Brödköerna ska bort från stadens gator
Helsingfors och Esbo vill se nya modeller för livsmedelshjälpen
Helsingfors och Esbos planer på matsvinnsrestauranger framom traditionella långa brödköer väcker frågetecken hos hjälporganisationerna.
– Det kommer inte att fungera här för det finns mycket fler människor som hämtar mat. Vi skulle behöva ett helt Mässcentrum, säger Heikki Hursti från en välgörenhetsförening.
På Helsingfors diakonissanstalt tror man att gemensamma måltider och aktiviteter – kanske att man tillreder maten tillsammans – är ett effektivare sätt att stärka individer än utdelning av matkassar.
Brödköerna har varit en del av stadsbilden sedan 1990talet, men nu vill Helsingfors och Esbo se nya modeller för livsmedelshjälpen. Meningen är att matutdelningen utomhus i hög grad ska vara borta från 2019.
Städerna har gett Helsingfors diakonissanstalt i uppdrag att koordinera verkstäder som har samlat största delen av dem som ordnar mathjälp, för att se över verksamheten. Kommunernas sociala sektorer, församlingar och föreningar har varit med. Nu ska förslagen från dem gå vidare till politiskt beslutsfattande.
Matti Helin är chef för diakonin vid Diakonissanstalten och har lett arbetet. I båda städerna finns ett stort intresse för en sådan logistikcentral som Vanda redan har gått in för. Från den körs matsvinn ut till ett femtiotal organisationer som sedan i sin tur delar ut maten, ofta så att det sker i form av gemensamma måltider.
– I dag innebär mathjälp att man ska stå och köa länge. Riktningen borde vara mot olika former av gemensam och gemenskapsskapande verksamhet, säger Helin.
Enligt honom är måltider och aktiviteter – kanske att man tillreder maten tillsammans – ett ef fektivare sätt att stärka individer än utdelning av matkassar.
– Stegvis kan människor så hjälpas ur fattigdom.
”Hu så hemskt”
Också de som inte vill eller kan delta i aktiviteter ska få livsmedelshjälp i framtiden. I Esbo vill man gå in för behovsprövning. Det betyder att man en gång går till stadens socialarbetare, handledare eller till församlingens diakon för att berätta om sin situation. Efter det får man livsmedelshjälp.
– I varje system finns det några personer som missbrukar det, men andelen är rätt liten. Vi vill inte att det dyker upp personer som hamstrar mat och säljer den vidare. Det är självklart att vi vill rensa ut den här typen av beteende så att det är människor med ett verkligt behov som får hjälpen, säger Tapio Nieminen, chef för de vuxnas socialtjänster i Esbo.
Enligt Matti Helin kommer köerna att kortas ”betydligt” på det här viset.
– Så ska vi få bort ”yrkesköarna” och hjälpen riktar sig till dem som behöver det mest. Det är också donatorernas önskan.
I Helsingfors vill man inte införa någon dylik förhandskontroll.
– Självklart erbjuder vi också annat stöd, men det är inte en för utsättning för att få mat. Vi går fel väg om vi utgår från att alla måste kontrolleras. Livsmedelsutdelningen ligger inte nära aktivitetsmodellen. Vi kan inte under förevändning av att någon missbrukar hjälpen förorsaka svårigheter för dem som verkligen behöver den. Hu så hemskt, jag riktigt får ångest av att du ens ställer den frågan, säger Maarit Sulavuori som är chef för familje och socialtjänster i Helsingfors.
”Ren gallimatias”
Alla har inte varit odelat positiva till att anamma Vandas modell med gemensamma måltider. Veikko och Lahja Hurstis verksamhet delar ut 2 700 matkassar två gånger i veckan på Helsingegatan 19 onsdagar och fredagar.
– Det kommer inte att fungera här för det finns mycket fler människor som hämtar mat. Vi skulle behöva ett helt Mässcentrum, säger Heikki Hursti från välgörenhetsföreningen.
Varje julafton mättar föreningens mellan 120 och 130 frivilliga 1 600 hungriga munnar med måltider. Det är med den erfarenheten i ryggsäcken som Hursti talar. Dessutom tycker han att föreningens verksamhet fungerar bra som den är nu, det enda man saknar är större logistiska lokaler
eftersom det kommer in så mycket torrproviant.
