#Wetoo
”Glad såsom fågeln i morgonstunden hälsar jag våren i friska natur’n.”
Sjung in första maj, sjung in våren, sjung medan du har tid!
För det kommer en tid då du måste möta 20 olika främmande ansikten, hemvårdare, inom en månad i ditt hem. Fast alla kommer inte, och då får du klara dig själv fastbunden i rullstol eller toastol något dygn. En del av dessa människor talar ett språk du inte förstår, en del förstår inte vad du vill ha sagt eller gjort. Vänj dig redan nu för att vara hungrig; nästan nio av tio över 80åringar i hemvård lider av matbrist eller är undernärda. Kanske äter du upp din nyckel så att de inte skjutsar hem dig från sjukhuset med tvång?
Du får veta att det finns för få vikarier eftersom personalen jämt är på sjukledighet, för arbetet är så tungt, att det finns så litet personal eftersom branschen på grund av klagomål fått så ”dåligt rykte” att det blir ännu värre med vikarier. Som om ingen fattar att man inte kan plåstra en blödande artär med Salvequick. Det behövs helt enkelt mer folk, alltså mer pengar, mer hem för äldre, mer respekt, mer högljudda röster.
”Jag beundrar anhöriga som har mod att komma fram”, sade ministern på tv – och skyndade att bedyra hur nöjda klienterna med familjer är enligt enkäterna. Läs: de hundratals anonyma berättelser som finns att läsa på nätet är ”nog sorgliga, dock enstaka fall”.
Och där är kruxet. Anonymiteten. Vi anhöriga vet bättre än att höja rösten. Första gången får man inget svar, eller en obegriplig svada på byråkratispråk. Andra gången uppfattas som en provokation, och du riskerar att bli en ”besvärlig kund” med sämre bemötande som följd.
Så vi äcklas inför amatörfoton av skitiga lakan. Vi ryser inför metervis av vedervärdiga öden i den så kallade hemvården. Vi lyssnar på de äldres klagan om att vara överloppsmänniskor, problemavfall, och deras försiktiga frågor om eventuell dödshjälp. Och vi önskar innerligen, att det på ett mirakulöst sätt blir ”annorlunda” då det är dags för oss.
Men det blir inte sommar ifall inte någon sätter fart. Mirakel behöver människor. En värdig ålderdom då behöver din röst nu.
Tänk på #metookampanjen. Generationernas missöden avslöjades först då några modiga människor i underläge tillsammans trotsade skammen och talade ut.
Nu skall vi börja en #wetookampanj. Vi är tiotusentals presumtiva offer till den vanvård som kallas för hemvård, precis som det var tiotusentals drabbade i #metoorörelsens olika grenar. Nu skall vi i alla åldrar komma fram med egna namn, egna berättelser, egen röst, eget medlidande, eget hopp. Glöm skammen om att du har varit en dålig dotter, eller en sträng mamma som ”förtjänar” sin ensamhet. Glöm mantrat om att vilket hem som helst är bättre än ett bra vårdhem. Glöm det värsta du har sett i vården, fokusera på den ålderdom du vill ha och är förtjänt av. Det skall vi också, #wetoo, göra.
”Se, hur det spritta i busken och grenar av liv och dans, i den härliga vårsolens glans.”
Nu skall vi i alla åldrar komma fram med egna namn, egna berättelser, egen röst, eget medlidande, eget hopp. HILKKA OLKINUORA