Bryssel är seriestaden
Säg Bryssel och många tänker EU-parlamentet, öl och choklad. Men ta i stället på dig ett par bekväma skor och gå på seriepromenad. Det är ett bra sätt att se mera av staden och lära sig om Belgiens stora kulturskatt.
Bortom Manneken Pis och de andra klassiska turistvyerna finns Bryssels serieskatt. Man kan pricka in berömda seriefigurer som Tintin, Gaston, Lucky Luke och Asterix både på husfasader och i museer längs de vindlande gatorna. Belgian Comic Strip Center och figurincentret Moof är två viktiga hållplatser längs rutten.
Solen börjar titta fram mellan fasaderna och värmer frusna fingrar. Trots att det är precis efter frukost har Manneken-Pis redan samlat en stor mängd besökare. Den lilla kissande pojken har blivit en symbol för Bryssel, och det är lätt att hitta honom genom att följa strömmen av turister. Två kvarter därifrån är det nästan folktomt. Där möts vi av Tintin och Kapten Haddock på väg nerför en trappa. Vi är på seriepromenad i Bryssel,
Jag vill kliva in i den gigantiska bilden, följa med Tintin på hans äventyr, snegla över axeln och upptäcka att Dupontarna är hack i häl. Här öppnas mina sinnen, och under helgen i Bryssel är det just serierna som gör störst intryck och avtryck. Staden bär spår av Lucky Luke, Asterix och Smurfarna, och här finns också nya bekantskaper som jag tidigare inte ens hört namnet på. Men det spelar ingen roll. I Bryssel behöver man inte vara serienörd för att uppskatta de målningar som pryder stadens fasader. Här kan alla som vill upptäcka mera, oavsett bakgrundskunskap. Allt som behövs är nyfikenhet, en karta och ett par bekväma skor.
Bort från kärnområdet
För lika mycket som seriepromenaden tillfredsställer vår vetgirighet och väcker gammalt till liv är den ett bra sätt att uppleva staden, att ta oss runt på små gator, betrakta fasader och parker och förstå hur allt hänger ihop. Vårt utstakade mål hjälper till att söka oss bort från gamla stans kärna, förvisso vacker och trevlig att strosa runt i, och vidga våra vyer. Den som bara håller sig kring GrandPlace, vackert inramat av de av solnedgången glänsande fasaderna, missar en stor del av Bryssels hjärta.
Turistbyråerna säljer en karta över var muralmålningarna finns inklusive en kort text om varje. Kartan är emellertid ganska liten och det är ibland svårt att riktigt se vilken av alla små gränder vi ska vika in på. Bryssels gatunät skiljer sig från Manhattans, här finns inte många räta vinklar, och det är inte alltid lätt att veta vart gatorna leder, även om det blir lättare att förstå hur allt hänger ihop allteftersom promenaden fortsätter. Man kan ladda hem en app till telefonen men jag är i stället i sällskap med en Pokémon Go-fantast som väljer att navigera utifrån sin telefon i stället för papperskartan, och det hjälper oss att hitta rätt. Som en bonus är Pokémonkartan bättre uppdaterad och vi hittar ibland en målning som inte finns utsatt på kartan.
Det händer nämligen saker i Bryssel. Fasader renoveras och nya kvarter uppstår. Det är en rejäl promenad att bocka av samtliga målning- ar, men många ligger tätt och det går fort att promenera mellan dem. Vi är ivrigt sysselsatta med att läsa om dem, hitta dem och diskutera dem, så det är först långt senare när vi sätter oss ner som det känns att benen har fått röra på sig och att kinderna svider friskt av den soliga och kyliga promenaden.
Brysselvåfflor
Med en brysselvåffla, rikligt pudrad med florsocker, i magen är vi redo för ännu mera strosande. Vi passar på att hälsa på de två mindre kända medlemmarna i Manneken-Pis fa- milj: hunden Zinneke, som i en gatukorsning lyfter benet mot en stolpe, och systern Jeanneke som omgiven av växter hukar bakom ett galler i en av gamla stans gränder. Det finns en samhörighet mellan de tre även om systern och hunden skapades först i slutet av 1900-talet, och alltså inte av samma konstnär som 1619 formgav den berömda pojken. För den som vill släcka törsten ligger lägligt nog en av Bryssels mera berömda ölhallar mitt emot Jeannekes lilla fontän. Delirium, som utmärks av den rosa elefanten, tog sig år 2004 in i Guinness rekordbok genom att kunna erbjuda 2004 olika sorters öl, och den imponerande dryckesmenyn finns i form av en 197 sidor tjock bok där sort efter sort radas upp. Ölen i Bryssel är lika stark som den är god. För att kunna testa fler än en av de smakrika sorterna är det smart att beställa öl i mindre glas.
Pralinpaus
I Bryssel är det aldrig långt till närmaste chokladbutik, och med deras generösa öppettider är det lätt att slinka in både morgon och kväll när vi behöver fylla på med energi. Så vi tar en pralinpaus och för att lära oss mer om seriernas historia, hur tecknare rent praktiskt skapar dem och vad de har för betydelse för samhällsdebatten, går vi på Belgian Comic Strips Center. Bakom den mäktiga porten öppnar sig sal efter sal med bara serier. Här grottar vi ner oss i deras historia och muttrar åt att foxterriern Milou heter Snowy på engelska. Det här är inte i första hand en serieplats för barn utan ett ställe för den vetgiriga som vill lära sig mer om de inhemska stoltheterna och vilken roll de har spelat. Serier är nämligen inte bara en stund av spänning och tidsfördriv. Många serieskapare arbetar med satir och samhällsfrågor, och även på 2000-talet har vi sett exempel på att serievärlden kan vara väl så kontroversiell samtidigt som genren fortsätter att älskas av människor i alla åldrar.
En kvarts promenad därifrån och två kvarter från Grand-Place ligger Moof, museet för originalfiguriner. Här samsas miniatyrer med större skulpturer av framför allt Gaston, Tintin och Smurfarna. Promenaden inne på museet tar oss tillbaka i tiden. Vi utbrister i förtjusta rop när vi möter Tintin som ast- ronaut och funderar på om rymdraketen skulle passa hemma i vardagsrummet. Bakom nästa hörn vill vi inget annat än att ropa ett varningens ord när vi ser Gargamel smyga bakom smurfarna. Historierna engagerar och vi ler i sympati mot andra vuxna som också för en stund har rest tillbaka till sin barndom. Roligast är att återigen upptäcka de serier vi läste men inte ägnat en tanke på många år. Nu köper vi nya, på franska, och skyller på att det är en investering för att öva språket. Vi vill lära oss att svära lika raffinerat på franska som Kapten Haddock. En väl investerad språkkurs som alltid kommer att påminna oss om seriernas huvudstad.
Bakom nästa hörn vill vi inget annat än att ropa ett varningens ord när vi ser Gargamel smyga bakom smurfarna. Johanna Lundeberg