Saga Andersson tar sikte på nya höjder
Stavtalangen Saga Andersson ser fram emot junior-VM i Tammerfors – och varför inte senior-EM i Berlin? – Det skulle vara jätteroligt med EM, säger hon.
Saga Andersson hör till de bästa stavhopparna i världen i sin ålderklass. Vi intervjuar Esboidrottaren i Alberga där hon kommer att tävla på tisdagskvällen.
26 centimeter. Från 4.16 till 4.42.
Saga Andersson tog ett gigantiskt kliv framåt – närmare bestämt uppåt – då hon etablerade sig som en av de stora talangerna i blåvit friidrott förra sommaren. En av flera begåvade stavhoppare som kommit fram under de senaste åren.
I vintras tog Esbo IF-stavhopparen sitt andra FM-guld i seniorklass då hon vann inomhus-FM i den välbekanta Sportkvarnen i Helsingfors. Resultatet 4.40 gav mersmak.
– Jag kunde ha klarat 445. Jag var ganska nära på några försök, säger Andersson, som studerar i Helsinge gymnasium.
– Det kändes extra bra att lyckas i den tävlingen – vi hade gamlas dans dagen innan och det kändes i uppvärmningen att benen var lite trötta. Fast man bara dansar blir det mycket att stå och vara på fötterna.
EM inom räckhåll
445 cm är inte vilken siffra som helst, utan kvalgränsen till EM i Berlin. En extra morot för artonåringen, vars utveckling gått spikrakt uppåt under de senaste säsongerna.
– Det skulle vara jätteroligt att komma med till EM. Lite annan stämning där, säger Andersson.
Den största målsättningen hägrar redan i juli: U20-VM i Tammerfors. Andersson är absolut en av favoriterna till medalj – förra året var hon fyra i världsstatistiken. Ett år äldre Sveriges Lisa Gunnarsson var världsetta med 455 cm.
– Jag har blivit fyra så många gånger att det skulle vara kul med topp tre, säger hon.
Andersson var fyra både i U18-EM i Tbilisi 2016 och i U20-EM i Grosseto 2017. I Grosseto klarade Andersson 405, då två år äldre Wilma Murto tog brons med 415.
Det finns många hårda -99:or också så det är bra att möta dem. Om du tävlar mot dem som är hårdare blir du hårdare.
Yngre än medtävlarna
Alla tre som var före Andersson i
U20-världsrankingen förra sommaren är ett år äldre än hon. Bland de som är födda 2000 eller senare var hon bäst i världen.
– Jag är van vid att alltid vara den yngsta, säger Andersson.
– Men det finns många hårda -99:or också så det är bra att möta dem. Om du tävlar mot dem som är hårdare blir du hårdare.
Andersson njuter av att tävla och planerar att inleda utomhussäsongen i mitten av maj. Förutsättningarna finns för en ny kanonsäsong.
– Min styrka har gått jättemycket framåt, och också min snabbhet.
Hon klarar redan armhävningar med 33,75 kilo som tillägg och bänkpressar 70 kilo. Men hoppträningen har varit i fokus under hela vintern.
Längre ansats
– Vi har hela tiden tränat med tio steg eller sexton steg. Många tränar med kortare ansats, men det känns som att hopptekniken blir helt annorlunda då, säger Andersson.
Längre ansats betyder hårdare fart, hårdare fart betyder styvare stavar och högre grepp, vilket i sin tur innebär högre höjder. I FM använde Andersson redan styvare stavar än förut.
– Jag har bytt från fjorton steg till sexton steg. Det märks att jag kommer snabbare i slutet, men det krävs ännu lite träning för att finna rytmen och få ut allting, säger hon.
– Jag tror det blir styvare stavar och högre grepp sedan.
Styrketräning hemma
Andersson tränar för det mesta två gånger om dagen. Hoppträning, redskapsgymnastik, klättring och styrka. Under vintern är det oftast Sportkvarnen i Kvarnbäcken som gäller. Hon har vilodag ungefär var åttonde dag.
– Jag tränar ganska mycket styrka hemma, säger Andersson, som har sin pappa Björn Andersson som sin tränare.
– Vi har hantlar, ringar och nu skaffade vi också en ställning för att göra knäböj. Förut måste pappa alltid lyfta skivstången upp på mina axlar och i något skede börjar det bli lite farligt för hans rygg.
Hon tillbringade också en vecka i Fuerteventura tillsammans med familjen i mars. Där blev det inte hoppträning, utan mest vandring och morgonlöpning.
– Det behövs också uthållighet för att orka med många hopp i en tävling.
Trivs i Tammerfors
Som sagt, JVM i Tammerfors i juli. En höjdpunkt i den finländska friidrottssommaren. Andersson gillar Tammerforsstadion och varför inte – det var där hon satte sitt utomhusrekord 442 förra sommaren. Det var det näst bästa utomhusresultatet 2017, efter Minna Nikkanens 445.
– Banan är jättesnabb och hopplatsen är bra, säger Andersson.
I Finland innebär förstås ”sommar” inte alltid sol och värme – inte ens i juli. Då Andersson satte sitt rekord i augusti var det ungefär +17. Men stavhopp är en gren där regn och vindar har en stor inverkan på slutresultatet.
– Det finska vädret kanske kan vara en liten fördel, om idrottarna från andra länder är vana vid mera värme, säger Andersson.
– Jag hoppade också i +10 förra sommaren.
Förhoppningsvis blir det ändå inte så kallt i Tammerfors. I fina förhållanden kan vad som helst vara möjligt för stavtalangen från Vanda.