Det är ohållbart och skandalöst. Barnen är det mest värdefulla vi, det finländska samhället, har. Det måste synas i lönerna för dem som arbetar på daghemmen. Susanna Ginman i ledaren på sidan

Vården av barn – förr talade vi om dagvård, nu heter det småbarnspedagogik – väcker debatt. Det är bra med fler högtutbildade, och lönerna måste absolut höjas.

Principen om att det ska finnas en större andel med högre utbildning i personalen som vårdar och fostrar barn under den egentliga skolåldern är det inget fel på.

Det finns mycket forskning som visar hur viktig, rentav avgörande, tiden innan skolstarten är för barn, deras skolframgång och framtid. Det handlar om att anpassa sig till en grupp och kunna fungera i den, men också om att professionella som arbetar med barn då kan fånga upp de barn som behöver stöd. Ju tidigare det stödet kan erbjudas desto bättre. När barnet har blivit en tonåring är det betydligt svårare på alla sätt att ta tag i problem med inlärningen eller social kompetens.

Det är en orsak till att det är bra med högtutbildad personal även om det naturligtvis också i fortsättningen behövs personal med annan utbildning, till exempel närvårdare med inriktning på barnskötsel.

Efter 2030 ska tvåtredjedelar av daghemspersonalen vara lärare inom småbarnspedagogik eller socionomer. I dag är kravet en tredjedel. Inom gruppen med högre utbildning ska minst hälften vara behöriga lärare.

Övergångsperioden är alltså lång, men dessutom ska de som redan nu arbetar på daghem med sin nuvarande utbildning betraktas som behöriga under hela sin karriär. Detsamma gäller dem som har inlett sina studier. Det enda undantaget är daghemsföreståndarna där kraven skärps redan 2030. De barnträdgårdslärare som har arbetat som föreståndare måste från och med 2030 ha magisterexamen för att kunna fortsätta.

Avsikten är god och övergångsperioden är alltså lång. Men det kan finnas fog för kritiken som hävdar att lagtexten är snårig när det gäller behörighetsvillkoren och att det i praktiken kan drabba den personal som är socionomer och har fått sin utbildning i yrkeshögskolor. På den här punkten måste riksdagen skriva om lagen så den blir entydig.

Oppositionen har också kritiserat regeringen för att inte återta sina beslut om större grupper i daghemmen och begränsningen av barnens subjektiva rätt att få en daghemsplats. Barn med arbetslösa föräldrar har enligt regeringen Sipiläs beslut inte automatiskt rätt till en heldagsplats. Många kommuner, bland dem Hel- singfors, har låtit bli att införa de här restriktionerna.

Kritiken mot regeringen är på den här punkten berättigad. Begränsningen av den subjektiva rätten medför ökad byråkrati, stick i stäv med regeringens linje. Större grupper innebär ofrånkomligt mindre tid för de enskilda barnen. Regeringen försvarar sig med att man i nästa års budget har infört ett särskilt stöd för daghem i utsatta områden och experimenterar med avgiftsfri småbarnspedagogik. Men det räcker inte. För att vi ska kunna dra nytta av alla de fördelar daghemstiden kan innebära, förutsätter det tillräckligt många vuxna.

Det är inte regeringen som beslutar om lönerna för dem som arbetar med barn, men nog politiker på kommunal nivå.

Lönen är urusel. De som har den högsta utbildningen, alltså en högskoleexamen har en grundlön på 2 300 euro. Det är ohållbart och skandalöst. Barnen är det mest värdefulla vi, det finländska samhället, har. Det måste synas i lönerna för dem som arbetar på daghemmen.

I dag råder det brist på behörig personal, allra mest barnträdgårdslärare, som har den längsta utbildningen. Även om studieplatserna kommer att utökas för att svara mot den nya lagens krav, löses personalproblemet inte utan att höja lönerna.

Det handlar om prioriteringar, alltså politisk vilja. Folkrörelsen ”Ei leikkirahaa” ungefär ”Lekpengar duger inte!” har på en kort tid vuxit fram. Paradoxalt nog g sker det just efter att de nya kollektivavtaavtalen har godkänts, nts, men rörelsen är ute i ett angeläläget ärende. Det et är bra att förräldrar och ann- dra engage- rar sig, fack- förbundens kraft räcker inte till. Lönegropen är ett samhällsproblem och det måste lösas.