Vi sliter ut vår planet
Människorna blir allt fler, och allt fler av oss konsumerar alltmer. Det driver på en markanvändning som förstör de livsmiljöer vi är beroende av. Vi måste ändra kursen drastiskt och omedelbart om mänsklighetens framtid ska se ljus ut, säger forskarna i e
Mänsklighetens framtid ter sig ”mindre ljus” om vi fortsätter att konsumera naturresurser i samma stil. Den globala folkökningen, en ökande konsumtion och skogsskövling för att vinna ny åkermark utarmar tillsammans med klimatförändringen våra livsmiljöer, säger forskarna lagom till Jordens dag som uppmärksammas i dag.
I dag uppmärksammas Jordens dag för 49:e gången, men på ett halvsekel har miljömedvetenheten bara delvis omsatts i handling. Trots att vi har lovat bromsa klimatförändringen och utarmningen av den biologiska mångfalden, och trots att vi enats om globala hållbarhetsmål, fortsätter vi att såga den gren vi sitter på.
Det konstaterar FN:s miljöpanel (IPBES) i en omfattande rapport. Budskapet är att vi är sent ute, och även om det inte är för sent krävs en omedelbar och fundamental förändring i hur vi nyttjar jordens resurser.
– Om vi inte agerar snabbt för att restaurera livsmiljöer ser människans framtid mindre ljus ut, säger Janne Kotiaho, professor i bio- och miljövetenskaper vid Jyväskylä universitet och en av huvudförfattarna till IPBES-rapporten.
Att människans framfart går ut över miljön är allmänt känt. Nu får vi siffror på miljöförstörelsen: fram till 2014 hade knappt 25 procent av jordens landyta skonats från en ”påtaglig inverkan” av mänsklig aktivitet, och fram till 2050 väntas andelen underskrida 10 procent.
Ökande medvetenhet, som är en förutsättning för handling, förutsätter allmän debatt. Den existerar snarast i klimatfrågan som har fått genomslag i offentligheten. Utarmningen av naturens mångfald och förlusterna av livsmiljöer diskuteras avsevärt mindre. Ändå utgör klimat, biodiversitet och livsmiljöer ”tre ansikten av samma utmaning”, som rapporten uttrycker det.
Trots medvetenheten och klimatåtgärderna nådde utsläppen en rekordnivå 2017. Vi är inte på väg mot 1,5–2 graders uppvärmning som Parisavtalet föreskriver, utan mot 3–4 grader, vilket vore förödande för mycket av livet på jorden som det ser ut i dag.
För utarmningen av den biologiska mångfalden ser det ännu sämre ut. Trots att vi i Nagoyaavtalet 2010 lovade att förlusten av artrikedom ska stoppas till 2020 sker det ingenstans. Tvärtom pågår det sjätte massutdöendet av arter, och det första under människans existens. Biologisk mångfald och friska ekosystem ger oss mat, rent vatten och frisk luft. Förlusterna i så kallade ekosystemtjänster beräknas kosta oss motsvarande 10 procent av världens bnp, och klimatförändringen bara försvårar problemen.
Torka och flyktingar
IPBES-rapporten slår fast att livsmiljöer försämras överallt på jorden, och att vi nått en kritisk nivå där 3,2 miljarder människors välbefinnande försämras.
Folkökningen i kombination med en ökande konsumtion per capita driver på en expansion av ohållbart jordbruk och skogsskövling för betesmarker eller bioenergiplantager. Detta är den främsta orsaken till att livsmiljöer försämras eller förstörs. Över 1,5 miljarder hektar naturmarker har omvandlats till åkrar och plantager. Odlings- och betesmark täcker över en tredjedel av jordens markyta. Bruket av bekämpningsmedel och konstgödsel lär fördubblas till 2050.
Det håller inte, säger forskarna, och varnar för att våra konsumtionsmönster driver otaliga arter mot utrotning och försämrar tillgången till mat och rent vatten. Utvecklingen måste vända snabbt, säger professor Robert Scholes i ett uttalande, eftersom artrikedom och ekosystem är ”vitala för allt liv på jorden och för att trygga människans välbefinnande”.
