En gammal tidning
Häromdagen fick jag en gammal tidning i min hand, en mycket gammal tidning. Det var Hufvudstadsbladet, daterat onsdagen den 19 september år 1900. Först trodde jag att det skulle vara en fläkt från min barndom, men det var ett misstag.
Formatet var visserligen det gamla stora som ändrades till det nuvarande för snart femton år sedan och titeln överst på första sidan var den gamla, alltså HUFVUDSTADSBLADET, inte HBL. Sedan blev allt annorlunda.
Texten var skriven med gammal stavning, alltså stafning. Det störde mig inte, texterna i min barndoms äventyrsböcker som varit min faders och hans bröders, var likadan.
Det jag såg allra först var att den åttasidiga tidningen till största delen bestod av annonser, de två första sidorna helt, de två sista likaså, dessutom fanns det annonser också på de fyra sidorna i mitten. De var ganska godtyckligt grupperade enligt ämne, men slarvigt. Dödsannonserna hade inga kors och försvann nästan i annonsmängden, några illustrationer finns det inte heller, absolut ingen grafisk utformning.
Nyhetstexten inne i tidningen var fattig, finlandsnytt bestod mest av några kungörelser och några noteringar om valutan och börsen. Utlandsnytt fanns det mer om, tiden var intressant, det pågick krig i Afrika och Asien. Boerkriget var i full gång i Sydafrika, Transvaals president Krügar hade flytt, men man stred fortfarande. Den andra parten var förstås det brittiska imperiet.
I Kina var det så kallade boxarupproret ännu i farten, landet hade fortfarande en kejsare, och dessutom en änkekejsarinna, som av allt att döma ställde till bråk. Boxarna (inte att förväxla med förargade idrottsmän) var en rörelse mot utländskt inflytande. Huru gamla nyheterna var är svårt att veta, men det fanns ju telegraf, så de var kanske rätt färska.
Det intressantaste tyckte jag ändå det var att Ryssland inte omnämndes alls, vi var ju ändå ett ryskt storfurstendöme, som lydde direkt under tsar Nikolaj II. Panslavismen grasserade i grannlandet, censuren var sträng, vi hade vår autonomi och ville kanske inte synas. Jo, prenumerationspriset i Ryssland fanns och en liten grej om ryska skolpojkars vidskepelse.
Den här tidningen visade verkligen hur mycket som har förändrats under de hundrasjutton år som gått sedan den såg dagens ljus. Dagens tidning är mera lättläst, något överillustrerad, men definitivt bättre, tycker jag.