Jag saknar Nya Pressen
När jag för en tid sedan fick ett exemplar av Hufvudstadsbladet från 1900 i min hand fick jag samtidigt en annan gammal tidning, nämligen Nya Pressen från 1899. Ett återseende igen, men den här gången kände jag definitivt inte igen eftermiddagsbladet från min barn- och ungdomstid.
Nya Pressen var en tidning som ständigt var en nagel i ögat, ett törne i köttet på de makthavande, vem de än var. Den började utkomma regelbundet 1883, först som morgontidning. Den indrogs till slut av generalguvernören Bobrikoff på grund av sin beska kritik av den ryska censuren.
Nya Pressen drogs in för två månader under 1899 och helt och hållet 1890, men återkom ändå åren 1906–1914. Under den tiden fanns också Dagens Tidning, där bland andra kåsören Guss Mattsson skrev. Redan då hade de mindre svenska tidningarna ekonomiska svårigheter och efter en del sammanslagningar utkom till sist aftontidningen Svenska Pressen, som jag minns från min barndom.
Också Svenska pressen kom i klammeri med censuren under andra världskriget, tidningen kritiserade öppet den tyska ockupationen av Danmark och Norge och dess följder till Hitlers och hans anhangs förtrytelse. 1944 drogs den in, men återkom efter kriget med det gamla namnet Nya Pressen. År 1974 lades den tyvärr definitivt ner av ekonomiska skäl, något som kritiseras än i dag.
Det exemplar av tidningen som jag fick hade ett märkvärdigt format, den var tryckt på ett enda pappersark som var nästan en kvadratmeter. Den hade fyra sidor och var därför hopvikt på mitten. Att läsa den var besvärligt, man måste veckla upp den och vika ihop den för att kunna läsa just det man ville. Grafiskt var den genomtråkig, precis som Hufvudstadsbladet på den tiden.
Innehållsmässigt var tidningen betydligt intressantare och innehöll färre annonser. Där påtalades generalguvernör Nikolaj Bobrikovs indragning av tidningen Hangö, kyrkolagarna kritiserades i långa spalter i minst lika beska ordalag som hälsovårdsreformen i dagens tidningar. Boerkriget beskrevs, medan Kina och boxarna inte nämndes. Det var fullt med intressanta notiser om det ena och det andra. Dessutom fanns där en stor ruta med texten ”Förbjudet av censuren”!
Jag måste säga att jag fortfarande saknar Svenska Pressen/ Nya pressen, tidningen hörde till eftermiddagens höjdpunkter. Vi behöver något liknande, något som kunde sticka hål på alla uppblåsta ballonger.