Rapporten bedömer att förlorade och försämrade livsmiljöer fram till 2050 kommer att utgöra den största orsaken inte bara till att arter dör ut, utan också, i kombination med klimatförändringen, till att allt större ytor av jorden blir obeboeliga för människan. Odlingsmarkernas produktionskapacitet förväntas minska med 10 procent till 2050, på de mest utsatta områdena med 50 procent. Beaktar man folkökningen förväntas 4 miljarder människor leva i torrra områden om bara 30 år. Alla kan inte stanna där, i synnerhet om väpnade konflikter försvårar livsmedelsbristen.
År 2015 kom ungefär 1 miljon människor till Europa och ungefär 30 000 av dem till Finland. Nu uppskattar forskarna att främst torkan ödelägger så stora och så folkrika områden att minst 50 miljoner men upp till 700 miljoner människor tvingas fly fram till 2050. Det antyder att den flyktingström som fick Europa i gungning bara är en liten vink om vad som väntar.
– Kombinationen av förlorad biodiversitet, försämrade livsmiljöer och klimatförändring drabbar främst torra områden, som Afrika söder om Sahara. Var och en kan föreställa sig vad det innebär om hundratals miljoner människor tvingas fly, om flyktingvågen 2015 femtiofaldigades, om Finlands andel var en miljon flyktingar. De förändringar som påverkar livsmiljöer långt bort kommer att få konsekvenser också för oss, säger Janne Kotiaho.
Rapporten säger inte oväntat att det kostar mindre ju tidigare man börjar åtgärda problemen, men det kostar ändå. Och nationella politiska system med korta valperioder och akuta problem på agendan är inte optimala för att driva de globala ödesfrågorna.
Kotiaho anser att vissa systemfel ändå kunde korrigeras snabbt: produkter som är skadliga för miljön är ofta förmånligare eftersom skadeeffekten exkluderas från varans pris. Med politisk vilja kunde man se till att skadeeffekten inkluderas i varupriset, så att miljösmarta val vore billigare.
Bra med låg nativitet
En livsstil med hög konsumtionsnivå vore inte så ödesdiger för livsmiljöerna om människorna var betydligt färre. Alternativt vore en stor global folkmängd inte heller ett problem om konsumtionsnivån per capita var anspråkslös och resursuttaget hållbart. IPBES-rapporten påtalar kombinationen av global folkökning och ökande konsumtionsnivå.
Folkökning och familjepolitik är känsliga frågor, men Janne Kotiaho säger att Finlands låga nativitet är ”en god nyhet”, ett slags modellexempel, i ett globalt hållbarhetsperspektiv.
– I stället för att uppmuntra kvinnor att föda fler barn kunde politikerna fråga sig om det verkligen är den optimala lösningen.
Kruxet är förstås att Finland behöver mer arbetskraft då pensionärerna blir fler och lever längre. Kotiaho anser att man kan söka en lösning på den frågan i migrationspolitiken och integrationssatsningarna.
– Den ofrivilliga migrationen kommer ändå att öka. Kanske också flyktingar kunde jobba i Finland om de fick chansen.
Även om de globala miljöfrågorna får återverkningar över flera politiksektorer konstaterar rapporten att många förlorade livsmiljöer kan åtgärdas med miljöpolitik. Satsningar på naturskydd och klimatåtgärder kan återställa livsmiljöer och trygga tillgången till naturresurser för kommande generationer.
Det kräver många konkreta åtgärder samtidigt, också av konsumenterna. Var och en kan börja på sin egen tallrik. En femtedel av all mat som produceras i Europa kastas bort, och över hälften av matsvinnet uppstår i hushållen. Kan vi minska på matsvinnet globalt minskar också behovet av att röja ytterligare odlingsarealer. Sammantaget, Janne Kotiaho, hur ser mänsklighetens framtid ut? – Om vi ska ha det bra 2050 måste vi börja jobba nu. Är vi villiga att betala för det kan framtiden se rätt ljus ut.