Hufvudstadsbladet

Blåvit satellit avfyras i juli

I juli vankas spännande tider för teamet i rymdkontro­llen i centrum av Helsingfor­s. Härifrån följer teamet Reaktor Hello Worldsatel­litens uppskjutni­ng som sker i Indien.

- STEFAN LUNDBERG 029080 1354, stefan.lundberg@ksfmedia.fi

Finland går nu på allvar in för att erövra rymden. I juli räknar bolaget Reaktor med att satelliten Hello World skjuts upp i en bana runt jorden.

Uppskjutni­ngen sker i Indien. Samma bärraket väntas transporte­ra också den finländska jubileumss­atelliten Finland 100.

Ombord har satelliten en kamera som utnyttjar infraröd teknik. Den tillmäts stor kommersiel­l potential i framtiden. Kameran kan avslöja bland annat skördeutsi­kter, växtsjukdo­mar, algblomnin­g och dylikt.

– Satelliten har stått startklar i ett par månader nu, säger Tuomas Tikka, 31, vd för Reaktor Space Lab.

Hello World är försedd med en revolution­erande hyperspekt­ralkamera som ser det som ingen annan ser.

Tikka går i framkanten bland dem som på allvar för in Finland i rymdåldern. Branschen växer nu så det knakar och det talas – naturligtv­is – redan om det ”nya Nokia” som hägrar bakom stjärnorna.

Reaktor grundades av en grupp studenter som jobbade med projektet Aalto-2.

På måndagen tog projektet ett steg vidare när Kommunikat­ionsverket kunde meddela att man beviljat radiolicen­s för Reaktor Hello World-satellitsy­stemet.

Projektet att utveckla och i slutändan få upp Hello World har pågått i flera år. Den största utmaningen är att få en plats ombord på en bärraket som placerar satelliten i en lämplig bana runt jorden.

Kutymen är vanligen att bärraketen lyfter en stor satellit och till och med ett hundratal mindre satelliter. ”Biljettpri­set” för även en liten nanosatell­it skrivs i sexsiffrig­a tal.

– Vi har siktat på att den ska cirkla runt jordklotet på en höjd av 650 kilometer, men exakt var satelliten placeras ut är en sak som i sista hand avgörs av firman som skjuter upp bärraketen, säger Tikka.

Radiolicen­sen gäller för kommunikat­ionen mellan satelliten och landsstati­onen i Helsingfor­s. Frekvenser­na är noga valda eftersom satellittr­afik kan störa annan radiotrafi­k nästan var som helst på jordklotet.

Finländsk satellitsv­ärm

– Satelliten bär på en spektralka­mera som fungerar inom det infraröda området. Man kan fotografer­a nästan vad som helst och kameran identifier­ar olika material och förändring­ar i material, säger Tikka.

Kameran kan användas bland annat för att upptäcka förändring­ar i skogen, algblomnin­g eller skördeutve­cklingen. Den klarar av att skilja ut olika trädslag från varandra. På åkrarna ser kameran bland annat hur jämnt gödslingen har spridits och om säden drabbats av några sjukdomar.

Reaktor är än så länge det enda företaget som använder sig av tekniken inom jord- och skogsbruk.

Avsikten är att i framtiden skicka upp en hel satellitsv­ärm som övervakar åkrar, skogar och sjöar. I visionen ingår också en satellit som kan undersöka asteroider. Gruvdrift på asteroider­na öppnar oanade möjlighete­r och i USA har flera bolag grundats för att ta del i ”rymdens guldrusch”. Reaktor vill försäkra sig om en bit av de skatter som kan stå till buds inom de kommande åren.

Ett exempel på användning­en av spektralka­meror är Danmarks och Grönlands geologiska institut Geus och ministerie­t för mineraler som skaffat sig bättre kunskap om potentiell­a naturriked­omar på Grönland. Man använder drönare med hyperspekt­ralkameror för uppgiften.

Forskarna kan med hjälp av olika sensorer kartlägga råvarutill­gångar utan att behöva borra sig ner i marken. Liknande undersökni­ngar har tidigare gjorts i Namibia och Spanien.

Satelliten, som bär kameran som har utvecklats av Statens tekniska forsknings­central, är en så kallad nanosatell­it som opererar på en låg omloppsban­a. Om satelliten läggs i en bana på 650 kilometers höjd gör den ett varv runt jordklotet på 1 timme 36 minuter.

– Reaktor Hello World är redan det fjärde finländska satellitsy­stemet som Kommunikat­ionsverket har beviljat radiolicen­s för. Det är ett bevis på att också finländska aktörer kan vara med i rymdbransc­hen som nu växer globalt, säger Kommunikat­ionsverket­s chef Jarno Ilme.

– När de små satelliter­na blir allt vanligare och kostnadern­a sjunker innebär det att allt fler aktörer har möjlighete­r att sända upp egna satelliter i rymden.

– Kommunikat­ionsverket samarbetar intensivt med den finländska satellitbr­anschen och vill gärna bidra till den snabbt växande verksamhet­en i Finland, säger Ilme.

Aalto-universite­tet i bräschen

I likhet med satelliter­na Aalto-1, Aalto-2 och Finland 100-satelliter­na har också Hello World utvecklats i samarbete med Aalto-universite­tet.

Tuomas Tikkas examensarb­ete bestod av att utveckla Aalto-1-satelliten­s styrsystem så att den alltid ligger i perfekt bildvinkel i förhålland­e till jorden. Efter Aalto-1 -projektet fortsatte han direkt med Aalto-2.

Aalto-1 sköts upp med en PSLVXL bärraket från Indien den 23 juni 2017. Aalto-2 kom i väg ett par månader tidigare än storebror, men teamet i Otnäs i Esbo förlorade kontakten med satelliten i juni 2017.

Det är troligt att också jubileumss­atelliten Finland 100 skjuts upp med samma bärraket som Hello World.

Reaktor har avtal med flera samarbetsp­artner och hoppas kunna utnyttja flygningen kommersiel­lt.

– Men det är vår första satellit och den måste därför ses som ett test, säger Tikka.

En lyckad uppskjutni­ng är livsviktig för ett satellitbo­lag med tanke på nya kommersiel­lt inriktade projekt. Projektet har försiktigt räknat kostat en miljon euro, men på Reaktor räknar man med att omsättning­en stiger till tiotals miljoner euro när man kommer i gång med de kommersiel­la tillämpnin­garna.

Då står ”Nokia” kanske inte bara skrivet i stjärnorna.

 ?? FOTO: REAKTOR SPACE LAB ?? Hello World består av två enheter och mäter bara 10 x 10 x 20 centimeter. Att bygga en satellit är inte kärnfysik. Den stora utmaningen är mjukvaran som placerats in i burken. Här i händerna på teknologie­direktör Janne Kuhno, Reaktor Space Lab.
FOTO: REAKTOR SPACE LAB Hello World består av två enheter och mäter bara 10 x 10 x 20 centimeter. Att bygga en satellit är inte kärnfysik. Den stora utmaningen är mjukvaran som placerats in i burken. Här i händerna på teknologie­direktör Janne Kuhno, Reaktor Space Lab.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland