EU-tåget startar, men i maklig takt
Angela Merkel dämpar Emmanuel Macrons ekonomiska reformiver för EU.
Flera stora val förra året och de utdragna regeringsförhandlingarna efter förbundsdagsvalet i Tyskland har bromsat utvecklingen i EU. Bland annat har alla omdiskuterade reformer fördröjts.
Nu har reformtåget i alla fall ryckt till och startat, men tillsvidare i mycket maklig takt. Den här veckan har speciellt de två stora ledarna inom unionen, Frankrikes president Emmanuel Macron och Tysklands förbundskansler Angela Merkel, varit aktiva. Macron vill gärna vara lokförare och det kan Merkel säkert låta honom vara, men hon har full koll på både broms och gas.
De två ledarna möttes i Berlin på torsdagen och vid en presskonferens efter mötet konstaterade Merkel att de är överens om att eurozonen måste göras stabilare och mindre känslig för ekonomiska kriser. Det är bra och säkert det viktigaste då de ekonomiska reformerna ska genomföras. Däremot har de två ledarna hittills ingen gemensam syn på exakt vad som bör göras och hur reformerna ska genomföras.
Macron vill se en större solidaritet mellan euroländerna och säger att en valutaunion inte kan överleva utan viss ekonomisk konvergens.
Den nya tyska regeringens inställning till reformeringen av EU och Macrons långtgående tankar har hittills varit oklar, men alltmer tyder nu på att Tysklands EU-politik inte har förändrats avsevärt efter valet. Det är i och för sig logiskt eftersom regeringen består av samma två partier som före valet, kristdemokraterna och socialdemokraterna.
SPD gav för några månader sedan tydliga signaler om att man skulle ha närmat sig Macrons tankar i fråga om ekonomiska reformer och fick även med mycket Europavänliga skrivningar i regeringsprogrammet. I och med ordförandebytet då Martin Schulz fick lämna över till Andrea Nahles har socialdemokraterna ändå återgått eller tvingats till en försiktigare reformpolitik.
Det är framför allt motståndet mot ekonomiska reformer inom de egna konservativa leden bland Merkels kristdemokrater som nu gör Merkel försiktig. Motståndet grundar sig också på rädsla för att en mer integrerad och dyrare EUpolitik skulle gynna euroskeptiska AfD och Fridemokraterna.
Precis som tidigare betonar Tyskland de enskilda medlemsländernas egna ekonomiska ansvar. Beredskapen att använda tyska skattepengar för att täcka slapphänta medlemsländers ekonomiska underskott förefaller lika liten som tidigare. Tyskland kan inte heller tänka sig till exempel en gemensam budget för eurozonen, som Macron har föreslagit.
En fullvärdig bankunion och en utbyggnad av stabilitetsfonden ESM till en europeisk valutafond finns på ritbordet. Macron vill genast ta itu med konstruktionerna och är beredd att hjälpa de svagare ekonomierna. Här kräver Tyskland att medlemsländerna först nationellt rustar sig ekonomiskt till en rimlig nivå och det utesluter ett snabbt bygge.
Allt det här välkomnar till exempel Finland varmt. Finlands linje har traditionellt legat mycket nära Tysklands i den här frågan och en ny allians med sju andra länder i norra Europa samarbetar i samma riktning.
Merkel gav i alla fall ett sken av optimism då hon sade sig vara övertygad om att en kompromiss kommer att nås kring ett förslag till EUtoppmötet i juni. För att det ska vara möjligt räcker det inte med att Frankrike och Tyskland är överens.
Macron besökte i tisdags också EUparlamentet i Strasbourg där han höll ett tal och även förde en debatt med parlamentarikerna. Han riktade ett starkt angrepp mot auktoritära krafter som lyfter sitt huvud på olika håll i Europa. Ett angrepp som Merkel säkert stöder till hundra procent.
I värdefrågor och migrationspolitik är avståndet mellan Tyskland och Frankrike mycket mindre än då det gäller ekonomin. Likaså kan säkert utrikes- och försvarspolitiken stärkas utan stora meningsskiljaktigheter.
EU-tåget kan tuffa framåt även om de ekonomiska reformerna inte verkar framskrida i någon rask takt på grund av vitt skilda åsikter om hur de ska genomföras.