Hårda bud kring EU-budgeten
Armbrytningen kring EU:s fleråriga budget brukar vara hård. Den här gången väntas den bli hårdare än någonsin.
Budgeten lyftes upp på bordet första gången då EU-ledarna möttes för drygt två månader sedan, men det är först nu som kampen på allvar börjar. Kommissionen kommer på onsdag med sitt ramförslag.
EU:s långtidsbudget innehåller många fler element än enbart själva budgetsiffrorna, men redan storleken på budgeten för perioden 2021– 2027 blir ett tvistefrö, för att inte tala om de justeringar som kommer att föreslås. Det finns flera frontlinjer – nettobetalare mot nettomottagare, syd mot nord och öst mot väst.
Kommissionen har förhoppningar om en lösning redan till EU-parlamentsvalet om drygt ett år, men det förefaller osannolikt. Det kan däremot bli Finlands uppgift som ordförandeland under den andra hälften av nästa år att försöka knyta ihop budgetpaketet.
En rejäl extra krydda i förhandlingarna den här gången är brexit. Då Storbritannien lämnar unionen försvinner samtidigt en stor nettobetalare.
Budgetkommissionär Günther Oettinger besökte Finland i slutet av veckan. Han har talat för att hälften av det hål som britterna lämnar efter sig på ungefär 12 miljarder euro skulle lappas med nedskärningar och andra hälften med höjningar av medlemsländernas betalningar.
Fyra nettobetalarländer – Österrike, Nederländerna, Danmark och Sverige – har redan meddelat att de motsätter sig att betala mer och att budgeten borde ligga kvar på en procent av medlemsländernas totala bnp.
Finland anser liksom de fyra i ”procentrörelsen” att brexithålet inte ska fyllas, kostnaderna måste minskas i motsvarande grad. Däremot är vår regering beredd att ändå betala lite mer med tanke på de ökade kostnader som ett utökat försvarssamarbete och satsningar på migrationspolitiken kan medföra.
Långtidsbudgeten går nu på ungefär 1 000 miljarder euro vilket är en procent av medlemsländernas bnp. Det har talats om en höjning i kommissionens förslag så att budgeten motsvarar mellan 1,1 och 1,2 procent av bnp.
I långtidsbudgeten ges också en möjlighet att komma åt de medlemsländer som bryter mot rättsstatsprincipen och andra demokratiska normer. Det är närmast fråga om Polen och Ungern. EU har hittills varit ganska handfallen och inte fått rättning i leden.
Ett system där stöden sänks för dem som inte uppfyller gemensamma krav har diskuterats. Pengar kan ha en förunderlig effekt, men problemet här är detsamma som då man tidigare diskuterat åtgärder mot de här länderna – kravet på enhälliga beslut.
Från Polen kommer i alla fall positiva tecken. Landet har signalerat beredskap att dra tillbaka en del av sina föreslagna reformer som EU har sett som brott mot rättsstatsprincipen. Att det sker just nu då EU:s kommande stöd till Polen kommer att slås fast är ingen slump.
Det finns också tankar om att öka integrationsanslagen till de länder som tar emot fler asylsökande och andra immigranter.
En stor del av EU:s budgetmedel går dels till jordbruksstöd, dels till struktur- och sammanhållningsfonderna för att jämna ut de ekonomiska olikheterna mellan regionerna inom unionen. Budgetkommissionären konstaterade under sitt besök i Finland att det är klart att de nedskärningar av budgeten som kommer att krävas söks inom de här sektorerna.
Hittills har kohesionspengarna fördelats utifrån ländernas bruttonationalinkomst per capita, men nu kommer kommissionen antagligen att föreslå att kriterierna utökas med till exempel ungdomsarbetslöshet, utbildningsnivå och antal flyktingar. Också en viss villkorlighet måste införas. Det här kunde minska strukturstöden till de tidigare östbocksländerna och gynna sydeuropeiska regioner med till exempel hög ungdomsarbetslöshet.
Med tanke på hur olika de 27 medlemsländer som är med i budgetarbetet är, kan slutresultatet bli den minsta gemensamma nämnaren och i så fall sker knappt några förändringar alls jämfört med den nuvarande budgeten. EU:s förmåga att förändra och effektivera sig själv kan då ifrågasättas.