Vi har mött mannen som skapade de 176 första emojierna
En smiley, en tumme eller varför inte massor av hjärtan. Emojin har på senare tid revolutionerat vårt sätt att kommunicera och blivit vårt alldeles egna textbaserade kroppsspråk. Möt Shigetaka Kurita, emojins skapare!
Skyskraporna sträcker sig upp mot Tokyos klarblåa himmel. Shigetaka Kurita tittar ut genom fönstret från sitt kontor på tolfte våningen och berättar att det var däruppe bland molnen som de första emojierna föddes.
– Jag började rätt tidigt att skissa på symboler inspirerade av väderleken, som till exempel molnet, regnet och solen. Typiska inslag i var och ens vardag och därför lätta att förstå och känna igen.
Det var på 90-talet som Shigetaka Kurita, i egenskap av anställd på det japanska mobilföretaget NTT docomo, fick i uppgift att förbättra bolagets meddelandefunktion, som vid den här tiden bara kunde innehålla 250 tecken.
– Det fanns inte utrymme att skriva mycket och därför var varje bokstav otroligt viktig. För att undvika missförstånd och förbättra tydligheten började jag fundera på bilder som komplement till texten.
Resultatet blev så småningom emojin, vilket på japanska betyder bild-tecken. Idén hämtade Shigetaka Kurita delvis från japanska mangaserier.
– Fanns det en svettdroppe bredvid en karaktär förstod man att det var ett knivigt läge. Om man precis som i mangan lade en smiley eller ett hjärta efter en mening kunde det förmedla nyanserna utan att ta för mycket plats, säger han.
Finland i emojier
En del av symbolerna Shigetaka Kurita designade fanns mer eller mindre redan runt omkring honom. Alltid var det inte symboler som förmedlade känslor, utan ofta avbildade de alldeles konkreta föremål.
– Är du i närheten av en flygplats finns det skyltar med en bild på ett flygplan till exempel, och ser du ett T står det för tunnelbana. Mitt jobb var därför att så gott jag kunde få in liknande symboler i våra meddelanden, säger han.
Utbudet är i dag mycket mer omfattande än de första 176 emojierna som lanserades i Japan 1999. Och på frågan om han skulle kunna sammanfatta Finland med hjälp av emojier plockar han snabbt fram sin telefon och börjar bläddra.
– Tomten kommer väl från Finland om jag minns rätt, så den emojin måste vara med. Och sen är det väl otroligt populärt att bada bastu där också?
I dag är emojierna inte bara ett självklart inslag i e-post och textmeddelanden, utan också på sociala medier. Enligt sajten emojitracker.com som listar de vanligaste emojierna på Twitter är den i särklass populäraste en smiley med glädjetårar.
– Jag kan verkligen förstå varför den är så uppskattad. Många ser den som en perfekt symbol när man vill visa att man är otroligt lycklig, säger Shigetaka Kurita.
Men denna folkkära emoji är samtidigt ett exempel på hur olika symboler kan uppfattas.
– För oss i Japan är just den emojin snarare ett uttryck för något smärtsamt, eftersom tårarna är i fokus. Därför symboliserar den en känsla av att hålla tillbaka sorg, säger han.
Filmprojektor - eller fisk?
Men att tolkningarna kan gå i olika riktningar är inget som bekymrar Shigetaka Kurita. Redan från början var han öppen för att låta var och en bestämma vad symbolerna betyder.
– Jag kunde ha en tanke på vad de skulle föreställa när jag gjorde dem, men där stannar det. Så när min filmprojektor-emoji i stället började användas för att beteckna en japansk blåsfisk blev jag glatt överraskad över den fantasifulla tolkningen.
Hans egen favorit bland alla emojier är däremot svår att tolka på fler än ett sätt.
– Det är helt klart ett smiley face eftersom det är så lätt att förstå. Och så sprider den en massa glädje i stället för en massa tråkigheter
En förstärkare
I dag pryder emojin mängder av textmeddelanden runtom i världen, vare sig man är ung eller gammal. Följ- aktligen diskuteras dess funktion och inflytande världen över bland språkvetare och psykologer. Vissa kallar emojin för vårt enda alternativ till ett textmässigt kroppsspråk. Också deras skapare säger att emojin kan liknas vid ett slags språkförtydligande som ger ökade möjligheter att nyansera texten.
– Deras funktion är framför allt att göra det lättare att kortfattat förmedla känslor. Jag skulle därför vilja tala om ett slags känslospråk, snarare än om ett eget språk i traditionell mening.
Shigetaka Kurita håller inte med om att emojin skulle kunna ha en negativ inverkan på vår förmåga att uttrycka oss i ord.
– När folk skriver uppsatser eller liknande texter i skolan tvivlar jag på att det är tillåtet att använda sig av en emoji. Dessutom är emojin snarare en förstärkare av nyanser än något som helt och hållet ersätter det skrivna ordet.
I framtiden tror Shigetaka Kurita att vi kommer att få se fler emojier som är unika för olika länder.
– Det finns en massa emojier i Japan som kanske inte alls är begripliga för andra än japaner. På samma sätt kommer det säkert att dyka upp en hel del emojier i Finland som används på sitt alldeles speciella sätt just där.