Inhemskt eller internationellt
■ Talangjaktsvåren börjar vara över – segraren i The Voice of Finland har korats, och nu är det dags för final även i X Factor, för andra gången i finsk tv-historia. Som vanligt kan man fråga sig vem som minns tävlingens förra segrare, Elias Hämäläinen (2010)? Man kan nämligen inte skriva om alla dessa talangjakter utan att fundera hur musikbranschen ska ha rum för alla dessa begåvningar.
Det här är en fråga som nämnts oftare i X Factor än till exempel i The Voice of Finland, som är en mer renodlad sångtävling. I X Factor talar man mer om vad det innebär att vara artist, om vikten av en egen personlighet i en hård bransch. Ibland går det kanske lite till överdrift, som då man pressat finalisten Tika Sevón Liljegren på hur hon som knappt talar finska alls ska nå ut till en finländsk publik. Jag hade hoppats på att fler rappare och band skulle ha framgångar här eftersom formatet för en gångs skull ger dem utrymme, men direktsändningarna på slutsträckan blev trots allt en ganska klassisk solistisk sångtävling.
Att de två superbegåvade finalisterna förtjänat sin plats i rampljuset är utan all tvivel. Tika Sevón Liljegren är det sprudlande fyrverkeriet med en stark röst som sopar ner allt i sin väg. Speciellt imponerad var jag av hennes Bang Bang-insats i kvartsfinalen: vilken avslappnad scenutstrålning och energi, vilket rytmiskt sug!
Det stora utropstecknet i X Factor är ändå att man uppmuntrar till att framföra egna låtar, och att man nu har en finalist som nått så långt med eget material. HannaMaaria Tuomela är en färdig artist med egen musik som håller, det enda hon behöver är ett skivkontrakt och en spark framåt på sin livsbana.
Jag tippar på att Tuomelas låtar faller folket i smaken så till den grad att hon tar hem segern i kväll. Och blir det silver så har nog karriären fått god skjuts framåt – ingen behöver oroa sig för att hon inte vet vad hon ska göra när tv-kamerorna släcks, speciellt inte som hon under tävlingens lopp skrivit nya låtar och framfört dem direkt. Låtådran tycks alltså inte sina i första taget.
Domarna Saara Aalto, Suvi Teräsniska, Mikael Gabriel och Michael Monroe har varit sakliga och uppbyggande i sina kommentarer. Jämfört med The Voice of Finland får man som tv-tittare inte en lika klar bild över hur mycket de över huvud taget coachar sina adepter – de tycks inte ens alltid vara med vid scenrepetitioner och dylikt.
Det som lyser totalt med sin frånvaro i X Factor är det musikaliska hantverket. Till skillnad från The Voice of Finland och dess fantastiska liveband ser man här inte en skymt av några musiker eller musikalisk ledning. Spelar de live? Vem spelar? Vem arrangerar? För eventuella framtida säsonger hoppas jag man skärper sig på den punkten. Inte ens Hanna-Maarias fina låtar kan ju framföras utan hårt arbete med arrangemang och produktion, vilket tål att uppmärksammas.
MTV3 19.30, repris tisdag 14.55 och lördag 17.30