– Det är ren gallimatias att alla skulle vara nöjda med hur Vanda sköter måltiderna och utdelningen. Maten räcker helt enkelt inte till. Av den anledningen har Vandabor börjat besöka oss för matkassar.
Hursti menar att en portion mat mättar bara en förhållandevis kort stund.
– Med en av våra kassar kan du laga mat för tre dagar framåt. Vi går inte med i något system som inte fungerar. Jag tänker först och främst på alla människor och inte på byråkratin.
”Ett straff”
Både inom Esbo och i Helsingfors stad är man överens om att brödköerna utomhus är omänskliga.
– Det är ett straff att man tvingas köa ute för att få sin mat, säger Tapio Nieminen i Esbo.
Man vill hellre möta hungriga på ett humanare sätt. Det ska finnas olika brödutdelningsmodeller, eftersom hjälpbehovet ser olika ut.
Flera matsvinnsrestauranger är en möjlighet, där kunderna består av både ”vanliga” matgäster och av hjälpbehövande som exempelvis kunde använda ett slags betalkort som valuta.
– Vi vet att det finns många som
Vi går inte med i något system som inte fungerar. Jag tänker först och främst på alla människor och inte på byråkratin. Heikki Hursti
är intresserade av att driva matsvinnsrestauranger, säger Maarit Sulavuori i Helsingfors.
Samtidigt understryker hon att det fortfarande finns ett behov av att matkassar byter händer.
Veikko och Lahja Hurstis verksamhet fick i år 100 000 euro av Helsingfors stad och Kvarnbäckens livsmedelshjälp fick 180 000. Hur stor potten blir nästa år beror på för vilken typ av verksamhet som både Hursti och livsmedelshjälpen ansöker pengar om. Det är Sulavuoris svar på frågan om hur fortsättningen blir.
– Stödet beror också på hur mycket pengar staden har att dela ut. Understöden har brukat variera från år till år, säger hon.
I Esbo är det föreningarna Hyvä arki och MannaApu som staden stöder med några tiotusental euro. De får också verka i stadens lokaler. Troligtvis ändras nu kriterierna för understöd.
– Vi kommer säkert att ha sådana kriterier som ser till att ingen längre behöver köa utomhus för mat och kriterier för verksamhet som skapar social delaktighet, säger Tapio Nieminen.
En som vet precis hur det känns att stå i en brödkö är Esbo stads erfarenhetsexpert Yrjö Kumpula. Han har deltagit i verkstäderna som Diakonissanstalten ordnat. Så här upplevde han köandet för mat:
– Det var kallt, det regnade. Jag stod där i minst två timmar. Normalt räckte det mellan tre och fyra timmar. Det var en process som räckte många timmar.
För åtta år sedan led han av missbruk och psykiska problem. En negativ spiral ledde till att han till slut förlorade både arbete, bostad och kontakten med barnen, släktingarna, kollegerna och studiekompisarna. Han var i princip helt ensam.
– Livet kunde inte bli sämre. I två års tid tvingades jag få min mat från brödkön. I den situationen känner du djup skuld och skam. Du har stora sociala rädslor för att möta människor. När jag stod i brödkön kände jag att jag var en av dem.
Kumpula tror starkt på att skapa ställen där behövande kan äta tillsammans. På de här platserna ska det också finnas personer som besökarna kan tala med om sin livssituation och få hjälp.
– Då jag stod i brödkön var det aldrig någon som frågade hur jag mår, vad som fört mig hit och om jag behöver hjälp.
Han är osäker på om han hade haft mod att ta emot hjälpen där och då, framför alla andra i kön. Bättre skulle det då vara med ett matställe där man vet att det alltid finns till exempel en socialarbetare på plats.
– Jag tror att femtio procent av dem som står i brödköerna har det mod som krävs för att ta emot hjälp.
Yrjö Kumpulas personliga åsikt är att man borde låta erfarenhetsexperter bistå socialarbetare och diakoner kring matproblematiken. För sådana som han, om någon, vet hur det känns att stå i en brödkö. De kunde också vara positiva förebilder på att det går att ta sig ur sina problem.
– Det behövs ett element av hopp. Det är ingen lätt match att ta sig tillbaka, men allt är möjligt.