”Våga fråga läkaren”
Kardiologen Rita Redberg säger att onödiga undersökningar och dyra behandlingar kan orsaka mer skada än nytta.
Ibland kan få prover och ingrepp vara bättre för patienten än många, säger den amerikanska kardiologen Rita Redberg. Hon arbetar sedan många år för att minska de verkningslösa hälsoåtgärderna i vården.
– Hitta en läkare du litar på, men våga också fråga om den verkliga nyttan med provet eller behandlingen du erbjuds, säger hon.
När Rita Redbergs döttrar var små kunde de ibland tycka att deras mamma uppförde sig pinsamt.
– Jag vägrade gå med på de flesta provtagningar som läkarna föreslog eftersom jag såg dem som onödiga.
Som professor i kardiologi vid University of California i San Francisco och chefredaktör för den medicinska tidskriften JAMA Internal Medicine har hon engagerat sig djupt i frågan om evidens och kvalitet i vården. Kärnan i resonemanget är att undersökningar och behandlingar som inte ger hälsonytta är onödiga.
År 2009 körde JAMAs redaktion i gång en serie artiklar som diskuterade nyttan och nackdelarna med bland annat mammografiundersökningar för kvinnor mellan 40 och 50 år. Under rubriken Less is more har sedan fler artiklar publicerats, senast för tre veckor sedan när författarna jämförde den kliniska nyttan med och kostnaderna för blodprov och bilder som tas av patienter med hudinfektionen cellulit. Varför tror du en del läkare är benägna att ordinera så många blodprov, röntgenbilder och magnetundersökningar? – I grunden har läkare en vilja att hjälpa och vi tror gärna på tekniska lösningar. Det känns dessutom bättre att göra något än att göra inget. Det ligger också i vår medicinska kultur att ta en massa prover – vi associerar helt enkelt inte extraprover och behandlingar med skada utan med nytta. I en del fall ligger förstås ekonomiska intressen bakom. Jag läser den brittiske neurokirurgen Henry Marsh bok om vardagen med patientarbetet. Marsh förmedlar ett slags berusning över att verkligen kunna hjälpa. Hur hänger behovet av att kunna lösa patientens problem ihop med övervård? – För ofta tror vi att hjälpen är att låta ta prover. Vi har glömt hur viktigt det är att samtala med patienterna och höra efter vad det kan vara som egentligen felas dem. Visst är prover och bilder helt nödvändiga i många situationer, men ibland behövs det helt enkelt att doktorn kan lyssna och förklara ordentligt.
Onödiga ingrepp
Frågan om övervård är aktuell i ett Finland som bygger om hela sin socialoch hälsovård. Det bygget utgår från tanken att vården ska vara jämlik, men också från att samhället inte ska slösa med sina resurser. För några år sedan sade han som startade en lågpriskedja för bilddiagnostik i Finland att det inte finns några helt friska personer, bara underdiagnostiserade. Vad säger du när du hör sådant? Redberg släpper ett förtjust skratt.
– Vill du förvandlas från frisk till sjuk så är det bara att ta alla test. Men du kommer aldrig att få en människa som känner sig frisk att känna sig ännu friskare genom mer diagnostik. Du arbetar också som kliniker. Vad innebär överdiagnostisering och övervård för patienter du träffar? – Patienter kan verkligen fara illa av övervård. I min specialitet händer det till exempel att man utför stresstest på patienterna och sedan beslutar om onödiga behandlingar som att föra in stenter [metallnät som förstärker blodkärls väggar] eller att göra ballongvidgningar.
”Avstå klokt”
I Finland tar läkarföreningen Duodecim fortlöpande fram rekommendationer under rubriken Avstå klokt (Vältä viisaasti). För att patienter ska få effektiv och säker vård uppmanas läkare att avstå från omoderna metoder utan bevisad effekt. De uppmanas till exempel att inte injicera kortikosteroid när en tennisarmbåge värker eftersom injektionerna kan lindra smärtan på kort sikt, men i långvarigt bruk bevisligen ökar risken för att armbågsproblemet blir kroniskt.
Via den amerikanska kampanjen Choosing Wisely (Välja klokt) har olika specialiteter gjort upp fempunktslistor över åtgärder som läkare borde undvika. Listorna har ändå kritiserats.
– Min egen specialitet kardiologin sade inget om de onödiga stenterna, vilket man borde ha gjort. Men listorna startade åtminstone en diskussion, säger Redberg.
Redbergs motvilja mot att slösa med resurserna i vården bottnar i uppväxten i Brooklyn i en familj där föräldrarna varken var högutbildade eller speciellt välbärgade.
– Återvinning var en del av vardagen och jag växte upp med tanken på att inte slösa. Redan när jag började studera medicin förskräcktes jag över hur mycket och hur dyra saker som bara slängdes bort. Det gick inte heller att blunda för hur vissa fick all behandling och omsorg medan andra blev utan, säger hon.
”Studier saknas”
I en poddsändning som British Medical Journal gjorde i samband med konferensen Preventing Overdiagnosis i Quebec i Kanada i fjol sade Redberg att ny medicinsk teknik inte är bättre bara för att den är ny.
Strömmen av nya medicinska metoder och apparater är strid. Om vi inte ska börja använda allt det nya dyra kanske vi också missar en innovation som kunde ge vården stor nytta? – Företagen ska vara upphetsade över sina resultat, men som läkare får man leta upp de studier som gjorts kring det nya. Då ser man ofta att evidensen, den vetenskapligt bevisade effekten, saknas. Avläsning av människans genom blir allt billigare och lättare. Hur ser du på möjligheten att hitta nästan vilka sjukdomar som helst innan de brutit ut? – Den viktiga frågan är vad vi gör med informationen för att få patienter att må bättre och bli friskare.
Vill du förvandlas från frisk till sjuk så är det bara att ta alla test. Men du kommer aldrig att få en människa som känner sig frisk att känna sig ännu friskare genom mer diagnostik.
Rita Redberg