Från kåtan till bilsemestern
En djupdykning i samisk poesi bjuder på varierande stämningar och en hel del funderingar kring språk och översättning.
DIKT
Kaisa Ahvenjärvi
(red. och finsk översättning). Tuulisolmut, valikoima saamelaista nykyrunoutta
Inger-Mari Aikio & Niillas Holmberg
Poesia 2018 Roađđi / Rosa Boreal / Boreal Rose Karu Kartonera 2016
Efter att ha läst ut Linnea Axelssons diktepos AEednan (se recension intill) fortsätter jag min djupdykning i samisk poesi, denna gång i översättning. Kaisa Ahvenjärvi har doktorerat på nutida samisk poesi och valt alster av fyra poeter som hon översatt till finska och sammanställt till en stilig helhet vid namn Tuulisolmut.
Fyra personliga röster framträder, tematiken sträcker sig från renskötsel till osedliga chattar. Poeterna har skrivit på både nordsamiska och norska, vilket speglar deras vardag som präglas av blandspråk. Flera av dem slänger in samiska uttryck i dikterna och bidrar med förklarande fotnötter.
Rawdna Carita Eira beskrivs av Ahvenjärvi som den mest tydliga arvtagaren till Nils-Aslak Valkeapää, både vad innehåll och diktombrytning beträffar. Tidlösa ögonblicksbilder av hur man slaktar en ren samsas med nutida referenser. Det är trångt i stugorna och hundarna fiser.
Också Irene Larsen kombinerar urgammal mytologi med nutid i sina prosadikter, som nästan andas magisk realism. Den mytiska björnen rör sig i en värld av motorvägar
Backstage à la Shakespeare
Sigbjørn Skåden gör med sin postmodernistiska poesi störst intryck på mig, samtidigt som jag önskar att jag behärskat samiskan bättre och kunnat läsa honom på originalspråk. Hans skildring av stämningarna backstage vid musiktävlingen Sámi Grand Prix skrivna som en direkt parafras på Shakespeares Henrik V är festlig rätt och slätt. Han skildrar prekariatets ylanden och bilsemester med familjen. Självklart kan samisk poesi handla om precis vad som helst!
Hege Siri är rätt gåtfull i sina skildringar av natur och mystik, dikterna känns svåra att få grepp om. Samtidigt bidrar hon med en av de klaraste analyserna av flera generationer sameöden i sin dikt Språket:
Mamma jojkar inte men hon lär sig språket min mormor jojkar inte men hon talar språket min pappa jojkar inte han talar norska min farfar jojkar inte han sjunger psalmer jag jojkar men förstår inte språket min dotter jojkar och talar alla språk (min översättning)
Tre språk parallellt
De samiska poeterna Inger-Mari Aikio och Niillas Holmberg är bägge välmeriterade, med bland annat nomineringar till Nordiska Rådets litteraturpris i bagaget. Holmberg hör till de samer som i likhet med Nils-Aslak Valkeapää inte nöjer sig med en konstform, han är också musiker och skådespelare.
Ett urval av dikter skrivna av dessa två finns tillgängliga i en trespråkig samling, där man kan passa på att analysera översättningshantverket och hoppa mellan nordsamiska, engelska och spanska. Det är alltid tacksam att känna in hur originaldikten klingar. Den spanska översättningen lägger extra mycket vikt vid informativa fotnötter.
Bägge poeterna skriver livfullt och kombinerar ögonblick i kåtan med vardagliga tankar från livet på 2010-talet. Aikio uttrycker sig stundvis nästan haikuaktigt, i koncentrerade naturbilder. Bägge rör sig tydligt i en internationell värld, Holmbergs beröring till tibetansk buddism förekommer i flera dikter.
Just då du äntligen ser tydligt kommer ålderns trubbiga yxa och hugger ner minnets grenar (Aikio, min översättning)