Övertygande, Aalto!
Saara Aaltos nya album släpps lämpligt inför Eurovision Song Contest. HBL:s recensent tycker att plattan har allt som krävs för ett liv efter tävlingen.
POP
Saara Aalto
Wild Wild Wonderland (Warner)
Det var nog många finska Eurovision-fans som drog en suck av lättnad när det nya formatet för UMK presenterades i slutet av förra året. Saara Aalto är en av ett fåtal finska artister som har potential för en stor internationell karriär, det visade inte minst den imponerande silverplaceringen i brittiska X-Factor häromåret.
Nu är frågan om Wild Wild Wonderland har det som krävs för ett liv efter Eurovision. Och det behövdes inte många lyssningar förrän jag var beredd att svara ja på den frågan.
När man går igenom plattan blir det snabbt tydligt hur mycket Aalto har vuxit som artist på senare tid, hur hon övertygar såväl röstmässigt som med det starka låtmaterialet.
UMK-vinnaren Monsters är utan tvekan det starkaste kortet på plattan. Den tycks bara bli bättre för varje gång jag hör den och får stabila låtar som Domino och Queens att fullständigt smälta in i mängden, vilket ytterligare en gång bekräftar att det finska folket gjorde ett korrekt val förra månaden.
Aalto känns hemma i det klassiska popsoundet och jag skulle inte bli förvånad om det gömmer sig ett antal framtida hits på den här plattan. Här finns flera exempel på hur lättsam och refrängstark popmusik låter när den är som bäst, exempelvis i DANCE!!! och Sirens. Stundtals tror man nästan att Aalto har gjort ett besök i den klassiska Cheironstudion, både Half A Heart och My Touch låter som att de lika gärna skulle kunna ligga på något av Britney Spears album från tidigt 2000-tal.
Den enda gången det bränner till på allvar är egentligen i Dance Like Nobody Is Watching där Aalto sjunger om modet det krävs att våga vara sig själv fullt ut. Något som många av oss kan relatera till.
Aalto känns hemma i det klassiska popsoundet