Ploggning gör naturen och konditionen gott
Vad får man om man kombinerar skräpplockning med joggning? Svar: ploggning. Nu har trenden som började i Sverige kommit till Finland med besked. Den är bra både för naturen och löparen.
Kaisa Haverinens gren är orientering. Nu ger ploggning henne inspiration för motionerande också i stadsmiljö.
Vad det handlar om? Jo, joggning kombinerat med skräpplockning – en svensk fluga som har landat i Finland.
Med springtrikåer på benen och plastkassar i händerna startar de sin runda. Efter trekvart är flera säckar fulla med skräp, och samtidigt har kroppen fått fysisk träning.
Och precis det är avsikten med ploggning, ett begrepp som den svenska multisportaren Erik Ahlström sägs ha uppfunnit. För drygt ett år sedan startade han en grupp i Stockholm som joggar och plockar skräp, och sedan dess har ploggningen blivit något av en världstrend, omskriven bland annat i Washington Post. Den har spridit sig till Norge, Portugal, Filippinerna … och också Finland.
Ett femtontal personer möter upp vid Lappvikens sjukhusområde i Helsingfors till en första gemensam start den här soliga söndagen, och på flera andra håll i Helsingfors och runtom i landet ordnas likadana ploggningsturer samtidigt.
– Om det här drar nytta av löpgalningarnas energi så är det bra, säger Tage Svenfelt.
Han springer ett halvmaraton ungefär varannan vecka och tänker sig att skräpplockandet ger rytm, som en naturlig intervallträning. – Det blir vinn-vinn. Kaisa Haverinen, som trivs bäst i orienteringsskogen, räknar med att stadslöpningen så här blir intressantare för henne.
Sociala medier
Det finns uppgifter om att plockandet ökar effektiviteten – tänk knäböj – och att ploggning därför bränner mer kalorier än enbart joggning. Det finns också de som tar det hela ett steg längre och lägger till rörelser.
De som springer ut kring Sandudd i Helsingfors är så pass ivriga att skräpplockningselementet dominerar. På bara några minuter är plastkassarna fyllda, och de byts ut till stora sopsäckar.
– Nu far vi till Gräsviken, där satt det säkert mycket ungdomar i går. Det är bättre att vi plockar upp skräpet än att det flyger i havet, säger Tage Svenfelt.
Johanna Kohvakka är den som håller i arrangemanget som en del av föreningen Yhteismaas Städdag (Siivouspäivä).
– Meningen är att det ska bli coolt att samla skräp under löprundan.
Att man ploggar tillsammans ger samhörighet, men tanken är också att man ska kunna göra det på egen hand under sin vanliga tur. Sparrning kan man få av att lägga ut en bild på sina fynd på sociala medier. Hashtaggen #plogging ger många träffar.
Ingen nyhet?
Bland dem som är med på premiärrundan finns några riktiga skräpplockningsveteraner. Marja Rikaniemi har samlat skräp under sina löp- och vandringsturer redan i många år och Tuula-Maria Ahonen har grundat rörelsen Ett skräp om dagen.
De gör sig lite lustiga över svenskarnas förmåga att göra en så naturlig sak till ett fenomen. Ja, de är skickliga på marknadsföring i grannlandet, konstaterar de två.
– Men all reklam för den goda saken skull är förstås bra, säger Rikaniemi.
Hon bär ofta en påse med sig, men kan under joggningen också plocka upp så mycket skräp hon får att rymmas i en näve. Det lägger hon sedan direkt i en skräpkorg – vilket har fått henne att inse hur glest utplacerade de ofta är.
Den första söndagen i månaden under sommaren kommer Städdagen att ordna gemensamma ploggningsturer. Nästa gång ska strategin enligt Johanna Kohvakka finslipas så att det blir mer ren löpning också. Hon påminner om att det är fritt fram för vem som helst att syssla med ploggning. I Noux nationalpark i Esbo träffas till exempel ett gäng regelbundet.
– Det ska inte längre vara genant att plocka skräp.