”Vårdreformen kan avgöra finsk it-framgång”
Hur de digitala tjänsterna ordnas i samband med vård- och landskapsreformen kan avgöra finländska it-företags fortsatta framgång. Det säger it-veteranen Aimo Maanavilja. – Den stora frågan är om den offentliga sektorn ordnar allting själv eller köper tjän
Den offentliga sektorn vill i alltför hög grad själv utveckla och upprätthålla sina digitala tjänster för medborgarna, i stället för att anlita privata it-företag som ofta kan erbjuda både billigare och mer innovativa lösningar. Det anser it-veteranen Aimo Maanavilja som bakom sig har en lång karriär som produktutvecklare inom bland annat Helsingfors Telefonförening och Elisa. Maanavilja är styrelsemedlem i Kapak, en sammanslutning av företag som utvecklar digitala lösningar för medborgarnas kontakt med myndigheter (se fakta).
Den offentliga sektorn är en stor producent av digitala tjänster för medborgarna och har enligt Maanavilja alla möjligheter att ge privata it-företag chans att utvecklas genom att skapa en marknad för dem. Det skulle ge dem chans att först växa på hemmaplan samtidigt som de får välbehövliga referenser för internationell tillväxt.
– Till exempel Skatteförvaltningens uppgift är att samla in skatt, men inte nödvändigtvis att själv utveckla och upprätthålla de it-tjänster som behövs för att sköta uppgiften. De bygger inte heller sina telefontjänster själva, utan köper dem från operatörerna.
Bättre på 1980- och 1990-talet
I rapporten Digitaalisen alustatalouden tiekartasto från Arbets- och näringsministeriet konstateras att inga internationellt framgångsrika digitala plattformar uppstått i Finland, till skillnad från till exempel Spotify i Sverige och Skype i Estland. Enligt Maanavilja beror det här på att man i Finland under 2000-talet inte lyckats skapa gynnsamma miljöer för att den här typen av företag ska utvecklas.
Annat var det på 1980- och 1990-talen, när Finland som första land i världen öppnade telemarknaden för konkurrens. Det bidrog till bland annat Nokias framgång. Annat som enligt Maanavilja gjordes rätt på 1980- och 1990-talet var grundandet av Tekes som styrde statliga pengar till innovationer. Samtidigt grundades nya högskolor.
– Till och med under den djupaste lågkonjunkturen på 1990-talet ökade man satsningen på innovation. Nu skär man ner högskolornas resurser. Vi har ett strålande förflutet, men det finns tecken på att vi inte är på rätt väg.
Reformerna avgörande
Avgörande nu för digitaliseringens fortsatta utveckling i Finland är enligt Maanavilja hur de digitala tjänsterna kommer att ordnas i samband med vård- och landskapsreformen. Framöver kommer landskapen att vara en av de viktigaste leverantörerna av digitala tjänster inom den offentliga förvaltningen, och ett centralt mål har varit att skapa en enhetlig arkitektur kring dem. För ändamålet har staten grundat aktiebolagen Vimana som ska ansvara för landskapens it-tjänster och Sote Digi med uppgift att utveckla landsomfattande kund- och patientdatasystem.
– Frågan är nu vilken roll de här nya enheterna kommer att få. Kommer de att skapa en digital marknad för befintliga privata it-företag, eller blir de konkurrenter till dem? Det här är en viktig fråga för hela den fortsatta utvecklingen inom digitaliseringen i Finland. Det borde ligga i politikernas intresse att skapa gynnsamma miljöer för privata it-företag, eftersom det ger arbetstillfällen och skatteintäkter som den offentliga sektorn behöver.
Kan styras av lagen
Hur det går kan enligt Maanavilja påverkas lagstiftningsvägen så att man kunde tvinga myndigheter och statliga verk att öppna sina gränssnitt för att också privata företag ska kunna utveckla innovativa tjänster för medborgarna. Ett motsvarande exempel är EU:s betaltjänstdirektiv psd2 som trädde i kraft i början av året. Det tvingar bankerna att öppna sina gränssnitt så att också utomstående företag kan utveckla finansiella tjänster, som bankerna tidigare haft monopol på. Det var det som hände inom telebranschen på 1980- och 1990-talet. Bankerna skulle knappast av sig själva ha kommit på att öppna sina gränssnitt, men eftersom de var tvingade till det håller många nya och intressanta samarbeten på att ta form.
Maanavilja finner det något motsägelsefullt att ”försökskultur” är ett av regeringens spetsprojekt, samtidigt som den offentliga sektorn verkar sakna incentiv för att tillämpa en försökskultur vad gäller samarbete med privata företag kring digitala tjänster.
Till och med under den djupaste lågkonjunkturen på 1990-talet ökade man satsningen på innovation. Nu skär man ner högskolornas resurser.