Kampen om Salutorget börjar igen
Lägre och bredare skyddsnät, ljudliga varningsrop ur högtalare och sylvassa piggar på stolpar och trafikmärken. Staden rustar upp inför det årliga måskriget. Men motståndarna är sluga, framfusiga och anpassar sig snabbt.
Det säkraste av urbana sommartecken: den hungriga citymåsen som slår till i parker och på uteserveringar om uppmärksamheten släpper för bråkdelen av en sekund.
Ofta opererar de förslagna stråtrövarna i grupp. En fiskmås dyker bakifrån mot sitt glassätande offer, som blir så överrumplat av de flaxande vingarna och vispande plattfötterna att glasstruten faller till marken.
Blixtsnabbt är de skränande kompanjonerna på plats, och innan offret hunnit begripa vad som hänt har glassen glufsats upp.
Händelsekedjan upprepar sig tiotals gånger per dag, till exempel på Salutorget, i Esplanadparken och på Sandudds badstrand. Måsarna är skickliga och äter i stort sett vad som helst, från körsbär till pommes frites.
Särskilt intensiv är den så kallade måsplågan i början av juni, då ungarna kläckts.
Läraktiga tjuvar
Helsingfors stad tar årligen emot flera klagomål från invånare som anser att bryskare metoder behövs för att mota gangstermåsen i grind. Men måsjakt är utesluten: lagen skyddar måsar och trutar mot människan, inte tvärtom. Skrattmåsen, fiskmåsen och silltruten är fridlysta året om, gråtruten och havstruten under häckningstid.
I stället har staden under årens lopp prövat en lång kavalkad knep för att avskräcka måsarna. Tommi Tapana, teknisk chef för Partitorget som administrerar stadens torg, är en ärrad veteran från många måsbataljer.
Flera fantasifulla metoder har fallit platt under årens lopp: bland annat svävande drakar som skulle påminna om rovfåglar och en gel som reflekterar UV-ljus:
– Måsarna är mycket läraktiga och förstod snabbt att det inte var något att vara rädd för, säger Tapana.
Likadant gick det bland annat med gummiormar som på privata initiativ placerades på strategiska ställen.
Varningstjut fungerar – tillfälligt
I år satsar staden i stället hårt på två redskap som visat sig fungera: robusta skyddsnät och högtalare som utstöter varningsläten. Skyddsnäten, som varit uppspända på Salutorget också över vintern, ska nu utvidgas.
– Vi kommer att sänka och bredda näten i riktning mot havet för att stoppa de måsar och trutar som lärt sig att man kan ta sig in under nätet sjövägen. Samtidigt ska nätet inte dras över havet på ett sätt som stör båttrafiken i hamnen, säger Tapana.
Inom kort kommer man också att hala fram det andra trumfkortet: högtalare som spelar upp varningsläten från olika fåglar, däribland måsarnas egna varningsrop.
– Ljudbandet har visat sig vara effektivt. Måsarna i närheten ger sig av omedelbart och håller sig högt uppe i luften en lång stund. Men man måste vara sparsam med varningslätena och inte spela upp dem mer än 10– 20 gånger per dygn, för måsarna kan snabbt vänja sig också vid dem. Dessutom kan ljuden vara något irriterande för handelsmännen och kunderna på torget, säger Tapana.
Måsvakt fick anställning
Ett tredje, mer traditionellt knep handlar om fästa vassa piggar på trafikmärken, lyktstolpar och andra ställen där måsarna brukar sätta sig för att speja.
– Det kommer vi att göra också i år. Men det är inte så effektivt, för måsarna hittar alltid ställen där de kan sätta sig, till exempel på tälttaken.
I S:t Michel väckte måsarnas härjande vid centralsjukhuset sådan förtret att man nyligen utsåg en högskolepraktikant till måsvakt, med ansvar för att hålla fåglarna borta. För några år sedan patrullerade måsvakter också på Salutorget, men i år verkar det inte vara aktuellt.
– Sommarjobbarna gjorde en bra insats, men samtidigt såg man igen hur läraktiga måsarna är. De lärde sig känna igen måsvakterna och undvek dem, säger Tapana.
Salutorgets måsfåglar är intelligenta och lever länge. Många är 15– 20 år gamla ringrävar som hunnit lägga många knep på minnet.
Det är oklart varför just Helsingforsmåsarna blivit så skickliga mattjuvar, men det antas hänga ihop med den stora tillgången på matrester kring bland annat Salutorget och Sandudd, där kraftiga trutar ofta vänder upp och ned på överfulla soptunnor. De ligger alldeles vid havet, och i närheten finns många häckningsskär.
Drillade vråkar?
På många håll i Europa har man däremot trubbel med duvor. Problemen är ofta sanitära. En lösning som ställvis varit mördande effektiv är naturens egen: rovfåglar. Tränade falkar, hökar och vråkar, som använts för falkenering, har fått extraknäcka som vakter vid uteserveringar och torg.
Ett av de mest kända exemplen är tennisplanerna i Wimbledon, där tränade rovfåglar håller duvflockarna
■ på behörigt avstånd.
Helsingfors utesluter inte drillade rovfåglar i framtiden.
– Det kan övervägas, men såvitt jag vet finns det inte så många tränade rovfåglar att tillgå i Finland. Vi har också ibland funderat på fjärrstyrda drönare som ser ut som hökar, men det måste i så fall utredas, säger Tapana.
På restaurangen Blue Peter i båthamnen på Drumsö har man haft en viss framgång med en rovfågelattrapp. En drake som på avstånd är förvillande lik en mörk rovfågel flyger ominöst ovanför uteserveringen.
– Fågeln är fäst i en stolpe med ett snöre och rör sig hit och dit med vinden. Hittills har den fungerat bra, i år har vi ännu inte haft några måsproblem. Tidigare har vi bara spänt upp linor, men det har inte stoppat måsarna, säger Titta Kanerva, försäljningschef på Blue Peter.
Kampen om Salutorget kan däremot vara svår att vinna, menar Tom-
mi Tapana.
– Det blir kanske oavgjort mellan oss och måsarna i år. De metoder vi nu använder kommer aldrig att få måsarna att försvinna, men de kan minska den värsta irritationen.
– Så skulle jag – igen – vilja uppmana folk att vara på sin vakt och inte mata måsarna. Men det är lättare sagt än gjort. Hundratusentals nya turister besöker Salutorget varje år, och för dem är situationen ny.
De opportunistiska måsarna är redan en del av folkloren i Helsingfors. Stadens lag i basketligan fick till exempel 2013 namnet Helsinki Seagulls. I finsk slang förekommer verbet lokittaa, i betydelsen ”nappa åt sig”. Ordet kan till exempel användas då någon på en restaurang äter upp resterna som bordsgrannen inte orkade med.
Det blir kanske oavgjort mellan oss och måsarna i år.
Tommi Tapana, teknisk chef för Partitorget