt än hans parti i många frågor och det är sannolikt vård- och landskapsreformen som har fått Harkimos bägare att slutligt rinna över ochi går lämnade han Samlingspartiet.
Harkimo säger sig förstå behovet av gruppdisciplin, men att ett gruppbeslut borde föregås av en process som i dag inte tillämpas. Besluten fattas enligt Harkimo inte gemensamt utan av en liten klick i partiledningen. Om det inte sker någon förändring de närmaste åren kommer demokratin att smulas sönder, tror Harkimo.
”Det bör ske en förändring och det tänker jag kämpa för”, skrev Harkimo och nu vet vi att det inte sker inom Samlingspartiet, men antagligen i en annan rörelse.
SDP:s tidigare partisekreterare Mikael Jungner bloggade också i veckan om behovet av förnyelse inom politiken som han tidigare talat om. Jungner, i dag vd för kommunikationsbyrån Kreab, talar för en mer direkt kontakt och koppling mellan folket och beslutsfattandet. Enligt honom är det bara en tidsfråga innan en sådan direkt förbindelse skapas.
Envisa rykten säger att Harkimo och Jungner nu slår sina påsar ihop och skapar om inte ett nytt parti, så i alla fall någon form av politisk rörelse. Trots att Jungner har sin politiska bakgrund i SDP och Harkimo hör till den marknadsliberala flygeln inom Samlingspartiet står de i dag nära varandra. Jungner har precis som Vänsterförbundets tidigare ordförande Suvi-Anne Siimes tagit vägskälet till höger och kommit ganska långt in på den vägen.
Försöker Harkimo och Jungner kopiera Emmanuel Macron och hans En Marche-rörelse i Frankrike? Det är ett socialliberalt parti med influenser både från den politiska vänstern och högern.
Macron vann presidentvalet i fjol och av bara farten nådde hans rörelse en jordskredsseger i parlamentsvalet bara ett år efter att En Marche grundats.
För att det ska lyckas ens på något sätt krävs en karismatisk ledare.
För nästan ett kvarts sekel sedan grundades ett parti med en ideologi som kan ligga nära Harkimos eventuella nya rörelse. Ungfinnarna kom under ledning av Risto E.J. Penttilä in på den politiska kartan 1994 som ”ett parti mot partierna” och som ”ett parti för opolitiska personer”. Partiet fick en nyliberal stämpel och talade i sitt partiprogram för basinkomst, servicesedlar, valfrihet och skattesänkningar.
Ungfinnarna lyckades i riksdagsvalet följande år få närmare 80 000 röster och två mandat. I valet fyra år senare minskade röstantalet till en tredjedel och därmed var också partiets saga all.
Vi vet ännu inte vad det blir av Harkimos fortsatta politiska projekt men ett nytt borgerligt parti eller en ny politisk rörelse kunde få allvarliga följder för de gamla partierna. Även om nykomlingen inte blir en succé kan det väljarstöd den samlar vara avgörande med tanke på speciellt Samlingspartiets position.
Storleksordningen mellan partierna har en avgörande betydelse efter ett riksdagsval då det parti som blir störst får möjlighet att bilda och även leda följande regering. Med tanke på hur jämnt det är just nu mellan Samlingspartiet och SDP kan även ett litet bortfall som en ny aktör orsakar vara tungan på vågen i ett jämnt race. SDP skulle bara kunna tacka och ta emot.
Det som nu sker kan också få omedelbara effekter på vårdoch landskapsreformens slutliga öde. Efter Sannfinländarnas tudelning i somras har det varit livsviktigt för regeringspartierna att hålla leden samlade då majoriteten nu är så knapp i riksdagen.