Det er dejligt

”Ingen verkar stressa, alla är på gott humör, det ljuder musik från barernas uteserveringar och man ser glädje i de flesta ansiktet man möter i centrum. Råkar man få ögonkontakt med någon möts man av ett leende, en nick och kanske till och med en liten hälsning.”

FILIP SAXéN

Kraschen är

öronbedövande. Sedan följer en minst lika hörbar tystnad. I nästa ögonblick hör man den lilla pojkens snyftningar och ser den oroliga blicken.

Bara en kort stund tidigare har han tillsammans med sin kompis trixat med fotbollen på gräsmattan i den lilla parken. Deras rätt skickliga bolltrollande har flyttat sig från parkens skugga till den stekheta trottoaren där de dribblat boll mellan både lokala förmågor och tillresta hockeysupportrar.

Både en och annan förbipasserande stannade upp för att följa med småkillarnas show. Sedan kom den där snedträffen. Den ena killen skulle klacka bollen över sitt eget huvud till sin kompis men missberäknade flygbanan och skickade i stället i väg bollen som en projektil mot skylfönstret.

Fysikens lagar skötte om resten och plötsligt låg det glassplitter över trottoaren, bollen hade landat inne i butiken och de förskräckta killarna tittade först på varandra innan den ena brast i gråt.

Försäljaren kom utspringande med högsta fart med både oro och rädsla i blicken.

Pojkarna backade några meter som om för att förbereda sig för utskällningen som var på väg.

– Nu får de nog höra så att öronen ringer, sade en kvinna som stannat upp för att se var oljudet kom ifrån.

Men i stället för att skälla ut pojkarna sätter sig den storväxta försäljaren ner på huk, frågar med mild röst om killarna är okej och kramar sedan om den av pojkarna som är mera upprörd.

– Det är bara ett fönster, det viktigaste är att ingen skadat sig, säger han till pojkarna.

Butiksförsäljaren får nu sällskap av sin kollega och tillsammans sopar de snabbt ihop det krossade glaset på trottoaren och börjar städa skyltfönstret medan de glatt talar med varandra.

Pojkarna hjälper till, får tillbaka sin boll, tittar lite försiktigt på varandra innan de återvänder till gräsmattan. Den här gången låter de bollen ligga i gräset och de slår sig ner för att lugna ner sig en del.

Incidenten ovan

beskriver väl stämningen här i Herning. Vart man än vänder sig är någon ute och njuter av vad staden har att erbjuda. Och det finns mycket att göra. Det finns små trampoliner insänkta i en av trottoarerna intill gågatan, på ett annat ställe finns det små bollar som är till för att balansera på medan det en bit bort finns små fontäner som egentligen bara är hål i stenbeläggningen där vatten sprutar upp med jämna och mindre jämna mellanrum så att barn kan leka i den medan vuxna använder vattenstrålarna för att svalka ansikte, armar och händer i sommarvärmen som blåst in över staden.

Om man bortser från den östra ändan av Østergade där bland annat den redan ökända Sisu Klubi finns är det en gemytlig och hemtrevlig stämning i hela staden.

Ingen verkar stressa, alla är på gott humör, det ljuder musik från barernas uteserveringar och man ser glädje i de flesta ansiktet man möter i centrum.

Råkar man få ögonkontakt med någon möts man av ett leende, en nick och kanske till och med en liten hälsning.

Mot den bakgrunden är det lätt att förstå att inte ens ett söndrigt fönster efter en oförsiktig lek kan få de glada danskarna att tappa humöret.