Avskalad och oproducerad Lundell

Så här vill Ulf Lundell ha det: ärligt och kompromisslöst, man får själv leta upp godbitarna bland de 27 låtarna på nya dubbel-cd:n. ROCK

Ulf Lundell ● Skisser (Rockhead)

Efter avskedskonserten 2015 trodde många att Ulf Lundells musikkarriär var över. Men i början av det här året släppte han nyskrivet material på nätet, och nu har dubbel-cd:n Skisser kommit.

Sångerna är avskalade och oproducerade, uppbyggda nästan enbart kring hans karakteristiskt släpiga sång och akustiska gitarr. För den som gillat 90-talsalbumet Xavante borde det här konceptet sitta bra, också om det till början kan kännas lite mastigt då han vevar sig genom 27 låtar med samma enkla grundkomp utan knorrar i arrangemangen – inte ens solon, förutom lite munspel ibland.

Och visst kunde han förstås ha redigerat sig hårdare, lyft fram det bästa materialet på en enkel-cd. Men det är så här han vill ha det, ärligt och kompromisslöst, allt ska ut och man får själv leta upp godbitarna.

Starka texter

Och helt klart finns det också en charm i att låtarna får förbli så här nakna. På så sätt ges de berättande, engagerade texterna all den plats de behöver, och som poppoet har Lundell absolut gnistan – med både känslighet och ilska – i behåll.

Han utgår från den egna vardagen på Österlen, men tar sig sedan vidare till en mer allmängiltig, samhällelig nivå. Den här tekniken behärskar han på ett självklart sätt, berättelserna rinner naturligt fram och vidgar sig, och mycket är både lyriskt och tänkvärt.

Mannen som med romanen Jack 1976 gav den unga svenska generationen röst kan i dag i stället fungera som talesman för de äldre, åtminstone de som känner sig främmande för den riktning samhällsutvecklingen tagit.