Leka med elden
tycker inte om att läsa. Det har varit känt redan innan han flyttade in i Vita huset. Numera sägs det att han inte ens orkar se igenom de korta, topphemliga underrättelserapporterna som sammanställs för honom varje morgon. Allt oftare tycks presidenten inte heller lyssna på sina rådgivare.
Försvarsminister James Mattis berättade nyligen inför ett senatsutskott att han tre gånger hade läst igenom hela överenskommelsen med Iran om en begränsning av landets kärnteknik. Dokumentet innehåller politiska, rättsliga och tekniska detaljer på sammanlagt 156 sidor. Mattis medgav att kontrollmekanismerna som syftar till att Iran inte kan tillverka kärnvapen är ganska robusta. Det är svårt att fuska.
Men Trump bara fördömer Iranavtalet. Han kallar det för fruktansvärt, löjligt, till och med vansinnigt. Felaktiga påståenden tyder på att presidenten, efter femton månader i jobbet, fortfarande inte har fattat vad det handlar om. Avtalet är en av Barack Obamas få diplomatiska framgångar. Det räcker tydligen för att riva det.
Uppgörelsen kom till stånd 2015 efter mångåriga förhandlingar mellan Iran och de fem permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd samt Tyskland. Den bygger på att regimen reducerar sina kärntekniska anläggningar och förrådet av anrikat uran – som behövs också för att tillverka kärnvapen – och går med på stränga kontroller. Som motprestation upphävs de internationella och bilaterala sanktionerna som hade tvingat Teheran till förhandlingsbordet.
Sedan dess har det Internationella Atomenergiorganet (IAEA) nio gånger intygat att Iran följer överenskommelsens villkor och bestämmelser. Kritiker påpekar att de flesta åtgärderna bara gäller i femton år. Men det nämns sällan att Irans kärntekniska program efter det övervakas enligt icke-spridningsavtalet.
Amerikanska kongressen fordrar att presidenten regelbundet bekräftar att Iranavtalet håller, annars återinförs bilaterala sanktioner. Men Trump vill inte längre göra det och har ställt konstiga ultimativa krav: Antingen fixas uppgörelsens ”katastrofala brister” till den 12 maj eller så drar sig USA ur den.
Det här förkastar givetvis Iran, likaså Kina och Ryssland. Men Frankrike, Tyskland och Storbritannien är beredda att tala om flera tilläggsavtal förutsatt att USA håller fast vid den ursprungliga överenskommelsen. Emmanuel Macron och Angela Merkel försökte sälja idén till Vita huset, men uppenbarligen kunde varken hans fräcka charmoffensiv eller hennes tillknäppta saklighet övertyga Donald Trump. Han svarade: Ingen vet vad jag kommer att besluta.
Israels premiärminister Benjamin Netanyahu, som drev en kampanj mot Iranavtalet redan under Obamas tid, försöker också påverka Trump. Men hans väl iscensatta presentation, att Iran döljer sanningen om sitt hemliga kärnvapenprogram, övertygar knappast experterna. IAEA:s före detta chefsinspektör Olli Heinonen säger att han hade sett det mesta förut.
Iranavtalet är ju svaret på hela problemet. Om nya sanktioner införs är det utan tvekan USA som bryter mot det. Följderna är svåra att förutse. Men allt borde göras så att inte också Iran drar sig ur. Då ökar spänningen ytterligare i en region där det redan finns för många konflikter och krig.
USA:s självgode president leker med elden. Igen en gång.