Återerövra staden!
Han har länge varit en av fanbärarna inom hållbar stadsplanering. Nu efterlyser professor Steffen Lehmann ett hållbart ledarskap: – Vi behöver varken fler idéer eller generalplaner. Men vi behöver kloka ledare som förstår att stadsplanering inte kan press
– Pressen från människor som vill återerövra stadskärnan och få bort bilarna från centrum ökar hela tiden, säger professor Steffen Lehmann och nämner Köpenhamn, Amsterdam och Freiburg som föregångare. Under ett besök i Helsingfors föreslår han en minskning av bilparkeringarna i innerstaden med 2–4 procent per år.
– Vi är på god väg, kommenterar biträdande stadsdirektör Anni Sinnemäki (grön) och tror på en lösning för parkeringsproblematiken vid Salutorget redan till sommaren.
Steffen Lehmann är handelsresande i grön urbanisering. I över 30 år har professorn, arkitekten och rådgivaren predikat det gröna stadsevangeliet världen över, periodvis i Unescos namn. Tyvärr, säger han, har behovet av hållbarhet i stadsplaneringen inte förlorat sin aktualitet, snarare tvärtom.
– Det försvinner ingenstans, det bara växer på oss och vi kan inte värja oss. Det hjälper till exempel inte att vi utvecklar utsläppsfria bilar om vi ändå skapar trafikstockningar för att vi inte styr om trafiken. Städerna blir aldrig koldioxidfria om vi inte vågar tänka bort bilarna.
Lehmann besökte Helsingfors häromveckan för ett seminarium inom nätverket Smarta städer. I samband med det sade han att städerna måste planera så att bilparken minskar på sikt, exempelvis genom att göra innerstadsgator till gågator eller gator för spårvägstrafik, cyklister och fotgängare.
– Många unga väljer bort bilar, det visar undersökning på undersökning och det märker jag bland mina studenter. I stället går de med i bilpooler, cyklar eller åker kollektivt.
Det gäller också för Helsingfors: bara tre av tio 18åringar i Helsingfors tar körkort nu för tiden.
Vi kan alltså inte fortsätta stadsplanera som under senare delen av 1900talet, menar Lehmann.
– Vi måste tänka nytt, och vi måste tänka kollektivtrafik i högre grad än hittills, fortsätter han och visar en bild av en nymodighet i sin födelsestad Stuttgart: en sorts öppen vagn för cyklar som spänns på spårvagnar.
– Det gör det så mycket lättare att ta med cykeln och sporrar människor att cykla den sista biten hem.
Förändringar kräver förståelse
Samtidigt som Lehmann predikar det gröna evangeliet är han realist: han tror inte på en radikal föränd ring utan på stegvisa, tvärsektoriella förändringar så att både människor och planering hinner med.
I Helsingfors talade Lehmann om en successiv minskning av bilparkeringen i innerstan med 2–4 procent per år.
– Det som händer i många städer i världen – Köpenhamn, Amsterdam, Freiburg – är att människorna håller på att återerövra det offentliga rummet och ta tillbaka stadskärnan. I de här städerna är det fotgängare och cyklister som äger centrum, inte bilisterna. Pressen ökar stadigt från människor som vill ha bort bilarna.
Lehmann visar en helikopterbild över Melbourne där man ser hur staden aktivt jobbat för fler parker för att skapa andningshål för stadsborna.
– Visst är det bra att vi skapar fler parker – men det räcker inte. Om vi vill återta det offentliga rummet måste vi också göra något åt gatorna eftersom i snitt 80 procent av de offentliga rummen i städerna är just gator.
Bevare oss från utomjordingar
Lehmann har också en annan helig ko i sitt gröna tänk: nya bostadsområden ska planeras så att de inte kräver egen bil för att man ska ta sig dit och därifrån.
– Vi behöver en mänsklig skala på våra bostadsområden. Det finns alltför många förorter i världen som dumpit ner som utomjordingar i ett ingenstans.
Det leder in oss på frågan om städers täthet.
– På 1900talet gick stadsplaneringen ut på att breda ut städerna. Vi skapade allt fler förorter och erövrade nya områden. Eftersom urbaniseringen bara ökar måste vi fortsätta bygga bostäder. Men vi kan inte fortsätta exploatera som hittills. För att åstadkomma en ekologiskt hållbar framtid måste vi bygga tätare, med mindre avstånd. De kommande 100 åren kommer därför att handla om att dra ihop städerna och göra dem kompaktare.
