Geoekonomi är maktpolitikens nya slagträ
Geoekonomin vinner mark efter geopolitiken. Finland börjar vakna upp till den här insikten även om vi fortfarande sitter fast i gamla föreställningar, säger forskaren Mikael Wigell.
Den internationella maktpolitiken har förändrats efter kalla kriget. Då världen inte längre utgörs av två isolerade block utan av flera aktörer i globala nätverk av ekonomiska beroendeförhållanden, förändras också sättet att utöva makt och vinna inflytande.
Det konstaterade forskarna redan på 1990-talet, men på sistone har det som kallas geoekonomi vuxit sig betydligt starkare på geopolitikens bekostnad, fast inte riktigt som man tänkte sig. Det säger Mikael Wigell, forskare vid Utrikespolitiska institutet, som nyligen skrivit en artikel om geoekonomin.
Wigell definierar geoekonomi som ett sätt att med ekonomiska medel påverka i strategiskt syfte, i motsats till geopolitiken där man utövar makt med militära medel. Efter kalla krigets slut tänkte man att inbördes handelsrelationer skapar ömsesidiga beroendeförhållanden och borgar för samhällsstabilitet – typ fredsprojektet EU – men det blev inte riktigt så.
– Det var en lite idealistisk tanke. Också i ömsesidiga ekonomiska beroendeförhållanden kan den starkare parten med morot eller piska utöva makt och öka sitt inflytande, säger Wigell.
Det ser vi flera exempel på runtom i världen.
– Den kinesiska sidenvägen med infrastrukturprojekt i Centralasien och Afrika är praktexempel på geoekonomiska strategier för att förbinda andra länder till Kina, och med ekonomiska morötter få lokala aktörer att lobba för kinesiska intressen i de här länderna, säger Mikael Wigell.
Ryssland använder energipolitiken för att slå in en kil i EUblocket. Krimannekteringen och Ukrainakriget fick visserligen EU att införa sanktioner mot Ryssland, men EU-länderna är inte alls eniga om i vilken mån sanktionspolitiken bör utövas.
– Och när EU splittras blir Ryssland relativt starkare, säger Wigell.
President Donald Trumps hot om att de som inte accepterar USA:s Jerusalempolitik får sämre
villkor i handelsavtalen är ett tredje exempel.
Dubbla maktmedel
Geoekonomins uppsving betyder ingalunda att geopolitiken försvunnit. Militära maktmedel kan fortfarande användas, och används, parallellt med de ekonomiska. Ibland kan det ena stärka det andra, säger Mikael Wigell och hänvisar till Pivot to the Pacific, kopplingen av USA:s militära närvaro i Sydostasien med handelsavtalet TPP, och till USA:s ”krig mot knarket” i Colombia.
– Men det funkar inte alltid, säger Wigell.
Den ryska energipolitiken som ett geoekonomiskt maktmedel försvagades av att man tog till geopolitiska maktmedel i Ukraina.
– Europa upplevde det som att Ryssland är hotfullt, och blev mer vaksamt. Gasledningsprojektet South Stream föll på Ukrainakrisen. Är det därför vissa länder ser Nord Stream enbart ur miljöperspektiv medan andra väger in säkerhetspolitiska aspekter? – Ja, och det syns på två sätt. För det första lämnar Nord Stream Ukraina vind för våg. En del ser en kontrovers i att man vill hjälpa Ukraina, men är beredda att låta Ryssland exportera gas till Europa utan att gå genom Ukraina.
För det andra, säger Wigell, blir Europa med Nord Stream per definition mer beroende av rysk gas. Tyskland får på så sätt en speciell relation till Ryssland, och det tysk-ryska intresset för att samarbeta skapar spänningar i Europa då den gemensamma linjen visavi Ryssland spricker.
– Planerna på en energiunion kan komma av sig.
Globalt bedömer Wigell att geoekonomisk maktutövning kommer att intensifieras alltmer. Sanktionspolitik och hot om handelskrig får följder för den liberala världsekonomin. I stället för att världshandeln skulle följa gemensamma regler under globala institutioner kan vi räkna med fler och mindre internationella handelsavtal och regionala institutioner.
– Om Europa till exempel sanktionerar Ryssland för hårt och stänger ut landet från banksystemet Swift kan Ryssland försöka bygga upp alternativa banksystem, till exempel med Kina.
Finland vaknar
För små länder blir det viktigare att ha större partnernätverk inom handeln och flera alternativa rutter för import och export då risken för blockader ökar.
– Det är viktigt för Finland att inte vara för beroende av Ryssland i energifrågan och att inte ha för ensidiga handelsförbindelser, säger Mikael Wigell.
– Finland håller på att vakna upp till den insikten även om vi å ena sidan fortfarande tänker lite för mycket i termer av geopolitik och militära maktmedel och å andra sidan, i nittiotalsbanor, att ekonomi och handel är bra, utan att se att handelsrelationer också kan utnyttjas för strategiska intressen. Vi ser inte hela vidden av att ekonomiska maktmedel används i strategiskt syfte.
Wigell påpekar att ett djupt ekonomiskt beroendeförhållande med Ryssland på områden som är av strategiskt intresse för Ryssland, som energi, kan utnyttjas av Ryssland i politiskt syfte.
– Det kan förminska vårt politiska handlingsutrymme. Talar vi om Fennovoima och Rosatom? – Fennovoimaprojektet har två sidor. Det finns ett ryskt kommersiellt intresse eftersom Strålsäkerhetscentralen har erkänt hårda säkerhetskriterier som, om man klarar dem, ger en utmärkt referens för framtida export av energiteknik. Därtill finns ett strategiskt syfte. Att Putin så starkt har tagit ställning, att han ville ha med Fortum, är ett tecken på det. Globalt då, gör geoekonomins uppsving världen mer eller mindre otrygg? – Det är förstås bättre om det globala politiska maktspelet förs med ekonomiska än med militära medel, maktkampen blir mindre farlig. Å andra sidan leder det till sämre ekonomi då den fria konkurrensen lider. Och om man på sikt använder för mycket piska i det här spelet kan det också slå fel, geopolitiken och de militära maktmedlen kan komma tillbaka.