Korruptionen i strålningsfrågan är måttlös i vårt land
STRåLNING Med närmare tjugo års erfarenhet av att vara strålningsskadad i vårt land känner jag mig manad att kommentera insändaren (HBL 22.3) av Anders Adlercreutz, ordföranden för SFP:s miljöutskott.
EMF-rapporten om den icke joniserande strålningens påverkan på miljö och hälsa, som insändaren främst handlade om var ”beställd” av SFP:s miljöutskott, men enligt Adlercreutz fyllde den inte kraven på objektivitet och kunde därför inte godkännas. Arbetsgruppen bakom rapporten är väl insatt i strålningsfrågan, sett ur många synvinklar. Man visste vad man talade om.
De tusentals undersökningar som genomförts utan att övertygande belägg om strålningens skadeverkningar på hälsan framkommit och som Adlercreutz nu tar fram divergerar fullkomligt med de över 20 000 rapporter som belyser den trådlösa teknikens och ohälsans samband. Detta har tydligen gått Adlercreutz förbi.
Att forskare kopplade till industrin inte har samma forskningsresultat som de obundna forskarna är kanske inte så förvånande. Telekomindustrins makt råder i strålningsfrågan.
De rådgivande expertgrupperna, i de känt industritillvända organen, är det klokast att glömma. Att det inte alltid handlas efter bästa samvete i strålningsärenden står oss alla dyrt.
Strålsäkerhetscentralen Stuks uppgift är att skydda befolkningen från skadlig strålning, men är det vad vi ser? Ingen adekvat information, inga försiktighetsåtgärder, inga varningar!
Stuk och Sveriges strålskyddsmyndighet SSM följer båda ICNIRP:s riktlinjer, som industrin står bakom. När ska detta sättas under lupp? Blir 5G verklighet går befolkningens hälsa, som redan är svårt strålningsbelastad i botten, säger de främsta forskarna inom området, till exempel Lennart Hardell, Martin Pall och Barrie Trower.
5G är ett vansinnesexperiment, där var och en av oss skulle fungera som försökskanin. Vill vi det?
Alzheimer, Parkinson, hjärntumörer, psykisk ohälsa och mycket mer förekommer i en alarmerande grad i allt yngre åldrar. Elöverkänsligheten ökar likaså i hela Europa i takt med utbyggnaden av det trådlösa nätet. Men samhället vänder ryggen till. Vi drabbade är utan samhällelig omsorg, tvärtom hånas vi, till och med stämplas som psykiskt smittade. Våra tidvis livshotande symtom intresserar inte.
Så till en annan fråga. Den upprörande decimeringen av bin och andra insekter är en tydlig nödsignal om att något mycket fundamentalt är ur led i vår natur, men från be-
Att forskare kopplade till industrin inte har samma forskningsresultat som de obundna forskarna är kanske inte så förvånande. Telekomindustrins makt råder i strålningsfrågan.
slutsfattarhåll hörs ingenting om detta. Hur tolka den tystnaden?
Åsikter där lobbypropagandan lyser igenom är frustrerande läsning. Blåögdhet behöver vi inte heller i det rådande strålningsläget. Vi behöver fakta och handling.
Adlercreutz önskar att det som strider mot slutledningen i EMF-rapporten (den elektromagnetiska strålning- en skadar allt levande) hade tagits fram. Nå, det kan sägas med tre ord: ”Ingenting har framkommit”. Det har vi hört från myndigheterna i åratal, liksom att forskningen måste fortsätta, trots att man vet mer än tillräckligt för att omedelbart verkställa försiktighetsprincipen!
Korruptionen i strålningsfrågan är måttlös i vårt land.
Adlercreutz hänger upp sig på bristande balans i EMFrapporten. En något vacklande jämvikt i hans eget resonemang förekommer, men strålningsproblematiken är svår för oss alla. EMF-rapporten är i vilket fall som helst viktig och kritiken onödig.
Nu när strålningslagen kommer att revideras, borde både riksdagsledamöterna och befolkningen ha möjlighet att komma med förslag till förändringar i lagen. Främst måste de skyhöga strålningsvärdena sänkas radikalt.