Törrönen radar världsrekord på hög
Tjugoåriga Susanna Törrönen är Finlands starkaste kvinna och minns inte längre hur många världsrekord hon slagit i bänkpress. I maj ska hon i varje fall stå för en ny rekordnotering – om allt går som planerat.
Susanna Törrönen har satt så många världsrekord att hon tappat räkningen. I maj är siktet inställt på ett godkänt tävlingslyft på runt 140 kilo – det ska i varje fall räcka till VM-silver. Törrönen förväntas gå en tuff kamp om guldet mot en mystisk ryska som lyft 135 kilo.
Susanna Törrönen står i ett gym i Malm i Helsingfors och sneglar fundersamt mot pappan och tränaren Jari Törrönen. Hon funderar om hon ska våga sig på ett rekordlyft.
– Ska vi testa? Vi har ju ingenting att förlora. Sagt och gjort. Törrönen radar upp ännu mer vikter på den redan bågnande stången och lägger sig ner på bänken. Hon ska försöka lyfta 143,5 kilo. Så mycket har ingen kvinna som tävlar i 84-kilosklassen i klassisk bänkpress tidigare lyft.
Törrönen kämpar och kämpar – och får till slut upp stången helt självmant. Lyftet är rent och hade godkänts på tävling.
– Den kommer, den kommer. Bra! ropar Jari.
– Det kunde inte ha varit tajtare än det där, säger en pustande Susanna.
Har tappat räkningen på världsrekorden
I maj ordnas VM i Vanda. Då ska Törrönen upprepa det hon gjort på träning – lyfta rekordvikter. I SFI-mästerskapet i Nykarleby förra veckan lyfte Törrönen 133 kilo, personbästa på papper. För att ett världsrekord ska bli av måste lyftet göras i en internationell tävling. I maj har alltså Törrönen en ypperlig chans att göra om en bragd hon redan gjort flera gånger tidigare.
Hur många världsrekord har det blivit genom åren? Törrönen har tappat räkningen. Det är i varje fall frågan om tiotals.
Sibbolyftaren satte sitt första världsrekord 2013 då hon lyfte 102,5 kilo. Sedan dess har Törrönen lyft allt större vikter och putsat det finländska rekordet med 30 kilo. Inte ens lyftare i den högsta viktklassen har klarat av att lyfta mer än Törrönen.
I maj är siktet inställt på ett godkänt tävlingslyft på runt 140 kilo – det ska i varje fall räcka till VM-silver. Törrönen förväntas gå en tuff kamp om guldet mot en mystisk ryska som från ingenstans lyft 135 kilo.
– Minimimålet är ett lyft på över 125 kilo, det skulle räcka till nytt juniorvärldsrekord.
Var går gränsen? Törrönen drömmer om 150 kilo. Jari skrattar.
– Det sa hon redan till en reporter från Iltalehti för några år sedan. Jag sade att hon aldrig kommer att klara av det. Nu börjar hon närma sig.
160-kilosmonster oroar
Törrönen känner sig mer bekväm i 84-kilosklassen, men går ibland ner i vikt för att slå rekord i en lägre viktklass. Hon är inte intresserad av att gå upp i vikt för att nå nya höjder som lyftare.
– Jag vill inte bli tyngre eftersom det är ohälsosamt och jag tycker inte att det hör till idrotten.
På den här punkten är far och dotter överens.
– Det är inte helt friskt att äta och äta och gå upp i vikt för att sätta rekord. Fredrik Smulter sade ju också att han tyckte att hans idrottande blivit till en hälsorisk, säger Jari Törrönen.
Han belyser problematiken med ett exempel. I en tävling för en tid sedan var en amerikansk junior med. Hon vägde 160 kilo.
– Om man väger så mycket blir karriären kort. Dessutom lyfte hon inte mer än Susanna.
Tränar kula med vänster hand – tävlar med höger
Törrönen är en multitalang som också trivs med kula och diskus i handen. Hon var tidigare ett stort kullöfte och satte ett inofficiellt världsrekord för 12-åringar. Men två år senare drabbades hon av en jobbig armbågsskada. Fokus flyttade allt mer mot styrkelyft.
– Då jag inte kunde stöta kula visste jag direkt vad jag ville göra. Jag har alltid älskat bänkpress, säger Törrönen, som i smyg lyfte bänk hemma redan då hon var fyra.
Men kulan ligger inte längre hemma och samlar damm. Törrönen tävlar fortfarande – med ett ovanligt upplägg. På träning stöter hon med vänster hand för att inte överanstränga den tidigare krånglande högra armbågen. På tävling är det höger hand som gäller.
– Det har fungerat och jag har klarat av att utvecklas, säger Törrönen, som slutade sjua i hall-FM i vintras och ska delta i Kalevaspelen på sommaren.
Kula och styrkelyft påminner om varandra – man kommer långt med rå kraft. Annat är det med diskus.
– Det är mer tekniskt och det brukar alltid skita sig för mig på tävling, säger Törrönen med ett skratt.
Jag vill inte bli tyngre eftersom det är ohälsosamt och jag tycker inte att det hör till idrotten. Susanna Törrönen är nöjd i 84-kilosklassen.