Rantala reser gärna till Pungaharju och Lembois
Det började som ett intresse för kommunvapen, men med tiden blev Marcus Rantala nyfiken också på ortnamnens betydelse och historia. I dag har han stenkoll på finska orters svenskspråkiga, ofta utdöda namn.
– När jag var barn fanns det inte så mycket man kunde syssla med i baksätet på en bil. Så jag tittade på vägskyltar, läste ortnamn och var fascinerad av kommunvapen, berättar Marcus Rantala.
Lokalpolitikern Rantala, numera bosatt i Helsingfors, har vuxit upp i Vasa och familjens semesterresor gick ofta med bil till Egentliga Finland, där hans moster bor på Kimitoön. Det var under dessa bilsemestrar som unge Rantalas intresse för kommuner och orter väcktes.
– Det är kanske inte varje 10–12åring som fäster sig vid hur kommunvapen ser ut, men jag tyckte det var spännande. Senare har jag börjat fundera mera på själva ortnamnen, på Finlands svenska historia och på hur stor betydelse hemortens namn har för människor.
Viktigt för identiteten
Ungdomsårens intresse hänger aktivt med i Marcus Rantalas vardag också i dag – han är stolt ägare till en tämligen nytryckt Finlandskarta där alla ortnamn är skrivna på svenska (i den utsträckning det nånsin funnits ett svenskt namn) och för ett par år sedan såg han till att Helsingfors stads nedläggningshotade namnkommitté fick fortsätta sitt arbete också efter organisationsreformen.
– Helsingfors är en tvåspråkig stad och det ligger i stadens intresse att alla namn översätts korrekt, speciellt namn på gator, stationer och hållplatser bör vara rätt. Det här är viktigt för Helsingforsbornas identitet, de svenska namnen påverkar ens känsla för hemstaden – i ”min stad” har stadsdelarna svenska ortsnamn. Men visst hjälper de dubbla skyltarna också många utländska turister att hitta rätt, då ”centrum” är mera begripligt än ”keskusta”, åtminstone för européer.
I Helsingfors är Rantalas språkliga favorit Ulrikasborg.
– Jag kan riktigt se borgen framför mig!
Från Vittisbofjärd till Pungaharju
Men tillbaka till Finlandskartan, som har visat sig vara ett viktigt bevismaterial vid många muntra middagssamtal.
– Jag utsätter ofta mina vänner för diskussioner om olika ortnamn och inte sällan så måste jag bevisa att en viss ort faktiskt har ett svenskt namn. Som exempelvis Lembois, Virdois och Vittis – där använder de flesta finlandssvenskar nog Lempäälä, Virrat och Huittinen, säger Rantala.
Han viker ut kartan på bordet och pekar ut sina favoriter:
– I Östnyland finns en rad spännande ortnamn, som Hopom, Valkom, Eskilom och Pockar – jättefascinerande namn! Jag undrar just hur de har fått sina namn…?
Många svenska ortnamn har försvunnit från Finlandskartan sedan 60-talet, en del för att de svenskspråkiga har flyttat bort från orten eller dött ut, andra till följd av en aktiv förfinskningsrörelse.
– Glädjande nog har en del svenska ortnamn tagits tillbaka, som Finno och Östersundom, vars finska namn Itäsalmi slopades då Helsingfors tog över området.
Men det finns också svenska ortsnamn som inte ens Rantala tar i sin mun – som det ofta använda exemplet Östermyra, dit en rad politiker vill flytta Österbottens enda joursjukhus från Vasa när vårdreformen träder i kraft.
– Jag har faktiskt aldrig använt namnet Östermyra. I min ungdom tog jag ofta tåget till Seinäjoki och bytte till ett tåg mot Etseri (Ähtäri), där mina föräldrar har en sommarstuga. Seinäjoki är för mig en knutpunkt där tågen går åt alla håll.
Däremot gillar Marcus Rantala att besöka Gustav Adolfs, Stängselåsen, Pungaharju och att köra båt längs Vägsjö kanal. Nån som vet var dessa finns?
– Jag älskar namnet Vittisbofjärd (Ahlainen), det förklarar precis hur namnet har uppkommit – det var dit Vittisborna åkte för att fiska på fjärden. Vääksy norr om Lahtis har inget svenskt namn, men nog kanalen som heter Vägsjö kanal. Jag har funderat lite på hur det namnet har uppkommit, stället måste ha byggts där vägen gick över sjön. Och ingen tror mig när jag påstår att Punkaharju på svenska heter Pungaharju!
Viborg nästa
Marcus Rantala har lärt sig många av de svenska ortnamnen under bil-
resor genom Finland, även om han själv inte ens äger en bil. Men visst medger han att han har pluggat på lite också, studerat Finlandskartan extra noga och läst valda stumpar ur boken Svenska ortnamn i Finland, som numera ligger ute på nätet.
– Till nästa ska jag plugga på de karelska namnen. Gatunamnen i Viborg skrevs på tre språk långt in på 1900-talet – ryska, finska och svenska. Jag hittade för ett par år sedan en intressant bok om Viborgs svenska historia på Akademen och där har jag en del att lära ännu. Jag har varit med på ett par veteranresor till Karelska näset och är nyfiken på ortnamn omkring Trångsund (Vysotsk), Nykyrka (Leningrad Oblast) och Björkö (Primorsk).
Gustav Adolfs = Hartola Stängselåsen = Salpausselkä