Vargar och rövarband

VARGAR HBL rapporterade 22.4 att EU värnar om vargen. Kommissionär Nicola Notano lät meddela att vi har en människocentrerad samhällssyn och att människan skall anpassa sig till förekomsten av stora rovdjur.

Han kunde lika gärna ha sagt att vi skall anpassa oss till förekomsten av kringstrykande rövarband. I grundlagens 7 § stipuleras att alla har rätt till trygghet. Detta innebär rätten att slippa förlora husdjur till orädda och strängt skyddade vilddjur och att slippa vara rädd för barnens skull. Andra EU-länder hävdar med framgång grundrättigheterna mot kommissionen: Regeringen i Belgien, där kommissionen har sitt högkvarter, har beslutat att ingen varg får förekomma i landet och Frankrike tillåter en begränsad vargstam inom vissa områden, i resten av landet tolereras inga vargar.

Grundlagens 7 § stipulerar att det allmänna skall verka för att alla tillförsäkras en sund miljö. Vargarna sprider en dödlig dvärgbandmask genom att miljoner mikroskopiska ägg sprids med deras avföring. Ännu på 1960-talet tog myndigheterna denna fara för folkhälsan på allvar och de återkommande varginvasionerna från Ryssland åtgärdades effektivt, vid behov med maskinpistol från flygvapnets spaningsplan.

I dag ignorerar våra myndigheter grundrättigheterna fast det vore enkelt att göra sig av med gisslet. Mycket få av dagens finska ”vargar” är nämligen vargar. Nästan alla ser ut som blandrashundar och beter sig som sådana och Finland har genom att ratifiera Bernkonventionen förbundit sig att avlägsna hybrider mellan vilda och domesticerade djur från naturen. Offentligt anställda vetenskapsmän har dock deklarerat att man inte kan bestämma om ett djur är varg eller byracka på basen av utseende eller beteende, endast genom DNA-analys. Referensmaterialet som dessa analyser baserar sig på är inte dokumenterat – det finns inte ett enda fotografi, inga mått, ingenting på de påstått renrasiga vargarna som man tagit prover av till materialet. Dessutom är det hemligstämplat. Dessa vetenskapsmäns DNAanalyser har klassificerat solklara byrackor som klockrena vargar och folk har dömts till stränga straff för olaga vargjakt på basen av sådana analyser sedan polisen låtit bränna kropparna av de närgångna förvildade byrackorna som skjutits.

Priset för skyddet av ”vargen” begränsar sig inte till förlusten av trygghet och sund livsmiljö. Förlusten av god förvaltning och rättsskydd tillkommer. MAGNUS HAGELSTAM Kyrkslätt