Med liv och lust
Kreeta-Maria Kentala och Matias Häkkinen bjöd på bra musik och gott humör i stiligt återuppväckta Sandudds paviljong. KonseRtReCensIon
Klassiskt på Sandudden.
Kreeta-Maria Kentala, barockviolin; Matias Häkkinen, cembalo. Sandudds paviljong 22.4.
Söndagens konsert i serien Klassinen Hietsu (Klassiskt på Sandudden) blev ett sprittande exempel på hur den gamla paviljongen på Sandudd fått nytt liv.
Kreeta-Maria Kentala hör till våra främsta barockviolinister och har dessutom profilerat sig som tvåspråkig i fråga om musikstilar - hon kombinerar gärna barockmusiken med arvet från hembygden Kaustby.
Matias Häkkinen hör till våra yngre cembalistförmågor och om ni inte redan lagt namnet på minnet bör ni göra det nu! En energisk och skicklig dynamo vid cembalon som också är konstnärlig ledare för konsertserien Café Barock och egna gruppen Ensemble Nylandia.
Tillsammans bjöd Kentala och Häkkinen på livligt och skickligt musicerande, men framför allt på en stiligt skräddarsydd konserthelhet på temat natur - en guidad rundtur i berg, skog och sjöar där vi bland annat hörde olika fågelläten. François Couperins Le moucheron i gott samförstånd med Viljami Niittykoskis Luonnon ääniä.
Stämningen i paviljongen var avslappnad och intim, och musikerna spädde på genom att berätta livfullt om styckena - emellanåt samtidigt som de spelade! ”Nu blir stigen lite mer knepig, nu njuter vi av utsikten uppifrån berget...” Bibers Sonata representativa skildrade en hel rad djur från raspigt kväkande grodor till jazziga höns. I flera av styckena gol göken och fåglarna sjöng, ofta i liknande tongångar som Vivaldis klassiker Våren (som dock inte framfördes vid denna konsert).
En av de roligare konserterna på länge blev det, men inte enbart humor – Kentalas intensiva musikertemperament kom fint till sin rätta i stycken som Uccellinis La luciminia contenta och Pandolfi Meallis La stella. Matias Häkkinen bjöd på en rad stilrena cembalominiatyrer som satt som smort i denna omväxlande kontext. Kaustbyrepertoaren förseddes delvis med cembaloackompanjemang och Häkkinen kastade sig livfullt ut i polka och schottis, medan cembalons egenart med rika ornamenteringar och brutna ackord kanske kom finast till sin rätt i svenska folkmelodin Himlens polska.