Ett steg utan återvändo
HäLSOVåRD Min far var läkare, som jag, och jag minns väl hur upprörd han var över att en känd psykiater lät så gott som alla sina patienter genomgå en så kallad EEGundersökning på sin privatmottagning. Han hade skaffat sig en dyr elektroencefalograf-apparat, med vilken det var möjligt att registrera hjärnans elektriska aktivitet, och han sände alla som uppgett att de haft huvudvärk till EEG-undersökning för att utesluta hjärntumör som orsak till symtomet. Huvudvärk är emellertid ett vanligt besvär, medan hjärntumör är en ovanlig sjukdom, som inte heller alltid kommer fram vid en sådan undersökning. Den var för all del riskfri, men den var dyr. Också om man sålunda med fog kunde ifrågasätta hans förfarande, var det ändå svårt att entydigt fördöma det.
I dag visar de internationella investeringsbolagen allt större intresse för hälsovården. De ser branschen som ett område med större utvecklingsmöjligheter än de traditionella industrierna. Också i vårt land köps de små, privata läkarcentralerna i snabb takt upp av stora, börsnoterade bolag. Frågan är därför inte längre om enskilda läkare eventuellt skor sig oskäligt på sina patienters bekostnad, utan den gäller de stora börsbolagens strävan att ytterligare utvidga sin verksamhet. De här bolagens främsta uppgift är att ge ekonomisk vinst åt sina aktieägare, oberoende av om de är hemma i Finland, Sverige, Förenta staterna eller någon annanstans i världen. Ägarnas intresse styr bolagens utveckling och bolagsledningen förutsätts se till att avkastningen på aktierna blir så stor som möjligt.
Inom den kommersiella hälsovården inbringar läkarbesök och klinisk läkarundersökning i sig inte så mycket som olika laboratorieundersökningar och andra specialundersökningar.
En god vän till mig, som i Helsingfors höll privatmottagning på ett av de stora börsbolagen, berättade att han på ett internt läkarmöte, där man gått genom statistik över verksamheten, fått höra att han använt sig av röntgenavdelningens tjänster i betydligt mindre utsträckning än hans kolleger. Man talade inte mer om saken, men vinken var klar. För de myndigheter, som övervakar bolagens verksamhet, är det emellertid många gånger svårt att ingripa för att stävja användningen av onödiga eller dåligt motiverade undersökningar och åtgärder.
Den hälsovårdsreform, som regeringen nu föreslår, skulle innebära att den offentliga sektorn framdeles inte kommer att klara sig i konkurrensen med de stora börsbolagen. De kan nämligen ta reda på kostnadsstrukturen på den offentliga sidan och därefter lägga ett billigare bud för den verksamhet som utsätts för konkurrens. Under en övergångsperiod kan enskilda hälsoföretag i en börsnoterad koncern vid behov få lån av moderbolaget, som senare får tillbaka sina pengar med god ränta i något land med låg beskattning.
Ifall de stora, kommersiella bolagen tar över styrningen av hälsovården i vårt land, kommer den offentliga förvaltningen inte att ha möjlighet att i ett senare skede återta den, också om det skulle visa sig att reformen skulle leda till kraftigt ökade hälsovårdskostnader. Ifall riksdagen verkligen skulle godkänna regeringens förslag, skulle vårt land ta ett steg utan återvändo och, som jag ser det, ett ödesdigert sådant.