Lehmann talar om bostäder som en mix av människans behov: vi ska kunna bo, arbeta, shoppa och leka på gångavstånd från där vi bor.
– Vi kan bygga mer vid kryssningspunkter, järnvägar och transitkorridorer. Har ni till exempel besökt Kings Cross i London nyligen? Gå runt och kolla hur man bygger där nästa gång ni är där.
Till Lehmanns arsenal av argument hör också en bild på det perfekta flervåningshuset, med fönster och balkonger åt flera håll.
– Vi har vant oss vid att öppna fönstren mot innergården eftersom det är omöjligt att öppna det mot gatan på grund av trafikbuller och föroreningar. Hur tokigt är inte det?
Bygg på god benstomme
Lehmann har besökt Helsingfors flera gånger under årens lopp och är god vän med tidigare biträdande stadsdirektören Hannu Penttilä. Han utger sig ändå inte för att vara någon expert på Helsingfors, men menar att samma gäller för Helsingfors som för andra städer:
– Städerna växer och det måste byggas nytt. Helsingfors har en mycket bra benstomme från förr och ett unikt läge på en halvö. Havsfasaden med räckan av vackra gamla byggnader är fantastisk. Av det gamla måste vi lära oss att förstå nutiden och planera för framtiden. Väsentligt är att klara av att bygga också i stadskärnan utan att förstöra.
Lehmann är dock inte överdrivet imponerad av Fiskehamnen som han besöker. Lehmann är också rent generellt skeptisk till köpcenter likt de som Helsingfors bygger i Fiskehamnen och Böle.
– De bejakar ofta bilism och tar kål på små nischaffärer i centrum. Jag har också hört att Ikea som alltid funnits utanför städer nu försöker ta sig in mot centrum. Helsingfors kunde hellre ta modell av Boxpark i London, en samling kreativa uppstartsföretag som verkar i hyrda containrar. Det är unga företag som aldrig skulle ha råd med vanliga affärshyror men som är oerhört viktiga för dynamiken och utvecklingen i en stad. De skapar nya jobb och de betalar skatt. När de här företagen kommit i gång och etablerat sig drar de vidare och nya flyttar in. Det är
ett mycket spännande koncept som kunde passa Helsingfors.
Lehmann ser ut över parkeringsplatsen vid kraftverket i Fiskehamnen:
– Om man vill ha kreativ och ny handel i sin stad måste man också se till att skapa förutsättningar för den och stödja dem som vågar experimentera.
Bristvara: Gott ledarskap
Som en röd tråd i Lehmanns filosofi löper vikten av ett klokt ledarskap. När han 2008 skapade sina 15 principer för grön urbanisering utgick han från ett holistiskt tänkande om att summan är större än delarna och en förståelse för det sammanhang där principerna ska tillämpas.
– Det finns inte en universell modell som fungerar överallt. Tvärtom handlar det om att förstå det sammanhang man verkar i. Det som fungerar i städer i Australien behöver inte vara rätt för städerna i Norden.
Lehmann talar om samarbete och små, parallella, steg.
– Vi måste förstå att städerna aldrig står stilla. Vi måste tillåta nytt, men det måste vara det rätta nya, och inte sådant som förstör annat runtomkring. Det kräver ett gott ledarskap. Och det är det vi behöver mest av allt just nu: ett ledarskap som förstår hur vi ska planera för framtiden. Det finns alldeles tillräckligt med generalplaner och idéer, det märker jag när jag besöker städer världen över, men det som saknas är det politiska ledarskapet. Med det menar jag ett ledarskap som inte tänker kortsiktigt, från ett val till ett annat, utan som förstår att 10 år en kort period inom stadsplanering.
De problem som världen står inför, och som manifesteras i städerna, kan inte lösas i fyra års cykler. När vi talar om hemlöshet, utsläppssfria transporter och bostäder till överkomliga priser måste vi ha en förståelse och framförhållning som går utöver dagsländepolitiken.
Lehmann har startat det han kallar Future Cities leadership, en sorts tankesmedja för hållbarhet också inom ledarskap.
– De problem vi talar om är allvarliga, inga dagsländor. Tiden är inne för hållbarhet också i ledarskapet.
Det som händer i många städer i världen – Köpenhamn, Amsterdam, Freiburg – är att människorna håller på att återerövra det offentliga rummet och ta tillbaka stadskärnan. I de här städerna är det fotgängare och cyklister som äger centrum, inte bilisterna.
Steffen Lehmann