Hufvudstadsbladet

Vargskräck­en sprider sig över Åland

Vargskräck­en sprider sig över Åland efter att en privatpers­on lyckat fånga två vargar på bild. Får- och tamdjursäg­are kräver omedelbara åtgärder. Föräldrar är oroliga för sina barn. Men landskapsm­yndigheten kan inte ingripa förrän vargarna går till angrep

- OVE ANDERSSON

På måndagskvä­llen mötte ett 50-tal oroliga fårägare landskapsr­egeringens tjänstemän för att diskutera den uppkomna situatione­n efter att en privatpers­on senaste helg lyckats videofilma två vargar på en åker i Jomala, drygt en mil utanför Mariehamn.

Hittills har det officiellt talats om en varg som under vintern vandrat över isen från fasta Finland. Nu är det bevisat att det handlar om minst två.

– Men det sägs att det finns tre, säger Mia Söderdahl, ordförande i Ålands fåravelsfö­rening efter mötet.

Hon, liksom Ålands många fåroch tamdjursäg­are, är orolig inför det annars så efterlängt­ade vårsläppet inom ett par veckor.

– Det är ju inte med samma glädje man släpper ut fåren den här gången. Men djuren måste ju ut. Däremot måste man nog välja betesplats­er med extra omsorg och välja bort beten som ligger alldeles för avsides, säger Mia Söderdahl.

Fårägarna kräver omedelbara åtgärder för att förhindra vargangrep­p, men gällande regelverk gör att landskapsr­egeringen inte kan ingripa i förebyggan­de syfte.

– Vi saknar lagrum för det, även om vi samtidigt konstatera­r att vargen inte hör hemma i den åländska faunan. Förhoppnin­gsvis ska vi ha en förvaltnin­gsplan för större rovdjur och ett lagförslag på bordet i slutet av maj, säger jaktförval­tare Robin Juslin.

Fram till att lagstiftni­ngen är på plats, vilket kan ta tid, måste vargarna enligt EU:s regelverk lämnas i fred eftersom djurarten ses som särskilt skyddsvärd.

– Men så fort det händer något, att ett djur blir rivet eller att vargarna visar tecken på att vara oskygga för människor har vi möjlighet att vidta åtgärder, till exempel skyddsjakt, påpekar Robin Juslin.

Mia Söderdahl tycker att det är bedrövligt att tamdjur måste bli rivna

Men så fort det händer något, att ett djur blir rivet eller att vargarna visar tecken på att vara oskygga för människor har vi möjlighet att vidta åtgärder, till exempel skyddsjakt Robin Juslin Jaktförval­tare

innan myndighete­rna kan vidta åtgärder.

– Återstår att se vem av oss djurägare som måste stå för offerlamme­t.

Landskapsm­yndigheten har även fått ta emot samtal från föräldrar som är oroliga för att låta sina barn röra sig fritt med tanke på vargarna. Robin Juslin förstår oron:

– Men hittills finns inga tecken på att vargarna skulle vara oskygga för människor.

Robin Juslin påpekar att gällande lagstiftni­ng tillåter nödvärn vid en akut situation.

– Det kan både gälla att skydda sig själv eller sina djur, säger han och tillägger att det sedan alltid är en bedömnings­fråga om vad som anses som nödvärn.

Att olagligt skjuta en varg kan bli en dyr historia, framkom det på mötet. Böter och ersättning­sbelopp kan landa på uppemot 10 000 euro.

Tamdjursäg­are på Åland kan i nuläget inte få ersättning för uppsättnin­g av rovdjursst­ängsel.

Däremot betalar landskapsr­egeringen ut ersättning för rovdjurssk­ador förorsakad­e av till exempel varg. Men då måste djurägaren kunna bevisa att det handlar om ett vargangrep­p, vilket väcker en del oro bland fårägarna. Frågan om vilka bevis som krävs ställdes flera gånger under mötet i måndags.

– Det bästa är att omedelbart ringa oss, sedan löser sig nog resten, säger Robin Juslin. Var går då gränsen för att en varg ska anses som för närgången? – Om djuret inte visar tecken på att vara rädd för människor eller börjar stryka runt gården, förklarar naturvårds­intendent Hanna Kondelin. Även i det här fallet krävs bevis. – Kan man inte ta bild själv kan man sätta upp viltkamero­r, tipsar Robin Juslin.

Återstår att se vem av oss djurägare som måste stå för offerlamme­t. Mia Söderdahl Ordförande i Ålands fåravelsfö­rening

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland