Varning för invanda kvinnomönster
Kvinnors fallenhet för att trilla in i invanda mönster och föreställningar är temat för Katja Wiks omdebatterade film Exfrun.
Tre parallella kvinnoöden – flickvännen, hustrun och exfrun – skildras i Exfrun. Flickvännen är nyförälskad och kräver ständig uppvaktning av pojkvännen, hustrun har fått två barn på kort tid och försöker uppfostra sin man att bli jämställd men hemfaller snabbt i martyrskap och exfrun klamrar sig fast vid offerrollen.
Filmen är, säger Katja Wik, en studie av ett beteende hos kvinnor med ingjutna men svårgreppbara roller. Den är en osmickrande sminkspegel.
– Filmen gestaltar den kvinna jag inte vill vara men ändå faller in i att bli, beskriver Wik och ger sig in på ett resonemang där hon avslutningsvis citerar Karl Marx.
– Tänk dig att kvinnorna är underklass och männen överklass. Och jämför sedan med Karl Marx citat om arbetarklassen, det vill säga att ett problem är att arbetarklassen försvarar det system som förtrycker dem.
– Ju djupare ner i offerrollen vi faller, desto mindre attraktiva blir vi. Har du några lösningar på dilemmat? – Jag har inga andra lösningar än att jag vill uppmuntra kvinnor att bli medvetna om vilka roller och mönster de anammar. Att bli medveten är första steget, sedan kan man aktivt börja förändra sig själv.
– Att fundera på hur vi uppfostrar våra barn är också bra. Vissa mönster tenderar att ärvas från generation till generation – män blir sedda som individer medan kvinnor blir objektifierade och bedömda enligt sitt utseende.
Exfrun och dess kvinnobild fick ett översvallande mottagande i Brasilien vilket Katja Wik inte hade räknat med. I Sverige är åsikterna delade vilket visar hur eldfängd kvinnokampen alltjämt är.
– Argast är de som känner igen sig och en del tycker att jag förtrycker kvinnorna. Men Ebba Witt-Brattström ansåg att filmen borde visas inför varje vigsel. Hon förstod de mekanismer jag var ute efter att skildra.
Självupptagna
För tillfället arbetar Katja Wik med manuset till en fristående uppföljare till Exfrun. Titeln är Att fylla en funktion och utgångspunkten är vårt allt mer självupptagna samhälle och vår förmåga (alternativt bristande förmåga) att vara närvarande i nuet.
– Vi blir, eller är, narcissister allihopa och vi fostrar våra barn till att sälja en bild av sig själva. I slutändan kan detta leda till depression – livet blir ett spel där man till exempel inte tar vilket jobb som helst för man har så höga tankar om sig själv.
– Min målsättning är att filmen ska inspirera till en ny värdegrund. Jag kommer att berätta åtta historier – bland annat om människor som har moral och som är lugna. Och så finns förstås de framgångsrika.
Också i Att fylla en funktion väljer Katja Wik att lyfta fram drag hon ogillar hos sig själv.
– Det är mycket jag vill bli kvitt, som mina förväntningar på mig själv och mitt behov av bekräftelse. Måste jag hela tiden fotografera mig själv för att bli sedd?
Med Roy och Ruben
Katja Wiks karriär inom filmbranschen inleddes som rollsättare hos Roy Andersson och Ruben Östlund. Roy Andersson gav henne en lapp med ett citat av Robert Bresson och det blev en ledstjärna – ”Try to show what without you never had been seen” stod det på lappen.
Med Ruben Östlund hade Wik en relation både privat och professionellt. Hon arbetade på hans produktionsbolag Plattform och säger att Ruben Östlund var den som introducerade henne i allt det arbete som krävs av en filmregissör.
– Jag lärde mig skriva manus, regissera och klippa och mitt intresse för fiktionsfilm vaknade.
När Katja Wik hade lämnat Plattform och tillsammans med Marie Kjellson grundat ett eget produktionsbolag upptäckte hon hur hård verkligheten för kvinnliga producenter är.
– Jag kunde inte förstå att vi skulle ha de motgångar som mötte oss. Inga av våra erfarenheter räknades och vi fick kontinuerligt avslag på våra ansökningar till Filminstitutet.
– Men i alla svårigheter med finansiering gäller det att minnas att det inte finns någon efterfrågan förrän vi skapar den.