Låt alla blommor blomma
Henry Wiklund, ordförande för Svenska Klubben i Helsingfors, försvarar separata herr- och damklubbar och drar en parallell till annan könsindelad fritidssysselsättning som körer och idrottslag. Svenska Klubben vill inte dras in i Handelsgillets kvinnodebatt eftersom man anser att klubben har ett annat syfte än gillet. Klubben finns uttryckligen till för att män ska ha möjlighet till trivsam samvaro.
Handelsgillets debattinvit om herrklubbarnas vara eller icke vara har inte gått obemärkt förbi i den andra stora svenskspråkiga herrklubben i Helsingfors, Svenska Klubben, grundad år 1880 av Axel Olof Freudenthal.
Klubbens ordförande Henry Wiklund hälsar HBL välkommen i det ståtliga klubbhuset i skotsk-brittisk stil på Mauritzgatan i Kronohagen. Ända till 1970-talet var klubben ett slutet rum för medlemmarna, men sedan dess har föreningen hyrt ut fastigheten som restaurang för att få intäkter för att upprätthålla den historiska byggnaden.
I motsats till Börsklubben som har slipstvång eller Suomalainen klubi där medlemmarna måste bära kostym, har inte Svenska Klubben någon nerskriven klädkod.
– Men vi brukar gå klädda ungefär så här, säger Wiklund som bär blå kostym och slips med klubbens emblem: Helsingforsbåten och Torshammaren.
Vi går husesyn genom de olika salongerna: Högst uppe på vinden finns den rustika klubbvåningen och under den, spegelsalen, Elisabetssalen, gustavianska rummet och barocksalen. Bland konstverken noteras en stor glasmålning med jaktmotiv av Lennart Segerstråle, Edelfelts litografier från Fänrik Ståls sägner och en skön dam, Ariadne på Naxos, målad i olja intill klubbens gamla Steinway-flygel i mahogny. På väggarna hänger åtskilliga porträtt av tidigare klubbröder, till exempel ”skräddarbaron” Eirik Cronstedt som årligen hedras genom en jackettlunch för att hålla det eleganta men sällan använda plagget vid liv.
”Klubben och gillet inte jämförbara”
Henry Wiklund ser en klar skillnad mellan Svenska Klubben och Handelsgillet eftersom föreningarnas ändamålsparagrafer är olika.
– Vi är inte jämförbara i och med att vi saknar en koppling till handel eller näringsliv. I Föreningsregistret finns ungefär 140 000 registrerade föreningar med egna medlemsvillkor: För att gå med i en damkör ska du vara en dam som kan sjunga och för att gå med i en manskör ska du vara en man som kan sjunga. Att stadgarna innehåller definitioner för medlemskap är inget märkligt.
Klubbens uppgift framgår klart av dess stadgar: Klubbens ändamål är att utgöra en sammanslutning av svenskspråkiga män genom att bereda dem möjlighet till personlig kontakt, trivsam samvaro och avkoppling, samt att verka för det svenska kulturarbetet i Finland.
Då klubben föddes var förhållandet mellan språkgrupperna i storfurstendömet Finland ansträngda. Freudenthal motiverade grundandet av en svensk klubb med att det fanns ett behov av att träffas utan att ”främmande öron lyssnar”. Med främmande öron avsågs ryssar och fennomaner.
”Orättvist för 50 år sedan”
– På 1880-talet såg samhället radikalt annorlunda ut än i dag och det mesta på den tiden var som känt i männens händer. För 50 år sedan kunde man med fog säga att det inte var riktigt rättvist att bara halva befolkningen fick vara med i Svenska Klubben, men i dag fyller vi en annan funktion och är en renodlad sällskapsklubb för herrar.
Wiklund försvarar också klubben med att det finns motsvarande sam-
TEXT: MARIA GESTRIN-HAGNER FOTO: NIKLAS TALLQVIST
manslutningar för enbart kvinnor, till exempel nätverket Oasen som har liknande verksamhet för damer: föredrag, middagar och resor.
– Ingen har någonsin kläckt tanken att man skulle fusionera de här två eller göra bägge tvåkönade med åtföljande konkurrens om medlemmar. Vad jag kan förnimma trivs de två sällskapen i sina egna kretsar, säger Wiklund som har hållit föredrag på Oasen.
Wiklund säger att herrklubbar och damsällskap bidrar till mångfalden i finlandssvenskt föreningsliv.
– Jag gläds över att det finns klubbar och föreningar av alla de slag. Det behövs herrklubbar, damklubbar, blandade klubbar och hobbyklubbar. Det är viktigt med olika former av social gemenskap och en av förklaringarna till att finlandssvenskarna lever längre än majoritetsbefolkningen. Hur reagerade du som klubbordförande då du fick höra att Handelsgillet vill debattera herrklubbarnas vara eller icke vara? – Det är inte min uppgift att ha synpunkter på Handelsgillet, men visst blev jag lite överraskad. I bakgrunden finns uppenbarligen ett tryck som tar sig det här uttrycket.
Förutom argumentet ”ju fler desto bättre” ser Wiklund ett otäckt orosmoln ifall att det inte skulle finnas någon svenskspråkig herrklubb i Helsingfors.
– Gud bevare om de som tycker att pojkarna måste få umgås, i så fall skulle gå till Suomalainen klubi.