När 50-åringen blir med barn

Förstföderskorna blir allt äldre i Finland, vilket betyder att även far- och morföräldrarna blir äldre. Det innebär allt oftare ett slags dubbelt moderskap för den nyblivna mamman som får sköta både barn och ålderstigna föräldrar.

”Det finns inte bara en rätt stil att vara mamma”, slår det stora varuhuset fast i sin kampanj inför söndagens högtid och erbjuder kunden sex möjliga alternativ: minimalisten, lattemamman, sportiga mamman, fashionistan, lejonmamman och unisexmorsan. Syftet är visserligen ”bara” att sälja mode och accessoarer till kära mamma men upplägget känns ändå provokativt och platt – rosa läppstift och lyxigt kaffe i all ära. Dagens kvinnor tampas med betydligt mer komplexa frågor kring moderskapet. Ett moderskap som inte sällan innefattar vård av både små barn och ålderstigna föräldrar, samtidigt.

I min Facebook-bubbla har moderskapets ramar debatterats ivrigt under de senaste veckorna med avstamp i SVT:s dokumentär om Anna Wahlgren, niobarnsmamman och samhällsdebattören som bland annat skrivit kultförklarade Barnaboken.

Hundratusentals föräldrar har genom åren lutat sig mot tegelstensboken från 1983 när den monumentala osäkerhet som är förknippad med att hantera ett hjälplöst liv kickar in, och minst lika många har opponerat sig mot en del av de råd som Wahlgren tvärsäkert levererar.

Men i Barnaboken står inget om att bli mamma till sin egen mamma.

Hur jonglerar man som medelålderskvinna barn, jobb och fritidsintressen, när man dessutom borde hinna vara mamma till sin mamma? Hur fjärrstyr man en förälder på annan ort som börjat dricka för mycket eller inte klarar av att betala sina räkningar? Hur hanterar man oro och omsorg för en ensam mamma på långvården eller en råddig pappa som prompt ska bo hemma?

Var finns den rådgivningen?

”Skaffa barn innan du är tillräckligt gammal för att förstå vad det innebär” löd rådet som en väninna i tonåren fick av sin mamma. Men allt färre väljer att kasta sig in i mammarollen med ungdomlig geist. Trots att flickorna blir könsmogna allt tidigare skaffar – eller får – de barn allt senare i livet.

I stället väljer många att först satsa på utbildning och yrke, sedan eventuellt familj.

Medelåldern för förstföderskor har stigit exceptionellt mycket i Finland, enligt Statistikcentralen. De kvinnor som blev mammor för första gången år 2016 var i genomsnitt 29,1 år, vilket är 0,2 år äldre än året innan och 0,4 år äldre än 2014.

De finländska förstföderskornas ålder ligger nu på samma höga nivå som i Sverige, Norge och Danmark.

En kvinnlig chef eller expert som bor i Helsingfors är i medeltal närmare 34 år då hon föder sitt första barn, och förstföderskor över 40 är inget ovanligt längre. I Helsingfors, Esbo, Vanda och Grankulla har 17 procent av förstföderskorna fyllt 35 år.

Många är ännu äldre. I huvudstadsregionen är det normalt att två tre 50-åriga kvinnor per år föder barn, och 2014 var den äldsta föderskan i landet 55 år gammal.

Trenden är att de högre och högst utbildade kvinnorna skaffar barn senare, och den syns tydligast i huvudstadsregionen och i större städer.

Man brukar tala om ett filtreringsfenomen: när vilket som helst beteende granskas ur ett socioekonomiskt perspektiv är det just den högre utbildade samhällsklassens beteende som småningom rinner nedåt, likt sanden i ett timglas, till lägre utbildade grupper.

I förlängningen betyder den här trenden att även far- och morföräldrarna blir äldre på sikt.

Para ihop detta faktum med att folk kommer att leva allt längre, och ser man på: allt fler vuxna i femtioårsåldern kommer att ha både små barn och ålderstigna föräldrar att sköta om, under en lång tid och kanske utan tillfredsställande hjälp av det så kallade välfärdssamhället. Precis som Nora Hämäläinen skrev i söndagens HBL-analys under rubriken Dö i rättan tid: ”Det här ställer de gamla och deras anhöriga i en helt ny situation. För många kommer det som en överraskning att det faktiskt inte finns någon riktig plan för hur de äldre ska tas om hand.”

För tio år sedan angavs bristen på en lämplig partner, ofullbordade studier, en vilja att först göra karriär och arbetslivets osäkerhet som de främsta orsakerna för kvinnor att skjuta upp föräldraskapet (Befolkningsförbundets familjebarometer 2008). I dag anges oviljan att binda sig vid små barn som en stark orsak.

Hur stor beredskap finns det då att förbinda sig att sköta om gamla föräldrar? Hotar det bli en övermäktig börda för kommande generationer? ”Varken de gamla eller deras barn har den emotionella beredskapen för en lång och tung vårdrelation”, som Nora Hämäläinen uttrycker det.

Frågan är om den vårdrelationen ytterligare påverkar viljan att bli förälder. I så fall kommer det att födas ännu färre barn i framtidens Finland.

Mors dag firas på söndag.

”Hur jonglerar man som medelålderskvinna barn, jobb och fritidsintressen, när man dessutom borde hinna vara mamma till sin mamma?”