Illegal efter tiotals år

Efter kriget kom tiotusentals invånare i de forna kolonierna för att bygga upp det krigshärjade Storbritannien. Nu hotas de och deras ättlingar av utvisning som illegala invandrare.

År 1948 steg knappt tusen invandrare från de brittiska kolonierna i Västindien iland i Storbritannien från fartyget Empire Windrush. Det var den första gruppen, under hela efterkrigstiden följdes den av stora skaror emigranter från olika delar av imperiet.

Nu får många av dem och deras efterkommande veta att de inte har rätt att vara i landet, att de inte har rätt till hälsovård, pension, kommunal hyresbostad eller sociala understöd, och att de hotas av internering och utvisning till ett land där de aldrig har varit.

Det kan också hända att de stoppas i passkontrollen och inte får komma tillbaka om de har rest utomlands.

Det här är Windrushskandalen, som har varit den heta frågan i Storbritannien under de senaste veckorna.

Tidningen The Guardian har sedan hösten berättat om flera fall där medlemmar av Windrushgenerationen har fått veta att de är ovälkomna. Ett av de mest uppmärksammade fallen gäller en man som hela sitt liv jobbat och betalat skatt, men fick höra att han inte var berättigad till offentlig sjukvård och måste betala 55 000 pund för att vården av hans prostatacancer skulle inledas.

Windrushaffären fick ett lyft för en dryg vecka sedan då samväldesledarna möttes i London. Premiärminister Theresa May tänkte först inte träffa dem, men tvingades ändå be om ursäkt för hur invånare från de här länderna behandlades.

May var rätt person att göra det. Som inrikesminister skärpte hon åtgärderna mot illegala invandrare, med målet att göra Storbritannien till en fientlig miljö (hostile environment) för dem som inte har rätt att vistas i landet.

En del av programmet var att göra hyresvärdar, vårdpersonal, banker, socialarbetare och lärare till gränspoliser, de förväntades kräva bevis för att den de har att göra med har klara papper.

Problemet är att många med invandrarbakgrund som har rätt att vistas i landet aldrig har skaffat den formella dokumentationen som krävs.

Men i stället för att använda officiella register – som till exempel skatteuppgifterna – lägger inrikesministeriet bevisbördan på individen. Bland annat förväntas man visa upp fyra dokument per år för att bevisa att man har bott i landet. Bestämmelserna har funnits hela tiden, men i enlighet med Mays program för en invandrarfientlig miljö började de tillämpas mera rigoröst än tidigare.

Ingripandena mot människor från de tidigare kolonierna har en obehaglig rasistisk dimension i ett Storbritannien som gärna ser sig som mångkulturellt och tolerant.

Men myndigheterna agerar inte enligt etnisk profilering. Tisdagens Guardian berättar om den 69-åriga (vita) Margaret O’Brien som kom från Kanada 1971 och jobbade tills en invalidiserande ryggskada gjorde henne till sjukpensionär. För tre år sedan meddelade myndigheterna att hennes pension dras in för att hon är illegal invandrare. Hon uppmanades att omedelbart lämna landet, och hotades med fängelse ifall hon stannar kvar.

Det tog två år innan en tjänsteman vid en flykting- och immigrantcentral där hon sökte hjälp lyckades hitta en stämpel i hennes ogiltiga gamla kanadensiska pass som visade att hon hade fått rätt till obegränsad vistelse i Storbritannien.

Windrushskandalen har självklara implikationer på brexitprocessen. EU och Storbritannien har kommit överens om att trygga rättigheterna för EU-medborgare i Storbritannien och britter i EU. Men innan det slutliga avtalet om utträdet är klart är ingenting säkert.

Behandlingen av tiotusentals människor som hela sitt liv lagligt har vistats i Storbritannien gör att man kan ifrågasätta det brittiska inrikesministeriets metoder och vilja att garantera ett rättvist och smidigt bemötande av dem som efter brexit förlorar de rättigheter som EU har gett dem.

Det gäller att gräva djupt efter gamla elräkningar och hyreskvitton.

”Man kan ifrågasätta det brittiska inrikesministeriets metoder och vilja att garantera ett rättvist och smidigt bemötande av dem som efter brexit förlorar de rättigheter som EU har gett dem.”