Att lyssna är också en konst

”Uppfostrar vi en generation som bara är mottaglig för den musik de själva valt och som kommer genom hörlurar? Som har förlorat förmågan att lyssna koncentrerat?”

● Vi har precis övergått till nya läroplaner i våra skolor. I grundskolans läroplan sägs det att eleverna skall få studera musik på ett mångsidigt sätt och erbjudas möjligheter att uppleva och lyssna till ljudmiljöer och musik. För att få betyget åtta i musik i slutet av årskurs sex krävs det bland annat att ”eleven lyssnar koncentrerat till musik och framför sina synpunkter på det hen hört”. Omöjligt? Nej, men nog en utmaning!

Senaste höst arrangerade Svenska Litteratursällskapet och avdelningen för musikpedagogik vid Sibelius-Akademin en skolkonsert med anledning av Finlands 100-årsjubileum. Konserten var gratis och sammanlagt deltog ca 9 000 grundskolelever och gymnasiestuderande. Det diskuterades friskt i insändarspalterna hur en del åhörare satt med mössan på och hörlurarna i öronen. På den en timme långa konserten fick publiken delta i tre allsånger och alla musikstycken var försedda med bilder eller dans. Ändå tyckte till och med några lärare att det kunde ha varit mera interaktivitet och fler stimuli för att man skulle orka. I en insändare kunde man också läsa att om man inte är intresserad av dylika evenemang skall man i stället få sysselsätta sig med sin telefon.

Nyligen deltog jag i en högmässa där det bjöds på välkända psalmer och musik av en ungdomskör. Under hela högmässan satt två konfirmander med hörlurarna i öronen. De diskuterade sinsemellan och när psalmsången ljöd stark och mäktig höjde de volymen på sina apparater för att inte bli störda.

Dagens barn och ungdomar läser läxor och arbetar med musik i öronen, också med tillstånd i skolan. Ibland kommer hörlurarna fram under pågående lektion, även utan tillstånd. Uppfostrar vi en generation som bara är mottaglig för den musik de själva valt och som kommer genom hörlurar? Som har förlorat förmågan att lyssna koncentrerat? Som förväntar sig att få medverka, sjunga, dansa och hålla låda på alla konserter? I annat fall är det tråkigt och därmed helt okej att underhålla sig själv i salongen.

Under våren har jag följt mina musiklärarstuderandes praktiklektioner på olika stadier i Helsingfors. Jag har sett små elever som koncentrerat lyssnat och analyserat musik. Ibland har de legat helt stilla, allt medan musiken fått tala och i bästa fall även beröra. Dessa elever har alla haft förmånen att ha ämneslärare i musik som kunnat väcka deras intresse och på ett pedagogiskt sätt lärt dem att lyssna. Och som också krävt att de lyssnar! Det finns alltså hopp, men det kräver pedagogiskt kunnande och engagemang av läraren.

Förmågan att lyssna behövs på många områden i livet, inte bara i musiken. Eleverna skall ”fostras att bemöta andra människor med respekt och att iaktta goda vanor”. Att lyssna är en konst. Ibland betyder det kanske bara att man är tyst på rätt ställe. Och att gemene man tar sitt ansvar och vågar be om gott uppförande också av bänkgrannen.

Konfirmanderna då? Jag såg menande på dem, men utan resultat. Det var oansvarigt. Nästa gång är jag inte lika försynt, då smyger jag fram och viskar:

– Vänligen, ta propparna ur öronen, stäng mun’ och lyssna!