Redo för rekordkast – om ryggen håller
Först det positiva: Oliver Helander har satt rekord i gymmet hela vintern och har alla förutsättningar att nå helt nya höjder. Det negativa: ryggproblem har gjort livet surt för 21-åringen de senaste månaderna. Säsongens mål är redan klara: 85 meter och e
Med rätt melodi låter det nästan som en dålig barnsång: armbåge, tumme, axel, rygg – axel, rygg. IF Raseborgkastaren Oliver Helander har haft sin beskärda del av skadeproblem de senaste åren. I fjol satte armbågen stopp för deltagande i Sverigekampen.
I år har mystiska ryggbekymmer satt sin prägel på försäsongen. Det var under ett träningsläger på Teneriffa i slutet av februari som Helander insåg att allt inte stod rätt till.
– Skadan syns inte på magnetbilder, vilket ju är positivt, men samtidigt frustrerande. Jag är nog på bättringsvägen och känner inte av skadan lika mycket som för några veckor sedan, säger Helander. När kunde du senast genomföra ett ordentligt kastpass utan smärta? – Smärtfritt vet jag inte, men i januari klarade jag av att kasta relativt hårt.
Rekordbågar att vänta
Just nu väntar en liten kamp mot klockan. Om allt går enligt planerna åker Helander på träningsläger till Turkiet i början av maj för att slipa på formen. Tävlingssäsongen tänker han inleda några veckor senare i Vanda. Tränaren Glenn Lignell är inte orolig:
– Vi får jobba enligt hur ryggen känns. Alla övningar går att göra på sätt eller annat. Just nu fokuserar vi mer på explosivitet och snabbhet. De är Olivers goda egenskaper. De tunga styrkeövningarna är redan gjorda.
– Det är nog underligt. Läkaren sa att han aldrig sett en så bra magnetbild av en spjutkastares rygg.
Frånsett den oväntade ryggskadan har vinterns träningar gått enligt planerna. Helander har lyft rekordvikter i de flesta träningsmomenten. Det syns. Helander ser mer vältränad ut än tidigare och har lagt på sig några kilo muskler.
En orsak till rekordförbättringarna är en rejält ökad träningsmängd.
– I fjol tränade jag nästan aldrig två gånger per dag. Nu blir det ofta dubbla pass. Jag har gått framåt en hel del, men min nivå var ju också dålig tidigare, säger Helander och skrattar.
– Ja, det var lite regionmästerskap över det hela, säger Lignell.
Siktet inställt på 85 meter och EM
Nu gäller det att omsätta framstegen i det dunkelt belysta gymmet i Karis bollhall till rekordbågar ute på grönskande gräsplaner. Helander har inte hymlat om att målet är inställt på 85 meter. Rekordet från i fjol lyder 80,25.
– Det kändes som om jag hade 3–4 meter till i kroppen i fjol, som jag inte fick ut på tävling. Åttiofem meter känns rimligt, säger Helander. Måste du få till ett superkast för att det ska lyckas, eller räcker det med en normalare prestation? – Det krävs en lite bättre prestation än normalt, inte behövs det någon otrolig fullträff.
Med ett kast på 85 meter tror Helander att han skulle nosa vid längderna som krävs för att säkra en plats till EM – säsongens stora mål. Helander och Lignell har prickat in 10–12 tävlingar i kalendern. Andra betydande tävlingar är FM och Sverigekampen.
– Det skulle också vara kul att tävla utomlands, säger Lignell.
– Jag skriker inte efter Diamond League-tävlingar, men någon tävling på nivån under det kunde passa bra, förtydligar han.
Frustrerande att se BK-46 förlora
Helander har fått leva med epiteten superlöfte och multitalang i många års tid. Pressen har inte precis blivit mindre med åren. Helander – som slutligen valde spjutet framför handbollen 2016 – förväntas bli den finländska spjutkastningens nya kung. En stolt spjutnations räddare i en förändrad friidrottsvärld där 90-meterskast blivit vardag.
I en intervju med Vasabladet i vintras sade Antti Ruuskanens tränare Jarmo Hirvonen att Helander är Finlands nästa stora kastare. I samma veva menade Tero Pitkämäki i en intervju med Yle Sporten att Helander kan kasta 90 meter inom några år.
Den alltid kolugne Helander tar uppståndelsen med ro.
– Det är ju roligt att höra att jag är begåvad.
Nu och då kliar det fortfarande i Helanders handbollsfingrar. Han värmer gärna upp med en boll i handen. Några dagar innan den här intervjun såg Helander lillebror Benjamin göra fem mål då BK-46 förlorade den första semifinalen mot Dicken med 31–34 efter förlängning.
– Jag hade gärna hoppat in och hjälpt till. Det var frustrerande att följa med från sidan, säger den tidigare A-landslagsspelaren.
Någon handboll ser det inte ut att bli i år, även om en del BK-spelare halvseriöst föreslagit att Helander skulle kunna skriva på ett tiodagarskontrakt. Fokuset på spjutet är hundraprocentigt.
– Jag spelade i Sjundeå Cup i fjol och skulle bara skjuta straffarna. Det slutade med att jag spelade hela matcher. Skaderisken är lite för stor för det, säger Helander.
❞ I fjol tränade jag nästan aldrig två gånger per dag. Nu blir det ofta dubbla pass.
Oliver Helander